I den screening som gjordes för albanska större vattenverk mättes radioaktiviteten i drickvatten från de tolv största vattenverken i Albanien under åren 2008 och 2009 samt buteljerat vatten från fyra olika leverantörer.
Av: Kenneth M Persson
Sedan den 22 oktober 2013 finns fastställt EU-regler för hur mätningar av radioaktivitet i drickvatten skall genomföras. Redan när dricksvattendirektivet fastställdes 1998 angav EU att det skulle kompletteras med regler för hur radioaktivitet skulle mätas i dricksvatten. Efter väldigt många års funderande landade ärendet hos EU-kommissionens enhet för Euroatomfrågor, som tog fram ett förslag till mätningar och sätt att beräkna den totala indikativa dosen, vilket som sagt kunde antas av EU-rådet den 22 oktober 2013 (2013/51/Euroatom).
I WHO:s riktvärden för dricksvattenkvalitet hade det acceptabla radioaktivitetsbidraget från dricksvatten angetts till 0,1 mSv/år vilket motsvarar knappt 5% av den genomsnittliga bakgrundsstrålningen på 2,4 mSv/år som människor exponeras för på jorden. För att uppskatta hur mycket radioaktivitet människan exponeras för via vattnet förslog WHO redan i tredje utgåvan av dricksvattenriktvärdena 2004 att man borde mäta total-alfastrålning och total-betastrålning som en första åtgärd. Om total-alfastrålning understeg 0,5 Bq/l respektive total-betastrålning understeg 1 Bq/l i dricksvattnet behövde inga fler mätningar göras, medan detaljerade mätningar av de olika radioaktiva isotoperna, som Radium-, Thorium- och Uranisotoper, borde göras om radioaktiviteten översteg dessa gränsvärden.
EU kunde inte acceptera WHO:s förslag fullt ut, utan i direktivet från 22 oktober 2013 anges istället gränsvärdet för total-alfastrålning till 0,1 Bq/l. Gränsvärdet för total-betastrålning blev det samma som WHO:s rekommendation, dvs. 1 Bq/l.
Inte särskilt många mätningar har gjorts av radioaktivitet i svenska dricksvatten. 2004 gjorde dåvarande Statens Strålskyddsinspektion SSI en screening av svenska dricksvatten från grundvatten och konstgjord infiltration vilket visade att den totala dosen var låg från större svenska vattenverk, då endast 2 fall av 256 undersökta prover översteg 0,1 mSv/år. SSI är numera en del av Strålsäkerhetsmyndigheten SSM.
Försöken
Albanien är inget EU-land än, men har ambitionen att få bli det i framtiden. I den screening som gjordes för albanska större vattenverk mättes radioaktiviteten i drickvatten från de tolv största vattenverken i Albanien under åren 2008 och 2009 samt buteljerat vatten från fyra olika leverantörer. Mätningarna gjordes såväl vintertid som sommartid för att få en uppfattning om säsongsmässiga variationer på grund av olika grundvattennivåer och infiltrationsförhållanden.
Total-alfavärdena varierade för de tolv vattenverken från 10 mBq/l till 126 mBq/l medan total-betavärdena varierade från 29 mBq/l till 884 mBq/l. Medelvärdet för de tolv vattenverken var 36 mBq/l respektive 269 mBq/l. Även buteljerat vatten låg inom dessa värden. Mätvärdena följde inte en direkt normalfördelning, utan mera en log-normalfördelning, med tydlig ”svansning” vid de högre värdena.
Själva provtagningen gjordes i 5l polyetendunkar av vatten som hade fått rinna lång tid (ingen exakt angivelse) före provtagningen. Salpetersyra tillsattes så att pH i proven understeg pH 2 för att undvika efterfällningar och mineralförluster i dunkarna. Själva analysen gjordes med gasflödesproportionell scintillering. Vattenproverna torkades vid 80oC för att bestämma totalmängden mineral i vattnen. Ett representativt prov mättes upp och överfördes till en planchett (metallplatta) med hjälp av 8M saltpetersyra. Planchetten torkades i ugn vid 80oC, vägdes och förvarades i exikator fram till analysen. Sönderfallet mättes med en MPC-9604 Protean Instrument scintillator med proportionellt gasflöde under 36000 sekunder.
Av resultaten framgår att den högsta total-betahalten förekom i alluvialt sjösediment i Durrës/Lacakviferen i norra Albanien, medan den högsta total-alfadosen uppmättes i alluvialt sjösediment i Fushë Krujëakviferen också i norra Albanien.
Variationerna för sommar och vinter var inte konsistenta. Vissa akviferer hade högst radioaktivitet under sommaren, medan andra uppvisade högst värden vintertid. Dock var vintervärdena för total-alfa något oftare högre(9) än sommarvärden (5). Det motsatta gällde för total-beta, där sommarvärdena oftare var högre (9) än vintervärdena (4).
Slutsatser
Att mäta total-alfahalter och total-betahalter är en utmärkt åtgärd som måste genomföras för alla vattentäkter i Sverige, för att få fram en TID för dricksvattnen. Det finns några få laboratorier som kan göra mätningarna – för albanernas del samverkade de med ett italienskt laboratorium vid Legnaros nationella institut för kärnfysik (INFN) i Legnaro.
Den studie som refereras här visar också på hur många komplexa parametrar som inverkar på det redovisade värdet. Varje analys fordrar många handgrepp, där provbearbetningen är både omfattande och tidsödande. Detta medför såklart att kostnaden för varje prov blir tämligen betydande. Inom två år från den 22 oktober 2013 kommer svenska myndigheter att ha fastställt regler för hur total indikativ dos skall genomföras vid svenska vattenverk. Strålsäkerhetsmyndigheten samarbetar med Livsmedelsverket men det är ännu inte klart hur detaljföreskrifterna kommer att se ut. Så håll ögonen öppna.
Källa: F. Cfarku, G. Xhixha, E. Bylyku, P. Zdruli, F. Mantovani, F. Përpunja, I. Callegari, E. Guastaldi, M. Xhixha Kaҫeli och H. Thoma. A preliminary study of gross alpha/beta activity concentrations in drinking waters from Albania, Journal of Radioanalytical and Nuclear Chemistry (2014) 301:435–442
Hela artikeln finns att läsa här
Länktips:
