Återställningen av Bäljaneå har påbörjats.

Sydvatten säkrar råvattnet

Cirkulation 2/18

Sedan snart två år tillbaka jobbar Sydvatten och Peab med anläggning av en ny och parallell råvattenledning från Bolmentunnelns mynning till pumpstationen vid Ring­sjöholm. Idag har man färdigställt drygt hälften av den 2,5 mil långa ledningen. Projektet är närmast unikt, med svenska mått mätt, vad gäller såväl omfattning som kostnaden på 450 miljoner kronor.

Text/Jan Andersson

Sedan något/några decennier tillbaka, och särskilt under perioder med låga nederbördsmängder och sjunkande grundvattennivåer, har frågor om säkerhet i dricksvattenförsörjningen fått allt högre prioritet hos kommunernas VA-förvaltningar.

– Den parallella råvattenledning vi nu anlägger har som främsta syfte att förbättra redundansen i råvattenleveranserna från Bolmentunneln, betonar Lars Balkfors, Sydvatten, projektledare för nu pågående ledningsbygge.

– Inte för att vi hittills har haft särskilt allvarliga driftstörningar i den ursprungliga och befintliga råvattenledningen, men säkerheten först! En bieffekt av den nya råvattenledningen blir naturligtvis även förhöjd leveranskapacitet. Detta är dock inte huvudsyftet, tillägger han, men det möjliggör också för en fortsatt ledning ner till Vombverket.

Redundans är ett ord som för närvarande, och kanske äntligen för många kommuner, används flitigt avseende dricksvattenförsörjningen. Med »redundans« avses redundanta system, det vill säga var för sig åtskilda parallella system för viss aktivitet. Eller med andra ord det som annars vanligen och, måhända litet slarvigt av många av oss andra, benämns reserv. Det kan i dricksvattensammanhang handla om att ha fler än en råvattentäkt, fler än en produktionslinje i vattenverken, distributionsledningar med så kallad ringmatning eller som i detta fall, dubblerad råvattenledning. På tal om detta har Sydvatten redan god ordning i och med att reservråvattentäkt redan finns via Ringsjön och att distributionsledning till bolagets andra, Vombsjöverkets, distributionsområde från Ringsjöverket är ordnad sedan länge. Distributionsledningarna från båda verken är sammankopplade och kan därmed stötta i varandras produktion. I framtiden kommer även Vombsjön att vara råvattenreserv då Bolmenvatten också kommer att vara ordinarie försörjning till Vombverket.

Den nya råvattenledningen kommer i framtiden att användas samtidigt med den äldre ledningen. Det i sin tur kommer att innebära minskad framtida energianvändning i pumpstationen i Äktaboden, vid Bolmentunnelns mynning.

– Tack vare höjdskillnader kan vattnet från Bolmen, via tunnel och råvattenledning, genom självfall rinna till pumpstationen vid Ringsjöholm, berättar Lars Balkfors. För att höja leveranskapaciteten i ledningen har vi pumpar i Äktaboden. Dessa körs idag i det närmaste oavbrutet, men när vi framöver kan använda båda råvattenledningarna för självfall kommer vi inte att behöva pumpa lika mycket vatten. Därmed kommer vi att framöver förbruka avsevärt mindre energi än vad vi gör för tillfället, förklarar Lars Balkfors.

Vi träffas vid ledningsarbetena nordost om Röstånga, dit Lars Balkfors guidat mig. Där är aktiviteten hög. Grävmaskiner schaktar och återfyller massor på det sätt grävmaskiner gör, dumpers kör grus, och en liten traktor med ledningsrör passerar för färd till aktuell ledningsgrav med leverans av ett sex meter långt ledningsrör, vilket senare ansluts i änden på tidigare förlagd ledning. Anläggningsjobben löper som planerat.

I egenskap av projektledare har Lars Balkfors en viktig roll med övergripande ansvar för att projektet genomförs enligt plan och att alla projektets delar beaktas. Uppdraget handlar också om att vara länk till Sydvattens ledning med kommunikation om projektets framskridande. Ytterligare ansvar avser kontakterna med berörda markägare och att dessa hanteras korrekt.

