I ett skolexempel på samverkan mellan forskning, näringsliv och kommun satsar Strängnäs kommun på ett projekt med gårdsbaserad klosettvattenhantering som ett alternativ till utbyggnad av det kommunala ledningsnätet.
Strängnäs kommun har en hög andel enskilda avlopp och flera områden i kommunen skulle behöva kommunalt VA. Som ett alternativ kan man nu skapa lokal hantering av enskilda avlopp där överkapacitet på gödselbehållare hos lantbrukare används för en ny behandlingsmetod för hygienisering. Avsättning klosettvattnet finns på åkermark.
Det är många inblandade i projektet som drivs på flera orter i landet, där Strängnäs är en av de kommuner som kommit långt. LRF är en av aktörerna bakom.
– Har vi inte lantbruket med oss kommer vi ingenstans. Det är lantbrukare som har åkermarken, här är bönderna med på banan, säger LRFs representant Gösta Andersson när vi tillsammans med övriga inblandade i projektet träffas på kommunhuset i Strängnäs.
Gösta Andersson är lite av eldsjälen i projektet som länge sett möjligheten att koppla behovet av latrintömning direkt till lantbruket. År 2007 startades en anläggning vid Kvicksund i Eskilstuna kommun vid en då tio år gammal hygieniseringsanläggning. Några år senare, 2012, invigde dåvarande miljöminister Lena Ek vad man får kalla en mönsteranläggning i Hölö, Södertälje kommun, som tar emot toalettvatten som är insamlat separat från BDT-vatten.
De tankar man nu har i bland annat Strängnäs bygger på de tidigare erfarenheterna och det faktum att den förändrade djurhållningen inom lantbruket har gett mängder med tomma gödselbehållare ute på bondgårdarna.
– Det här är en billigare och enklare lösning att överföra till andra kommuner, jämfört med Hölö, säger forskaren Jennifer McConville, Chalmers.
Tekniken bygger på ett arbete av gruppen för kretsloppsteknik vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. En av forskarna där, Annika Nordin beskrev i sin avhandling 2010 hur temperaturhöjning ger en flerdubblad hygieniseringseffekt för ureabehandlat toalettavfall. Ett plus ett blir tre.
Att ammoniak hygieniserar är känt sedan länge. Ämnet är verksamt på många mikroorganismer, även parasitägg och metanproducerande mikroorganismer.
– Vi har valt att tillsätta ammoniaken i form av urea. Urea är världens vanligaste gödselmedel och ofarligt innan det bryts ned. Det finns i många hushållsprodukter som handkrämer och tandkrämer. Urean bryts ned i kontakten med avloppsvattnet till ammoniak och karbonater, berättar Annika Nordin.
Annika Nordin säger också att en av fördelarna med att använda urea, är att tillsatsen inte innebär några arbetsmiljörisker som det gör med andra behandlingar som höjer pH.
Pilotprojektet i Skäggesta undersöker hur behandlingstiden kan minskas i och med att man höjer temperaturen på klosettvattnet till cirka 22°C samtidigt som man behandlar med cirka 0,75 procent urea. En teknisk detalj är att få en tillräcklig omrörning av det mycket lösa slammet. Syftet med projektet är att i fullskala under flera år verifiera resultaten från labbskala.
För att förhindra ammoniakavgång från gödselbrunnen krävs att den är riktigt övertäckt. I projektet sker uppvärmningen av klosettvattnet från 15°C till 22° C med hjälp av doppvärmare under tio dagar efter att urean tillsats. Hygienisering tar totalt 21 dagar. Omrörningen är en fråga som diskuterats. En bra omrörning verkar vara nödvändig för en effektiv och hygienisering med ett perfekt jämnt resultat. I dagens försök sker ingen omblandning annat än den som möjligen uppstår under uppvärmningen av slammet. Resultaten hittills visar att enterokocker reducerats ganska bra, E-coli inaktiverades helt men en av de två bakteriofager som används för en jämförelse med virus är ganska motståndskraftig, även om den avdödas över tid.
– Nu börjar vi även använda solenergi för uppvärmningen, berättar Anders Iverbo som på uppdrag av LRF arbetar med uppvärmning och provtagning inom projektet.
Även Uddevalla har kommit långt i arbetet kring gårdsbaserad ureahygienisering. Där arbetar man med en stor gödselbrunn på 1 000 kubikmeter. I Strängnäs används en brunn på 80 kubikmeters volym. I försöken testas också olika mängder ureainblandning från 0,75 till 1,5 procent. För lantbrukaren finns ett gödselvärde i slutprodukten som är ett hygieniserat men inte alls avvattnat slam, TS-halten ligger runt en procent. Eftersom det rör sig om ett rent klosettslam som inte gått vägen via reningsverk, så är det mycket kväve kvar i slammet.
– Min idé är att man kan lägga på det här som en grund på mark som ligger i träda. Det skulle vara ännu bättre om man fick lägga det på växande gröda för då har man ju en vattnande effekt också men det är ju reglerat, säger lantbrukaren Anders Eriksson som har gödselbrunnen som används hemma på gården Skäggesta.
Anders Eriksson har hållit på med slam som gödsel under många år och är också slamentreprenör. Han har en vision om att kunna tillvarata avloppet i hela närområdet runt gården, på sikt kanske med hjälp av vakumtoaletter för att få en mer koncentrerad gödselprodukt. Att minimera spolvattnet i vattentoaletter är en återkommande diskussionspunkt då det skulle ge mindre material att behandla och högre näringskoncentration.
Även för en kommuns vidkommande kan det finnas en hel del att vinna på småskaliga lösningar. Idag går slammet från Strängnäs reningsverk till deponitäckning men det finns ett stort intresse för kretsloppslösningar.
– Vi har en hög andel enskilda avlopp och vi har många områden som skulle behöva få kommunalt VA utbyggt. Detta kan vara ett bra alternativ till ledningsnät. Här kan vi skapa satelliter på landsbygden med kommunala slutna tankar, säger VA- och renhållningsstrategen Christer Axelsson, Strängnäs kommun.
Christer berättar att det finns en stark politisk vilja i kommunen att utveckla kretsloppslösningar och att projektet anses som viktigt av beslutsfattarna, som också ser en poäng i att lantbrukarna får användning av sina gamla gödselbrunnar. Strängnäs kommun är med och finansierar det tre-åriga projektet. Totalt genomförs fyra försöksomgångar. Kostnaden för hela treårs-perioden är cirka 150 000 kronor. Christer har sin anställning hos Teknik och servicekontoret i Strängnäs. VA-huvudmannen, det kommunala bolaget Sevab, är inte direkt med i projektet.
– De kommuner som är inblandade i projektet ser att det är en win-win-situation såväl ekologiskt som ekonomiskt. Det största hinder som jag ser i detta nu är hur man sätter in lösningen i VA-kontexten, avslutar Jennifer McConville.
