Undersökning av bakterietillväxt i distributionsnät för dricksvatten med hjälp av flödescytometri. Tillväxt av bakterier i distributionsnät för dricksvatten kan inte bara orsaka hälsomässiga problem utan kan även påskynda korrosion och ge upphov till lukt- och smakstörningar hos vattnet. Traditionellt undersöks förekomsten av mikroorganismer med hjälp av odling av indikatororganismer. Dessa metoder är delvis otillräckliga och tar dessutom flera dagar att genomföra. I artikeln har möjligheterna att utnyttja flödescyometri som en snabb, tillförlitlig och rutinmässig analys undersökts. Jämförelse har gjorts med resultat från traditionella odlingsbestämningar.
Av: Ann Elfström Broo
I artikeln har möjligheterna att utnyttja flödescyometri som en snabb, tillförlitlig och rutinmässig analys undersökts. Jämförelse har gjorts med resultat från traditionella odlingsbestämningar.
Undersökningen utfördes genom att ta ut vattenprov i ett väl avgränsat distributionsnät för dricksvatten. Dricksvattnet bereds från ett grundvatten som filtreras genom aktiverat kol, varefter det tillförs en reservoar där det blandas med ett klorerat dricksvatten från ett annat vattenverk. Totalt produceras ca 2 200 m3/dygn varav kolfiltrerat grundvatten utgör drygt 60 %.
Vattenprov uttogs i ett 20-tal fastigheter lokaliserade med maximal geografisk spridning över distributionsnätet. Flödescytometriska undersökningar utfördes inom tre timmar efter provuttagning och för bestämning av indikatororganismer sattes odlingarna inom 24 timmar. De indikatororganismer som undersöktes var mikroorganismer 3d, 22oC och antalet koliforma bakterier. Data från flödescytometrin utvärderades, dels total antalet celler, dels antalet intakta celler, med hjälp av kommersiellt tillgänglig programvara.
I avsikt att undersöka effekten av de olika beredningstegen utfördes flödescytometrimätningar på råvatten, efter kolfiltrering, samt på vattnet efter reservoaren där det blandats med det klorerade dricksvattnet. Det konstaterades att det totala antalet celler ökade kraftigt efter kolfiltreringen till följd den biologiskt aktiviteten i filtren. Däremot sjönk förekomsten av intakta celler markant, med ca 96%, i vattnet efter reservoaren, där det varit i kontakt med klorerat dricksvatten, medan totalantalet bara sjönk med knappt 30%. Det bör påpekas att halten restklor i dricksvattnet som grundvattnet blandats med var i storleksordningen 0,080 mg/l vid provtillfället. Även vid en så låg halt var effekten av kloreringen således uppenbar.
Den totala förekomsten av celler var generellt något lägre i provpunkterna ute på distributionsnätet, i enlighet med vad man kan förvänta sig om inga näringsämnen tillförs som gynnar tillväxten. Geografiskt kunde dock ett område identifieras där såväl de högsta totala antalen celler förekom, som antalet intakta celler. Författarna tycker sig se att orsaken snarast kan sökas i inverkan av de interna fastighetsinstallationerna, snarare än en större tillväxt i det kommunala distributionsnätet. Som stöd för denna slutsats anför man att sammansättningen av mikroorganismer i det aktuella området skiljer sig från distributionsnätet i övrigt. Vidare fann man att antalet celler något högre i ändledningar med låg omsättning.
Anmärkningsvärt är att i stort sett inga förhöjda halter av indikatororganismer observerades med konventionell odlingsteknik. Som slutsats menar författarna att traditionell metodik är otillräcklig för att identifiera områden med förhöjd tillväxt, medan flödescytometri är betydligt träffsäkrare och dessutom snabbare. Kompletterande underökningar för identifiering och karakterisering kan sedan tillämpas.
Noterbart är att författarna inte alls diskuterar möjligheten till inläckande vatten i det identifierade området med förhöjd förekomst av celler. Inläckage kan ge ett tillskott av näringsämnen liksom av mikroorganismer med annat ursprung.
Källa: S. Van Nevel, B. Buysschaert, B. De Gusseme, N. Boon.Flow cytometric examination of bacterial growth in local drinking water network. Water and Environmental Journal, 30, 167-176, 2016.