Lars Balkfors berättar översiktligt om projektet. Han nämner särskilt några nyckelord. De handlar om hänsyn och samarbete inför projektet. Hänsyn till markägare, naturvärden, kulturvärden, hotade och/eller skyddade arter samt fornminnen.

– När det gäller berörda markägare är det särskilt viktigt för oss att, så långt möjligt, beakta synpunkter från dem. Det handlar ju om långvarig relation med dessa. Det kan exempelvis inträffa att vi någon gång i framtiden återigen måste in i ledningsområdet för eventuell reparation, förtydligar Lars Balkfors.

Mot dessa bakgrunder valde Sydvatten att genom­föra upphandlingen av entreprenaden »Råvattenledning« som partnering. Med detta menas en upphandling inom gällande regelverk för offentlig upphandling, men där vanligtvis lägsta pris oftast inte blir direkt avgörande för kontraktstilldelningen. Andra, mera »mjuka« faktorer ges större tyngd. Entreprenörens vilja och intresse för nära samverkan med beställaren är naturligtvis en given förutsättning. Modellen är numera accepterad och allt mer vanlig som alternativ till tidigare traditionell fastprisupphandling. Kanske särskilt i fall som detta, när många i entreprenaden innehållande delar är svåra att exakt beskriva i förfrågningsunderlag, kan partnering vara att föredra.

Fördelarna med partnering för beställaren kan bland annat vara minskade kostnader för dyra konsultutredningar i samband med framtagande av förfrågningsunderlag för fastprisupphandling. Risken för stora tillkommande kostnader för ändrings- och tilläggsarbeten, så kallade ÄTA, blir sannolikt lägre därför att beställare och entreprenör under löpande projektering samarbetar för bästa resultat istället för att kivas om diverse ersättningar för faktiska eller inbillade extrakostnader. En nackdel för beställaren kan vara svårighet att exakt förutsäga kostnaden för aktuellt projekt. Men så har det, å andra sidan, nästan alltid varit även vid upphandling enligt fastprismodell. Alls inte svårt att hitta exempel på entreprenader till fastpris där, från beställarens sida, oförutsedda ÄTA-tillägg uppgått till mångmiljonbelopp. För entreprenören, med partneringuppdrag, innebär konceptet sannolikt viss trygghet och därutöver garanterad vinst till rimlig nivå.

Det tog några år, från Sydvattens beslut att påbörja denna stora investering, till det första ledningsröret kunde förläggas i maj 2016. Hösten 2013 genomfördes upphandling av entreprenör: en totalentreprenad enligt ABT 06 med särskilda regler om utökad samverkan, partnering.

I totalentreprenadens åtagande ingår projektering med konstruktions- och funktionsansvar.

Av förfrågningsunderlagets kapitel »Ersättningsform« framgår att denna, för arbetena, bland annat ska vara löpande räkning med incitament. Av kapitel »Värderingsgrunder vid prövning av anbud« framgår hög viktning av »Platsorganisationens kompetens« samt »Engagemang och förmåga att samverka«. Tillsammans 70 procent, medan prisfaktorerna följaktligen då viktas till bara 30 procent. Efter anbudsutvärdering tilldelades Peab kontraktet.  

En förutsättning för partnering är emellertid att beställaren har kompetens och resurser att aktivt delta i entreprenaden på ett helt annat sätt än vid traditionell fastprisupphandling.

– Från Sydvatten är vi totalt sju personer som i olika grad är involverade i projektet. Förutom biträdande projektledare har vi tre byggledare på plats. Därutöver har vi två personer som kontinuerligt stöder projektet avseende natur- och kulturmiljöfrågor, berättar Lars Balkfors. Dessutom är flera personer av Sydvattens driftpersonal involverade på olika sätt.

Innan de fysiska arbetena med ledningsförläggning kunde påbörjas fanns annat och viktigt som måste ordnas. Till exempel är det 60 markägare som berörs och kontakterna med dessa är viktiga.

– Att tidigt etablera god kommunikation med markägarna är viktigt för en konstruktiv och bra dialog med dessa under projektets genomförande. Kommer vi in rätt, och i tidigt skede förbättras ju våra möjligheter att hitta de bästa lösningarna, framhåller Lars Balkfors. Det är annars så lätt att det blir missförstånd och tokigheter om man slarvar med denna del av projektet, tillägger han.

