Stolthet fungerar bättre som drivkraft för miljöpositivt beteende än vad skuldkänsla gör, särskilt när omgivningens normer verkar åt samma håll. Australiensiska forskare har tittat på känslor som driver miljömedvetet beteende.
Av: Erik Winnfors Wannberg
En av psykologins stora utmaningar är att förstå vilka faktorer som uppmuntrar till större engagemang i beteende som är bra för miljön och minskar vårt gemensamma avtryck i miljön. Tidigare forskning har i mångt och mycket varit inriktad på hur individens beslut påverkas att agera miljövänligt. De studierna visar att både positiva och negativa känslor har inflytande över engagemanget. Till exempel har människors negativt laddade känslor som ilska och frustration visat sig minska deras intresse för bland annat återvinning i hushållet. Positivt laddade känslor som glädje och optimism, har samtidigt visat sig vara ett viktigt instrument för att till exempel välja ekologiska varor i butik.
Fokuset i den här studien ligger på två specifika känslolägen; stolthet och skuldkänsla. Forskarna anser att tidigare studier pekar på att just dessa känslor styr mycket av moral och positivt socialt beteende generellt. I studien har forskarna velat undersöka samspelet mellan vardagliga känslor och miljöpositivt beteende över tid. De har ställt sig tre frågor:
1. Framkallar vårt miljörelaterade beteende känslor av skuldkänsla och stolthet en vanlig dag?
2. Ger känslor av skuldkänsla och stolhet något miljörelaterat beteende en vanlig dag?
3. Är kopplingen mellan känsla och påföljande miljörelaterat beteende kopplat till ens upplevda sociala kontext, som upplevda sociala normer?
Bakgrund
Om människor upplever att något de gjort är moraliskt riktigt och värdefullt, så känner de troligen stolthet över beteendet. I motsats till detta så känner personen förmodligen skuldkänslor över ett beteende som de upplever som omoraliskt och olämpligt. Alltså bör ett positivt miljörelaterat beteende som är socialt åtråvärt ge känslor av stolthet, medan brist på engagemangt när en möjlighet finns, bör ge skuldkänslor.
Tidigare forskning visar att detta stämmer. Det har bland annat visat sig i jämförelser över individuella koldioxidfotavtryck. Om individens fotavtryck är större än genomsnittet, känner personen skuld över sin miljöpåverkan. Det här fungerar likadant när det gäller kollektiva känslor i en grupp, till exempel när det gäller ett helt lands klimatpåverkan. Omvänt känner individer också stolthet över till exempel sitt lands miljöskydd.
Det nya med den aktuella studien är att undersöka specifika miljörelaterade beteenden i vardagen och hur de valen påverkar personliga känslor av stolthet och skuld under samma period – och hur det påverkar beteendet framöver.
Förväntningen var också att människor skulle bli mer motiverade i miljörelaterat beteende när de fanns i ett sammanhang med mer miljöpositiva normer, än människor som finns i sammanhang där normerna inte är miljöpositiva. De här sammanhangen defineras i undersökningen som viktiga personer i individens liv, som vänner, familj och släkt.
Studien
Studien utfördes på 96 australiensiska studenter i 20-årsåldern. Hypoteserna testades genom att testdeltagarna fick fylla i korta formulär på en bärbar elekronisk platta flera gånger om dagen under tre dagar. De vardagsbeteenden som togs upp var bland annat hushållsåtervinning av olika fraktioner, vattenbesparing och att slänga icke-återvinningsbara sopor på rätt ställe.
Resultat
Svarsfrekvensen i studie var i slutanalysen över 82 procent, vilket ligger mitt i förväntningen av användbara svar i typen av studie. I genomsnitt rapporterade deltagarna ett högt engagemang i miljörelaterat beteende när tillfälle gavs, men det fanns också en stor variation i beteenden.
Deltagarna rapporterade generellt att de kände sig ”lite stolta” över sitt miljörelaterade beteende timmarna efter ett val. De rapporterade samtidigt att de kände sig bara något eller inte alls skuldmedvetna under samma period.
Analysen visar att engagemang i miljöpositivt beteende var positivt associerat med känslor av stolthet och negativt associerat med känslor av skuld över miljörelaterat beteende. Forskarna ser sig finna stöd för att ett vardagligt engagemang i miljörelaterat beteende ökar känslorna av stolthet och minskar känslor av skuld över miljörelaterat beteende. Alltså – att göra rätt får oss att må bättre.
Däremot så hade känslorna av stolthet över tidigare miljörelaterat beteende inte någon direkt effekt på senare miljörelaterat beteende. Däremot hittade forskarna en effekt på miljöpositiva normer i den här relationen. När deltagarna upplevde att människor som är viktiga för dem gör mer för miljön, så gav stoltheten som individerna upplevde ett fortsatt engagemang i miljöpositivt beteende.
Normerna i en grupp är alltså är alltså särskilt viktiga för känslor av stolthet över ett miljörelaterat beteende.
För skuldkänslor gick det däremot inte att hitta några effekter på senare beteende. Inte heller hittade forskarna något samband mellan skuldkänslor och gruppens normer. De menar själva att det kan bero på de låga värden över skuld som fanns hos testdeltagarna.
Slutsatser
Stolthet och gruppnormer ger alltså enligt artikeln ett framåtsträvande miljöengagemang i vardagssituationer. Skuldkänslor driver däremot ingen förändring hos individen. I en kontext bör det kunna översättas till att skrämselbudskap kanske fungerar sämre i kommunikation om miljörelaterade beteenden, än goda exempel.
Begränsningar i studien är att den är relativt liten och bygger på självrapporterande mätningar. Forskarna själva anger att de tagit höjd för de störningar som självrapporteringen kan innebära för analysen.
Källa: M J Bissing-Olson, K S Fielding, A Iyer. Experiences of pride, not guilt, predict pro-environmental behavior when pro-environmental descriptive norms are more positive. Journal of Environmental Psychology. 45 (2016) 145-153.
Hela artikeln kan du köpa här.
