Dricksvattenförsörjning är mer än en rent teknisk fråga. Det vet alla som arbetar i branschen men då de flesta av oss både till utbildning och profession är tekniker, brukar svaren på frågorna ändå oftast uttryckas som nya tekniska lösningar. I en artikel om upplevd dricksvattensäkerhet flyttar de kanadensiska forskarna Spence och Walters (2012) frågan tillbaka till kunden. De har undersökt hur marginaliserade och utsatta befolkningsgrupper i Kanada värderar det dricksvatten de använder i hemmet.
Av: Kenneth M Persson
De kanadensiska indianerna, som i kanadensisk nomenklatur kallas First Nation-befolkning eftersom dessa folk bebodde Kanada då europeerna anlände på 1500-talet, bor över hela Kanada. Vissa bor blandat med andra kanadensare, andra bor i reservat eller separata områden.
Det finns nära 200 reservat i Kanada där indianer bor och verkar med omfattande lokalt självbestämmande. Där det bor människor behövs dricksvatten. Spence och Walters frågade specifikt medlemmarna i dessa First nation-reservat om vilken riskvärdering de gjorde då de drack vatten i hemmet? Att frågan är relevant framgår av statistik över dricksvattenförsörjning i Kanada: rekommendation om vattenkokning är 2,5 gånger vanligare i reservat än i andra samhällen i Kanada. 30 procent av råvattnen till vattenverken klassas som högriskvatten med risk för smittspridning och vattenburna smitta är 26 gånger vanligare i dessa samhällen än för det kanadensiska genomsnittet.
Artikeln
I en enkät över hela Kanada tillfrågades indianer som bor i reservat om deras hälsomässiga, sociala och ekonomiska förhållanden. Den viktigaste frågan av alla var ”Tycker du att det vatten du har i kranen hemma är säkert att dricka?” De frågade befolkningen i 123 reservat och fick in cirka 17000 svar. Data från undersökningen redovisas i tabell 1. (Illustration ej längre tillgänglig)
När svaren relaterades till individernas livsförhållanden visade det sig att deras ålder, kulturella sammanhang och kunskap om vattenförsörjningen inte var statistiskt signifikant för deras uppfattning om kranvattenkvaliteten.
Statistiskt signifikant för upplevd oro om kranvattenkvalitet var däremot kön (kvinnor) utbildning (hög utbildning), hemmavarande barn under 15 år, dålig hälsa, om hemmet behövde renoveras och om de redan upplevt dåligt vatten under året. Författarna funderar på om indiankvinnans speciella kulturella position som hemmets väktare skulle göra dem särskilt oroliga för vattenkvaliteten, men då det inte är gjort mätningar på andra folkslag i Kanada får den tolkningen ses som en spekulation. Det fanns ingen koppling mellan upplevd vattenkvalitet och inkomst, medan däremot utbildningsnivån var viktig. Likaså var föräldrar med underåriga hemmavarande barn mera bekymrade än andra. Denna koppling försvann för barn över 15 år, vilket författarna trodde berodde på att äldre barn anses mogna nog att fatta sina egna beslut och uppfattas som mindre sårbara.
Undersökningen av andra sammanhang, som fysikaliska egenskaper (floder, sjöar,
gator, skogar) och sociala aspekter (sociala kapitalet, social sammanhållning) för de lokala och regionala samhällen förtjänar att uppmärksammas i framtiden. Det kan vara särskilt viktigt i områden som ligger på eller nära resursrika platser (olja, gas, uran, etc.) där frågor kring utveckling och miljö är vanliga.
Slutsatser
Upplevelser av dricksvattenkvalitet respektive oro för bristande kvalitet undersöktes senast av MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) i rapporten Opinioner 2011. Då svarade 3% av de tillfrågade att det var ganska troligt att det blev dricksvattenbrist i Sverige inom de kommande fem åren. Däremot tyckte 32% av de svarande att den svenska beredskapen för att hantera och möte dricksvattenbrist var otillräcklig, vilket var en ökning jämfört med 2009 från då 24%. Ungefär 60 procent av befolkningen menade att beredskapen i Sverige var tillräcklig för att möta ett hot om dricksvattenbrist. Detta gäller såväl för undersökningen 2009 som 2011. Män bedömde i högre grad än kvinnor beredskapen som tillräcklig, och äldre var tryggare än yngre. Skadan efter händelserna i Östersund och Skellefteå återverkar på hela Sverige. Men om åtgärder i Sverige vidtas för att förbättra leveranssäkerhet kan observationer från mera utsatta grupper, likt indianer i reservat i Kanada, leda till att sättet att kommunicera risk och säkerhet behöver anpassas till en de lokala och sociala förhållandena.
Källa: Spence, N. , Walters, D. (2012). “Is it Safe?” Risk Perception and Drinking Water in a Vulnerable Population. The International Indigenous Policy Journal, 3(3) .
Artikeln finns att läsa gratis i fulltext här.