Ledningsrätt måste också ordnas.

– Det handlar om en, ibland tidsödande, process där Lantmäteriet har som uppgift att behandla förfråga om ledningsrätt, för i detta fall förläggning av vår nya råvattenledning, förklarar Caroline Ingvar-Nilsson, biträdande projektledare, Sydvatten AB. Berörda markägare har rätt att överklaga och för vår del var det en markägare som gjorde det, vilket medfört försening av ledningsarbetena på en av etapperna med cirka ett halvår.

Att bara en av 60 markägare överklagade ledningsrätten måste nog ändå ses som en framgång. Hur man än ser det innebär ju ledningsrätten dels ett intrång och störning under projekttiden, dels framtida inskränkningar i brukningsrätten. För de delar av den 40 meter breda ledningsgatan som löper genom skogsmark gäller till exempel att ny skog inte får planteras på ett tio meter brett område med ledningen i mitten. Andra hinder kan vara fasta installationer ovan mark som till exempel brunnar för luftning av råvattenledningen. Men i övrigt borde ledningen inte innebära allvarlig störning eftersom den förläggs på ett djup av tre till fyra meter och alltid med minst en och en halv meter jord- eller grusmassor ovanför ledningen.

– Det är nog ingen av markägarna som har bett om en råvattenledning på sin mark, eller ens vill ha den, förklarar Caroline Ingvar-Nilsson. Och det här måste man ha respekt för, menar hon. För många av dem är det dessutom så att de inte personligen har direkt nytta av projektet eftersom många inte har kommunal dricksvattenförsörj­ning.

Jag träffar Caroline Ingvar-Nilsson och byggledare Andreas Brandt vid pumpstationen i Ringsjöholm. Andreas Brandt är inhyrd av Sydvatten och arbetar heltid med projektet. Caroline Ingvar-Nilsson har anställning hos Sydvatten och arbetar till cirka 80 procent med detta projekt. Båda spenderar mycket tid i fält.

– En stor del av arbetet som byggledare är att i samverkan med markägare och entreprenör hitta lösningar på uppkomna problem och/eller fråge­ställningar, berättar Andreas Brandt. Inom vissa begränsningar har vi trots allt möjligheter att göra detta, förklarar han.

– Det kan exempelvis handla om att dra ledningen i kanten på en åker- eller betesmark istället för mitt i, inskjuter Caroline Ingvar-Nilsson. I något annat fall har vi även kunnat minska ledningsgatans bredd lite grann på grund av särskilda naturvårdshänsyn, berättar Caroline.

En annan sak som måste klaras av före ledningsförläggning är arkeologiska undersökningar. De har genomförts av Sydsvensk Arkeologi AB. Det totala arbetsområdet, cirka 100 hektar, kan knappast undersökas i detalj. Därför arbetar arkeologerna stegvis för att försöka hitta särskilt intressanta platser.

– Vi börjar som regel med att först studera äldre kartmaterial och fornminnesregistret, berättar arkeolog Fredrik G Larsson. Där kan vi till exempel se om det finns kända fornlämningar som kan komma att beröras av ledningsdragningen. Vi söker även efter särskilda lägen i landskapet som vi erfarenhetsmässigt kan bedöma som extra intressanta. Därefter genomförs sökschaktning inom utvalda områden. Hittar vi vad som bedöms utgöra arkeologiska lämningar, kan vidare åtgärder i form av ytterligare utgrävningar föreslås. Det är Länsstyrelsen som beslutar om vilka arkeologiska åtgärder som ska genomföras och inom vilka ramar sett till rådande lagstiftning och regelverk, förklarar Fredrik G Larsson.  På en av de intressantaste platserna i norra delen har arkeologerna hittat spår av järnframställning daterat till 400 – 600-talet.

Den nya råvattenledningen blir alltså två och en halv mil lång. De första cirka 15 000 meterna från Äktaboden byggs med dimension 1 600 millimeter, övrig sträcka med dimension 1 400 millimeter. De 4 500 rördelarna är sex eller tolv meter långa. Rören är så kallade GRP-rör och fabricerade av tre råmaterial; glasfiber som armering, kvartssand för extra styvhet samt polyester för täthet, förbättrad nötningsbeständighet, kemisk resistens och finish. De tillverkas i Polen och transporteras med fartyg till Åhus hamn, varifrån de sedan transporteras vidare med lastbil till upplag längs med ledningssträckningen. Beträffande den grövre dimensionen består varje fartygslast av omkring 250 rör. De mindre cirka 300. Lastbilarna klarar varje körning att vardera frakta fem 1 600-millimeters rör.

