VA-lagstiftningen kan vara ett hinder för utveckling på landsbygden.

Politiker kräver ändring av VA-lagstiftning

Cirkulation 7/16

Revidera vattentjänstlagen! Det kräver kommunalråden i 23 tillväxtkommuner som anser att rättspraxis i dagens VA-lagstiftning har blivit en bromskloss för nybyggnation utanför tätorterna. Dessutom menar de att den försenar åtgärdandet av de många enskilda avlopp som inte är godkända.

Text/Lise-Lotte Nilsson

Uppmaningen till regeringen var ursprungligen ett inspel till vårens bostadspolitiska samtal, som dock havererade efter fyra månaders förhandlingar. För att ta reda på mer om bakgrunden till skrivelsen, som undertecknades av kommunalråd över hela den politiska skalan, åkte Cirkulation till Knivsta för att träffa kommunalrådet Björn-Owe Björk.

– Anläggningslagen, miljöbalken och vattentjänstlagen som alla styr VA-hanteringen hänger inte ihop. Det stora problemet är hur länsstyrelser och domstolar tolkar vattentjänstlagens sjätte paragraf gällande »större sammanhang«. Rättspraxis har utvecklats till att det alltid blir kommunens skyldighet att tillhandahålla allmänt VA om det anses vara ett större sammanhang. Och det gäller oavsett om VA-frågorna har lösts genom samverkan i enlighet med anläggningslagen eller om flertalet fastigheter har enskilda avlopp som är godkända enligt miljöbalkens krav, säger han och fortsätter:

– Idag anses en samlad bebyggelse på mellan 20 och 30 hus utgöra ett större sammanhang. Det finns även exempel på rättsfall där åtta hus bedömts vara ett större sammanhang. Det innebär att ett stort antal byar på landsbygden är att betrakta som samlad bebyggelse i ett större sammanhang. Bara här i Knivsta omfattas mellan 40 och 50 byar av vattentjänstlagen. Att åtgärda dem skulle uppskattningsvis gå på mellan 800 och 1 200 miljoner kronor.

Den här juridiska krocken mellan lagarna stoppar tillväxten utanför tätorterna, menar Björn-Owe Björk. Knivsta, som ligger i tillväxtregionen Stockholm-Uppsala, växte med 4,7 procent förra året. Tillväxten sker i tätorterna Knivsta och Alsike där det redan finns kommunalt VA, och totalt 65 procent av kommunens invånare bor inom kommunalt verksamhetsområde.

– Visionen är att dagens 17 000 invånare ska växa till mellan 20 000 och 25 000 till år 2025. Men då behöver landsbygden utvecklas och det finns ett starkt tryck på att bygga nya småhus utanför tätorterna. Eftersom vi inte kan bygga ut allmänt VA tvingas vi stoppa nybyggnation i byar med mellan tio och tolv hus och i närheten av befintliga byar för att undvika större sammanhang. Vill någon exploatera ett område riskerar befintliga boenden i grannområden att tvångsanslutas till kommunalt VA. Och även om både fastighetsägare och kommun vill ha VA-samverkan i enlighet med anläggningslagen så går det inte med dagens rättspraxis, berättar Björn-Owe Björk.

För att visa ett konkret exempel tar han med Cirkulation ut till byn Jansberg med dryga 20-talet villor och stugor. En markägare vill stycka av 20 villatomter i närheten av byn, och samtidigt bygga en enskild väg och ordna en samfällighetslösning för VA. I samband med detaljplanering av det nya området bedömer länsstyrelsen att den planerade utbyggnaden tillsammans med befintlig bebyggelse i Jansberg medför ett kommunalt ansvar för att ordna avloppshantering och eventuellt också dricksvattenförsörjning i ett större sammanhang. Jansberg har hittills legat utanför detaljplanelagt område men ska men ska i samband med VA-utbyggnaden nu planläggas, något som är både resurs- och tidskrävande.

Det får konsekvenser för samtliga inblandade. För markägaren blir det inte lönsamt att exploatera sin mark eftersom husen blir för dyra i området där villapriserna ligger på mellan 700 000 och en och en halv miljon kronor. Mindre stugor säljs för runt 400 000 kronor.  

