Psykologiska effekter av presentationen av och informationen om mikroföroreningar i dricksvatten är ämnet för Robert Tobias vid Zürichs universitet. Olika typer av information påverkade mottagarna olika mycket känslomässigt och också deras förtroende för dricksvattnet.
Av: Erik Winnfors Wannberg
Studien undersöker hur människor förändrar sin uppfattning om en risk och sitt beteende, när de informeras om förekomsten av mikroföroreningar i sitt dricksvatten. Känslomässiga reaktioner till informationen visade sig vara den utlösande faktorn för människors riskvärdering – något som påverkar tilliten till vattenkvaliteten. Liksom tidigare undersökningar som Internationell VA-utveckling skrivit om inom området beteende i förhållande till kommunikation om vatten, så är återigen information som ställer risken i relation till något annat mest framgångsrik.
Bakgrund
Trots att kranvatten är säkert att dricka i många industraliserade länder så påverkar nyheter om mikroföroreningar i dricksvatten hur invånare bedömer sitt vatten. Nyhetsrapporteringen samspelar med utveckling av alltmer förfinade analysmetoder som i sin tur ställer helt nya krav på vattenproducenter och myndigheter när de rapporterar om mikroföroreningar i dricksvatten. I artikeln definieras mikroföroreningar som substanser i extrem låga koncentrationer som kan vara farliga i högre koncentrationer.
Uppgiften för kommunikationen är inte att överföra vetenskaplig kunskap till befolkningen eller att korrigera inadekvata föreställningsvärldar. Istället måste vattenproducenterna informera om förekomsten av mikroföroreningar och förklara att även om nivåerna inte betraktas som skadliga så finns det en vetenskaplig osäkerhet om de långsiktiga effekterna.
I studie jämförs olika sätt att informera befolkningen om mikroföroreningar i dricksvatten samt några jämförande scenarior. Orsakssambanden för bestämmande faktorer har kvantifierats till förändringar i riskvärdering, beteende och förtroende. Målet har varit att hitta den bästa metoden för att informera om mikroföroreningar i dricksvatten och öka förståelsen för hur information förändrar riskvärdering, beteende och förtroende.
Tidigare forskning visar bland annat att människor som generellt har lägre förtroende accepterar mindre störningar lättare, de förändrar inte den långsiktiga förtroende-nivån på samma sätt som människor som har ett högt förtroende som ingångsvärde.
Tobias har fokuserat mycket på känslomässiga reaktioner. Ett antagande är att människor som upplever att den vetenskapliga kunskapen i en bestämd situation är låg, kan känna mer osäkerhet och rädsla än människor som uppfattar att situationen som välundersökt och begriplig.
Undersökningen
Tobias utgår från fyra olika hypoteser om hur information uppfattas, tas emot och omsätts i beteende. Tolv stycken experiment-grupper användes i studien. Hälften av dem fick information om att mikroföroreningar hittats i deras dricksvatten. Den andra hälften utgjorde referensgrupper som fick olika information om liknande situationer rörande mat och miljö.
Bisfenol A valdes ut som lämplig mikroförorening att kommunicera om. Sättet att presentera information om låga halter av Bisfenol A varierades i grupperna.
I grupp 1 nämndes inte koncentrationshalten alls. I grupp 2 presenterades koncentrationen numeriskt. I grupp 3 förklarades den numeriska informationen med en jämförelse att volymen motsvarade två sockerbitar i en närbelägen välkänd sjö. I grupp 4 presenterades den numeriska informationen tillsammans med ett referensvärde från ett EU-organ. Inga grafiska presentationer användes.
Även informationen om eventuell påverkan på människor av Bisfenol A i extremt låga koncentrationer varierades. Grundinformationen bestod i att det finns en osäkerhet om huruvida extremt låga koncentrationer påverkar människor. Sedan gjordes tillägg om till exempel påverkan på djur i naturen (ekotoxikologi) eller en jämförelse där intaget av hormonella ämnen från vattnet med två liter dagligen under 80 år jämfördes med effekten av att äta 40 gram ost dagligen under sju veckor.
Jämförelsegrupperna fick bland annat information om bakteriell påverkan i dricksvatten, Bisfenol A i mat och Bisfenol A som miljöförorening i avloppsvatten. Referensgrupperna har haft funktionen att visa om mikroföroreningar i dricksvatten värderas på annat sätt än andra föroreningar.
Metod
Undersökningen genomfördes genom en internet-enkät i två omgångar med väldigt många inbjudna till enkäterna (sammanlagt 18 000 personer i Zürich). Svarsfrekvensen var dock mycket låg. Tobias argumenterar dock för att undersökningen ändå fick en bra sammansättning när det gäller respondenterna, i fråga om kön och ålder. Välutbildade var dock massivt överrepresenterade men den snedfördelningen har beaktats i analysen.
Resultat
Sammanfattningsvis så har sättet att presentera information en mycket stor påverkan i grupperna. Dricksvattengrupperna liknade kontrollgruppen med matscenario förutom när det gäller förttroendet, som minskade mer i vattengruppen.
När det gäller de olika presentationssätten till dricksvattengrupperna så hade metoden att jämföra vattenintaget med matintag minst negativ effekt på riskvärdering, beteende och förtroende.
Intressant i tolkningen av resultaten är frågan om ingångsvärdet med högt eller lågt förtroende. Högt förtroende före en känslomässig bedömning av risken har inte enbart positiva effekter. Förtroendet verkar innebära att det finns en buffert som inledningsvis reducerar negativa känslomässiga reaktioner men när förtroendet väl raseras genom bedömningen att institutionen som man haft förtroende för inte lever upp till förväntningarna, blir den negativa reaktionen större än för de som haft lägre förtroende inledningsvis.
Slutsatser
Studien kan vara den första som försöker värdera hur lekmän reagerar på information om mikroföroreningar i dricksvatten. Ur ett svenskt perspektiv är det intressant att den är gjord i Zürich där många förhållanden är jämförbara, om än inte alla. Upplägget med kontrollgrupper som tagit ställning till andra scenarior ökar värdet på studien, även om bortfallet i respondenter höjer en liten varningsflagga för generaliseringar.
Klart är att även information om mikroföroreningar i extremt låga nivåer utan belagd påverkan på människor, påverkar konsumenterna en hel del, även i riktning mot ökad flaskvattenkonsumtion. Avgörande i informationsmottagandet är den känslomässiga reaktionen, vilket ökar kraven på hur informationen presenteras.
Att det är viktigt att ta in jämförelser för att ställa informationen i relation till något annat har vi sett tidigare när det gäller miljöinformation, bland annat i studier gällande vattenbesparning.
Källa: Robert Tobias. Communication About Micropollutatants in Drinking Water: Effects of the Presentation and Psychological Processes. Risk Analysis. DOI: 10.1111/risa.12485.