Efter varje transportmoment besiktigas rören.

– Det är främst rörändarna som är känsliga för till exempel stötar, berättar Andreas Brandt. Vi har upptäckt en del sådana skador, men inte så allvarliga att vi har behövt kassera något rör. Det har ordnat sig genom att vi helt enkelt kapat bort den skadade biten, förklarar han.

Med så pass grova dimensioner kan inte ledningen genom rörtryckning pressas under hinder som vägar och vattendrag. De måste genomschaktas. I detta projekt handlar om det cirka 40 vägar av olika storlek samt 22 vattendrag, varav Rönne å är den största. För vägar finns två alternativa lösningar, omledning av trafiken till andra vägar eller förbiledning med en mindre tillfälligt ordnad väg vid det aktuella avsnittet. I båda fall krävs mycket administrativt arbete med alla tillstånd som krävs. Beträffande vattendrag är det ”bara” förbiledning som gäller. För korsning av södra stambanan fanns inget av dessa alternativ. Den genomfördes i slutet av oktober 2016.

– Det var spännande, minns Caroline. Stambanan skulle vara avstängd under maximalt 49 timmar, men under denna tid skulle Banverket också hinna med såväl rivning som återläggning av rälssektionen ovanför ledningen. Därför hade vi kanske bara 30 timmar på oss för schaktning, utplacering av ledningsvalv i betong samt återfyllnad. Allt förlöpte dock planenligt och med gott resultat sammanfattar Caroline Ingvar-Nilsson.

På arbetsplatserna vid Forestad, nordost om Röstånga, har man just passerat Bäljaneån. Inom detta område gör ledningen också en böj, vilket innebär att kraftiga betongstöd måste gjutas till rörböjarna. Stöden behövs för att ledningen ska kunna stå emot de starka krafter som vattentrycket orsakar i rörböjarna.

Platschef är Andreas Gunnarsson. Arbetsstyrkan uppgår till 40 personer, 15 grävmaskiner, fyra dumpers och tre hjullastare. Anläggningsarbetena pågår samtidigt på tre fronter, men rätt nära varandra. Till hjälp har Andreas Gunnarsson arbetsledare inom de olika segmenten rörläggning, betong samt återställningsarbeten. En entreprenadingenjör arbetar med miljö- och godkännandefrågor. Två personer jobbar med mätning och utsättning.

I likhet med alla andra jag pratat med under arbetet med denna artikel, tycker även Andreas Gunnarsson att uppdraget är mycket spännande och intressant. Inte minst på grund av arbetsmodellen partnering med mycket samverkan och dialog. Det mesta verkar löpa på planenligt och som förväntat, men med ett undantag.

– Behovet av pumpning är nog det som har överraskat mest, säger Andreas Gunnarsson. Det första året hade vi tur med vädret, men även då var det snarare regel än undantag att schakten låg under grundvattenytan. Nu och sedan i höstas har vi haft sådana nederbördsmängder att annars små bäckar nu blivit till nästan åar. Pumparna går för fullt och dieselförbrukningen till generatorerna överträffar alla beräkningar.

Trots schaktning av stora mängder samt den plats ledningen upptar i marken, är behovet av tillförda mängder bergskross och sand mycket stort till arbetsvägar och rörgrav. I botten på denna läggs först ett lager bergskross. Därefter läggs runt rören ett lager på 30 till 40 centimeter sand innan återfyllning sker. Sanden runt rören packas noga med hjälp av vibrerande handverktyg. Marcus Lindstedt arbetar med det när jag noterar just packningen.

– Stampa heter det, ler Marcus Lindstedt. Han verkar trivas bra på arbetsplatsen och uppskattar möjligheten att medverka i projektet.

– En sådan här chans, att jobba i en så här stor ledningsdragning, får man nog bara en gång i livet, avslutar Marcus Lindstedt.

–––

Följ bygget på webben: byggdagbok.se