Jansbergsborna blir tvungna att ansluta sig till kommunalt VA trots att de flesta avloppsanläggningarna i byn är ganska nya. De påverkar troligen heller inte vattenmiljön eftersom den närbelägna Tarvsån är det enda vattendraget i kommunen som har god ekologisk status.

– Här finns både enskilda avlopp och mindre samfälligheter. Vi har själva gemensamt avlopp med två av grannhusen, berättar Marina Jansson, som tillsammans med sin familj har bott i Jansberg sedan 2001 och nu driver ett familjehem.

– För vår familj blir kostnaden runt 200 000 kronor fram till tomtgränsen men sedan ska ledningar dras rakt genom det berg vårt hus är byggt på så helt säkert blir det avsevärt mycket dyrare. Det blir svårt att få pengarna tillbaka vid en försäljning eftersom det redan idag kan vara svårt att sälja. Jansberg saknar infrastruktur i form av kollektivtrafik och bra bredbandsuppkoppling. Det krävs två bilar för att bo härute och vägen är i dåligt skick.

För kommunen blir det en förlustaffär eftersom anslutningsavgifterna endast täcker mellan tio och elva miljoner kronor av de 25 miljoner utbyggnaden beräknas kosta.

– Risken är att vi tvingas höja både anslutnings- och brukaravgifter, konstaterar Björn-Owe Björk. Vi har redan en förhållandevis hög VA-taxa, och höjde den förra året med 20 procent. Och kommunen står inför flera utmaningar inom VA-området, bland annat finns det ingen reservvattenförsörj­ning och reningsverkets kapacitet är begränsad.

Enligt de 23 kommunalråden ligger fokus idag på vad som är ett större sammanhang, inte på hälsa och miljö. Jämfört med tidigare lagstiftning betonar vattentjänstlagen, som trädde i kraft 2007, inte bara behovet av att skydda människors hälsa utan också vikten av miljöskydd. Men tvärtemot lagens mening drabbas miljöskyddet av rådande rättspraxis när tillsyn och krav på enskilda avlopp åsidosätts och försenas.

I Knivsta är ungefär 40 procent av de enskilda avloppen inte godkända och behöver åtgärdas, vilket påverkar många vattenförekomster. Övergödning är ett problem, och förutom Tarvsån uppnår inga sjöar eller vattendrag god ekologisk status.

– Det finns en uttalad överenskommelse att inte åka på miljöinspektioner av enskilda avlopp som ligger i områden som kan klassas som större sammanhang. Vi ålägger heller inte enskilda fastighetsägare att åtgärda sina avlopp i dessa områden. Då blir det kommunens skyldighet att ordna med allmänt VA och det kan vi inte åtgärda inom rimlig tid, säger Björn-Owe Björk.

– Vårt huvudbudskap till regeringen är därför att vattentjänstlagen måste revideras i enlighet med de förslag som fanns med i utredningen som låg till grund för lagen. Där fanns det utrymme för kommunerna att låta fastighetsägaren ordna vatten och avlopp genom VA-samverkan enligt anläggningslagen. Det är en viktig förutsättning för en levande landsbygd och för att påskynda åtgärdandet av enskilda avlopp. Det sparar dessutom pengar för både enskilda fastighetsägare och kommuner samtidigt som det minskar ledtiderna i planprocessen, menar Björn-Owe Björk och hans 22 kommunalrådskolleger.

Beskedet från regeringen är att de återkommer i ärendet.

– Regeringen är medveten om att det finns problem i hur lagen tolkas. Därför för departementet just nu diskussioner med aktörer kring problematiken, bland annat med några av de berörda kommunerna. Regeringen har också så sent som för ett par veckor sedan tagit emot ett uppdrag från Havs- och vattenmyndigheten (Hav) som tittat på just på regelverket kring små avloppsanläggningar. Vi bereder nu deras underlag i Regeringskansliet. Vad som blir nästa steg kommer vi att återkomma till när beredningen är färdig, kommenterar miljöminister Karolina Skog till Cirkulation.

–––

Vattentjänstlagen 6 §: Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen

  1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
  2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän VA-anläggning.