Annons Kamstrup 2024

UV-behandling och luftkvalitet i en poolanläggning

Internationell VA-utveckling 2/20

Luftkvaliteten har undersökts ovanför en inomhus terapipool i Norge där UV-bestrålning och hypokloritdosering användes. UV-bestrålningen påverkade trihalometankoncentrationen men inte trikloraminhalten.

Av: Jörgen Hanaeus

Halterna av fyra vanliga trihalometaner samt kloraminer har undersökts i en inomhus terapipool i Norge. Desinfektion av vattnet utfördes med hypoklorit och UV-bestrålning och den senare stängdes periodvis av för att strålningens inverkan på trihalometan- och trikloraminhalten i ovan vattenytan passerande luft.

Vattnets halt av kombinerad klor ökade vid UV-avstängningen. Däremot påverkades inte trikloraminhalten i luften, som är en arbetsmiljörisk, nämnvärt.

Artikeln
För att förhindra tillväxt av patogena mikroorganismer desinficeras vattnet i pooler. Klor och hypoklorit reagerar med organiskt material och bildar ohälsosammma biprodukter såsom trihalometaner och trikloramin. I Norge krävs kontroll av halterna fri och bunden klor när hypoklorit används för desinfektion. De flesta av de 900 norska simbassängerna desinficeras med hypoklorit och UV-bestrålning med en medeltryckslampa; UV reducerar det bundna klorinnehållet och inaktiverar mikroorganismer.

Det (kväve-)bundna kloret består av mono-, di, och trikloramin (NCl3) och alla komponenterna kan påverkas av UV-bestrålning. NCl3 är det ämne som associeras med de svåraste hälsoeffekterna; astma och luftvägsstörningar och är betydligt flyktigare från vattnet jämfört med mono- och dikloramin och dominerar därför bassängluftens bundna klor. Sedan besvär från simmare och badvakter rapporterats har WHO föreslagit gränsvärdet 0,5 mg/m3. Något norskt gränsvärde finns inte.

Trihalometaner, av vilka de mest utmanande är triklormetan (kloroform), dibromoklormetan, bromodiklormetan och bromoform anses vara potentiellt carcinogena. Denna studie avser att ta rätt på hur koncentrationerna av triohalometaner och trikloramin i bassängluften förändras då UV-bestrålning med medeltryckslampa används i poolvattnets cirkulationssystem.

Anläggning
En terapipool med vattenvolymen 210 m3 och luftvolymen 4300 m3 undersöktes. Vattnet cirkulerar med 35 m3/h, vilket ger en uppehållstid av ca 6 h och påfyllning sker bara pga avdunstningsförluster. Natriumhypoklorit tillsätts. UV-lampan ger 75 mJ/cm2. Allt vatten passerar ett sandfilter och ca 20 % även ett kolfilter. pH justeras med svavelsyra till ca 7,2.

Mätningar
Luften provtogs under tisdagar och torsdagar under 5 veckor; för trihalometaner 162 prov och för trikloramin 36 prov i olika positioner i poolrummet. Recirkulationsflödena provtogs även. Antalet badare bokfördes. UV-anläggningen styrdes: 2 veckor av, 2 veckor på och 1 vecka av.

Resultat
Mönstret för halterna i de olika provtagningspunkterna i bassängluften var likartat. Med avstängd UV-strålning blev den totala halten trihalometaner 153 µg/m3 och vid påslagen strålning 209 µg/m3. Antalet badande var då i medeltal 11 resp 10 personer. För trikloramin uppmättes 277 µg/m3 (avslagen UV) resp 235 µg/m3.

Det fanns alltså statistiskt mätbara skillnader mellan av- resp påslagen UV-strålning. Ökningen av total trihalometanhalt, kloroform, dibromoklormetan och bromodiklormetan blev 37 %, 41 %, 51 % resp 68 %. Minskningen i trikloramin blev 15 % och i bromoform 12 %.  

De två faktorer som påverkade redovisade lufthalter mest var antalet badande och om UV-strålningen var på- eller avslagen. De olika mätpositionernas värden indikerade en god omblandning av luften ovanför bassängen.

När UV-strålningen var påslagen minskade halten bundet klor i bassängvattnet med 58 %.

Slutsatser
UV-strålning av vattensystemet i tillägg till hypokloritdosering reducerade halten bundet klor i bassängen men ökade även halten av trihalometaner i bassängluften. Inflytandet på halten trikloramin i bassängluften var måttlig, men en viss reduktion uppmättes. Andra sätt att arbeta med vattnet kan vara att minska halten av organiskt material, som bygger trihalometanerna. Returluftens halter kan sänkas genom t ex adsorptionsfilter i återföringskanalen för luft.

Källa: Bergh Nitter, Therese1) & Svendsen von Hirsch, Kristin.2) (2019): UV treatment and air quality in a pool facility. Water Science & Technology, 80.3, pp 499-506.

Författarna från:
Institute for Civil and Environmental Engineering, Norwegian University for Science and Technology, Högskoleringen 7A, 7491 Trondheim, Norway

Institute for Economy, Department for Health, Safety and Environment, NTNU, Högskoleringen 7A, 7491 Trondheim, Norway.    

Kontakt:  therese.nitter@ntu.no

Annons Wateraid