I två separerade avloppssystem i västra Tyskland har dagvattnet undersökts med avseende på vanliga patogena bakterier och protozoer. Kvaliteten var sådan att behandling aktualiserades. Enbart lagring bedömdes inte tillräcklig för ändamålet.
Av: Jörgen Hanaeus
I separerade avloppsystem är det vanligt att ledningen som samlar regnvattnet (och snösmältningen) avbördas direkt till ytvattenrecipienter. Dagvattnets fysikalisk-kemiska status har undersökts av flera forskare, medan dess hygieniska status är mindre väl belagd. Här har dagvattnet i två separerade avloppssystem i västra Tyskland undersökts 2010-2016.
Dagvattnen visade höga halter av E.coli och Clostridium perfringens. Campylobacter och Salmonella detekterades i 97 resp 43 % av tagna prover. För protozoer detekterades Giardia cysts i 32 % och Cryptosporidium oocysts i 11 % av proverna. Källorna till dessa mikroorganismer bedömdes variera, men felkopplingar inom systemen nämndes som en trolig orsak. Behandling av dagvattnet föreslogs (utöver magasinering som ansågs otillräcklig ur hygienisk synpunkt).
Bakgrund
Överbelastning av avloppsverk p g a regn- och smältvatten har lett till bygge av separerade avloppssystem, dock är många system alltjämt kombinerade, med bräddavlopp. Det urbana dagvattnet har länge ansetts så rent att det kunnat släppas till naturliga recipienter utan vidare behandling, men uppmätta förändringar av den fysikalisk-kemiska vattenkvaliteten efter passage av hårdgjorda ytor har ändrat synsättet och sedimentering i anlagda fördröjningsbassänger har utgjort ett första behandlingssteg.
Kunskapen om förändring av den hygieniska vattenkvaliteten är mindre, men man vet att passagen över hårdgjorda ytor saknar de möjligheter till adsorption och konkurrens som vegetationsytor erbjuder. Artikelförfattarna har i tidigare studier uppmätt mediankoncentrationer av E.coli i avbördat dagvatten om 3,1*104 CFU/100 ml vilket motiverar fortsatt arbete kring dagvattens hygieniska kvalitet.
I denna studie har uppmätts ett antal patogena mikroorganismer i separerat dagvatten i två olika avloppssystem i västra Tyskland.
Metod
Undersökningen utfördes i avrinningsområdet till floden Swist, som senare mynnar i floden Rhen. Försöksområde A, 0,74 km2, undersöktes 2010-2012 (26 prover) via en fördröjningsbassäng (3650 m3, genomsnittligt utflöde 158 L/s) i den separata dagvattenledningen. Området bestod främst av bostäder, men även ett par fruktgårdar (mest infiltration), småindustri och shoppingområden. Försöksområde B, 0,24 km2, undersöktes 2015-2016 (14 prover) på samma sätt via en bassäng om 1400 m3 med en medianavrinning av 40 L/s. Område B dominerades också av bostäder, men fruktgårdar, kontors- och shoppingområden återfanns också.
Under dessa perioder inträffade regnmaxima i juni och juli (medelnederbörden är ca 600 mm/år) men även februari och mars är regnrika månader.
De mikrobiologiska anlyser som utfördes var på E.coli, Clostridium perfringens (som förutom att vara patogen är en fakultativ och sporbildande bakterie och därför tålig). Vidare analyserades bakterierna Campylobacter spp. och Salmonella spp. samt protozoerna Cryptosporidium spp. och Giardia spp.
Vattenprovtagare installerades vid utloppet av avslutande dagvattenledning och startade efter ultraljudsignal från nivåmätare i utjämningsbassängen.
Resultat
Utloppen från båda områdena visade E.colikoncentrationer om 103-106 CFU/100 mL; något högre från område B. Medianhalterna var 3,7*104 (A) resp 8,6*104/100 mL (B).
Antalet sporer från Clostridium perfringens skattades till 2*101 – 2,3 *104 CFU/100 mL
för båda områdena. Medianvärden var 0,7*103 (A) resp 1,3*103/100 mL (B) och uppströmsvärdena i floden Swist var lägre än värdena nedströms utsläppen.
Campylobacter spp. detekterades i 97 % av alla dagvattenprover medan Salmonella återfanns i 43 %; klart mer i system B.
Av protozoerna återfanns Cryptosporidium i ca 12 % av proverna, något fler i system A. Giardia spp. fanns i 31,6 % av alla prover. För Giardia lamblia anses en dos av 10 cystor kunna ge infektion. Man bedömde att Cryptosporidium sannolikt kom från ytavrinningen medan för Giardia felinkopplade hushåll troddes vara källa. Man nämner också att en hög halt suspenderat material försvårat protozoanalyserna.
Slutsatser
Dagvatten kan medföra hygienisk förorening med kända sjukdomsalstrande bakterier och protozoer. Noggrann källdetektering utfördes inte, men felkopplade servisavloppsledningar till den separata dagvattenledningen ansågs troliga, dock att även ytavrinnande vatten kunde kontamineras mikrobiellt.
Källa: Schreiber, C.1), Heinkel S-B, R.1), Zacharias, N.1), Mertens, F-M.2), Christoffels, E.3) , Gayer, U.1), Koch, C.1) & Kistemann, T. 1) (2019): Infectious rain? Evaluation of human pathogen concentrations in stormwater in separate sewer systems. Water Science & Technology, 80.6, pp 1022-1029.
Hela artikeln i Water Science and Technology finns att köpa här.
Författarna från:
Institute for Hygiene and Public Health, Medical Faculty, University of Bonn, Venusberg-Campus 1, 53127 Bonn, Germany.
Gut Drinhausen, 52531 Ṻbach-Palenberg, Germany.
IBC Ingenieure, Jagdrain 5, 52391 Vettweiss, Germany.
Kontakt: christiane.schreiber@ukbonn.de
