Den första mars 2018 överlämnade regeringen lagrådsremissen »Åtgärder för ett bättre dricksvatten« till Lagrådet. Förslaget, som byggde på delar av Dricksvattenutredningen, är redan inaktuellt. Det beror dels på svidande kritik från Lagrådet, dels på att regeringen nu har bestämt sig för att vänta tills revideringen av dricksvattendirektivet är klar.
För att ta det från början backar vi två år tillbaka i tiden. Då konstaterade Jörgen Johansson, VD för Sydvatten och Svenskt Vattens representant i Dricksvattenutredning, att utredningen var det viktigaste arbetet inom dricksvattenområdet under de senaste 50 åren (Cirkulation 5/16). Bra men för lite, var branschens reaktion.
– De frågor vi inte nådde ända fram med var bland annat ett generellt förbud för spridning av kemikalier i primär skyddszon, hur ersättningskraven ska lösas när nya vattenskyddsområden bildas och material i kontakt med vatten. Vi hade också velat se förslag om kommungemensamma taxekollektiv, vilket är absolut nödvändigt för en effektiv mellankommunal samverkan, var Jörgen Johanssons kommentar då.
Tillbaka till den första mars i år. Efter remissförfarande och drygt ett års beredning lämnade landsbygdsminister Sven-Erik Bucht över lagrådsremissen Åtgärder för ett bättre dricksvatten till Lagrådet. Den baserades på delar av Dricksvattenutredningen och kort sammanfattat föreslog regeringen fyra nya lagparagrafer, två i vattentjänstlagen och två i livsmedelslagen.
I vattentjänstlagen gällde det dels krav på obligatoriska förnyelse- och underhållsplaner för dricksvattenanläggningarna, dels på att kommunerna ska ta tillvara möjligheter till mellankommunal samverkan inom dricksvattenförsörjningen. För att förbättra rapporteringen till EU inom ramen för det nuvarande dricksvattendirektivet ville regeringen dels ge Livsmedelsverket lagstöd för att föreskriva att de större allmänna dricksvattenanläggningarna ska rapportera in data om dricksvattenkvaliteten, dels låta verket få möjlighet att meddela föreläggande till de dricksvattenproducenter som inte uppfyller rapporteringskravet.
Regeringens beredning bidde inte mer än en tummetott. Framför allt saknades obligatoriska vattenskyddsområden, den enskilt viktigaste frågan för branschen. Den innehöll ingenting om bättre råvattenkontroll eller beredning i vattenverken. Det fanns heller inte något om vikten av det regionala perspektivet och behovet av statlig samordning. Dessutom saknades den kontrollstation som utredningen föreslog.
Den 13 mars granskade Lagrådet regeringens förslag. Kritiken mot förändringarna i vattentjänstlagen var svidande. Vad gäller förnyelse- och underhållsplaner skriver Lagrådet att bestämmelsen både saknar konkret innehåll och förslag på tillsyn eller sanktioner. »Det kan ifrågasättas om den fyller någon funktion«. Liknande kritik riktas mot förslaget om den mellankommunala samverkan, och »Lagrådet ifrågasätter det meningsfulla i att tynga lagen med en sådan paragraf.« Näringsdepartementet uppger nu att regeringen har tagit till sig av Lagrådets kritik, och att frågan ska beredas vidare.
Lagrådet hade inga direkta invändningar mot ändringarna i livsmedelslagen. Regeringen har dock bestämt sig för att inte gå vidare med några lagförändringar innan revideringen av dricksvattendirektivet är klar. Enligt Näringsdepartementet beror det på att EU-kommissionens förslag påverkar omfattningen av ansvar och rapportering av kvaliteten och tillgången till dricksvatten. Regeringen avvaktar därför även med en del andra förslag från Dricksvattenutredningen, som förbättrad dricksvattenkontroll, tydligare krav på råvattenkontroll och utvecklad beredning i vattenverken.
Regeringens förslag bidde inte ens en tummetott, det bidde ingenting!
Regeringens agerande väcker flera frågor. Eftersom lagrådsremissen redan är inaktuell varför lades den överhuvudtaget fram? Näringsdepartementet uppger att förslagen var aktuella den första mars. Sedan gjorde Lagrådet en annan bedömning än regeringen. Det fanns då heller ingen färdig analys av kommissionens förslag till revideringar i dricksvattendirektivet.
Hittills har alltså de omfattande förslagen i Dricksvattenutredningen bara resulterat i att regeringen har gett Livsmedelsverket i uppdrag att inrätta ett nationellt dricksvattenråd (Cirkulation 1/18), och att den nationella vattenkatastrofgruppen Vaka har fått mer pengar. Utöver det har regeringen skjutit till 200 miljoner kronor för att förebygga torka och fördjupa kartläggningen av grundvattenresurserna i särskilt utsatta regioner.
Vad hände med resten av förslagen? Näringsdepartementet håller på att titta närmare på kostnaderna för att inrätta obligatoriska vattenskyddsområden. Det ingick uttryckligen inte i utredningens uppdrag att se över den aspekten. Förslagen rörande vattenskyddsområden ska också analyseras ytterligare i förhållande till EU-rätten. Andra förslag som bereds vidare är de som innebär förändringar i miljöbalken eller näraliggande lagstiftning. Det gäller också om förnyelse- och underhållsplaner inte bara ska omfatta vattenverken utan även avloppsreningsverken.
Och till sist, när kommer regeringens nästa förslag? Hittills har regeringen valt att behandla Dricksvattenutredningens förslag ett eller ett par åt gången. Det troliga är väl att förslagen även fortsättningsvis kommer att pytsas ut lite i taget. Risken är att »statens viktigaste arbete inom dricksvattenområdet under de senaste 50 åren« splittras upp, och att den helhetssyn som fanns i Dricksvattenutredningen går förlorad. Att regeringen väljer att skjuta upp flera av Dricksvattenutredningens förslag i avvaktan på revideringar av dricksvattendirektivet innebär att det kommer att dröja ett bra tag innan vi får klarhet i hur regeringen tänker trygga framtidens dricksvattenförsörjning.
