En studie över hur invånarna uppfattar och hanterar det system av kokningsrekommendationer som Bærums kommun i Norge använder.
Av: Erik Winnfors Wannberg
Bærums kommun i Norge har under de senaste 5-6 åren sänt en rekommendation om att koka vattnet, tillsammans med annan praktisk information, till berörda abonnenter efter vattenavstängningar. I studien har forskare granskat hur abonnenterna förstår och tar emot meddelandena, efterlever råden och om informationen påverkar deras förtroende för vattenförsörjningen.
Bakgrund
Under senare har Bærum kommun haft som praxis att rekommendera en uppkokning av kranvattnet under det första dygnet efter en vattenavstängning. Kokningsrekommendationen skickas till invånarna genom systemet UMS (Unified Messaging System)/Gemini genom SMS och talmeddelanden till fasta telefoner. Vattenavstängningarna är i huvudsak knutna till planerat underhåll på ledningsnätet.
SMS:et innehåller information om vattenavstängningen, innebörden av kokningsrekommendationen och uppgifter om hur man får mer information.
Om det skulle ske en allvarlig avvikelse i vattenförsörjningen i kommun går istället ett föreläggande om kokning ut, alltså ett kraftigare ordval. I övrigt används samma informationssystem.
Metod
I undersökningen användes dels diskussioner i fokusgrupper och dels en enkätundersökning för att få en kombination av kvalitativ och kvantitativ data.
Fokusgruppdiskussionera genomfördes i två grupper. Dels en med äldre invånare och dels en med småbarnsföräldrar. En moderator i gruppen använde en intervjuguide som stöd i diskussionen och för att kvalitetssäkra den.
Undersökningarna
Deltagarna i båda grupperna använde smarta telefoner aktivt och föredrog SMS som informationskanal. Flera i den äldre gruppen efterlyste e-post som en kompletterande kanal.
Småbarnsföräldrarna poängterade att de också fick annan information från kommunen via SMS, till exempel från Kulturskolan. Att all kommunikation har Kommunen, som avsändare gjorde att viktig information kunde vara svår att skilja ut.
Det efterlystes också att kommunen gott kunde skicka ut ett extra påminnelsemeddelandet tio minuter innan vattnet stängs av, som en påminnelse att tappa upp vatten.
Flertalet i båda fokusgrupperna tyckte att meddelandet var lätt att förstå. Däremot fanns det många olika åsikter om huruvida kommunen borde ge en tydligare bakgrund till den enskilda kokningen, en del menade att det skulle kunna skrämma upp många i onödan.
När det gäller efterföljandet av rekommendationen finns fyra råd i meddelande:
1. Tappa upp rent vatten i förhand. Det följdes i stort sett deltagarna i fokusgrupperna.
2. Om vattnet är missfärgat när det kommer tillbaka, så spola kallvatten tills det blir klart. En enkelt råd som alla följde. Här menade dock många också att när vattnet väl var klart, så behöver det heller inte kokas.
3. Använd inte disk- eller tvättmaskin förrän vattnet är helt klart. Här efterlyste många av vattenavstängningarna kan ha för betydelse för det egna rörsystemet och varmvattenberedare.
4. Att kokning av vatten för mat och dryck rekommenderas första dygnet efter att vattnet kommit tillbaka. I den äldre fokusgruppen gick åsikterna isär våldsamt om detta var nödvändigt eller inte. Uppfattningen att det räcker att spola en stund var utbredd. Många av de äldre kvinnorna framförallt tyckte att man kunde ta meddelandena ”med en nypa salt”. Det uppstod också en diskussion om vad ett uppkok innebär.
Också bland småbarnsföräldrarna fanns förhållandevis många som struntade i kokningsrekommendationen. Att ”rekommendera” uppkok, var inte en tillräckligt stark signal tyckte en del, jämfört med att till exempel använda ord som ”varning”.
Tilliten till norskt dricksvatten var generellt hög bland deltagarna.
Frågeenkäten gick ut till 2 764 personer. Endast 613 svarade, vilket ger ett bortfall på 78 procent. Den genomsnittliga åldern på respondenterna var 54 år och fördelningen kvinnor/män 54/46.
Av de svarande kunde 67 procent kunde komma ihåg ett meddelande om vattenavstängning under det senaste året. Det skulle innebära att 2/3 av målgruppen nås av SMS. Av de som fått informationen så var det 44 procent som följde hela rådet. Viktigt är då att den dominerande orsaken till att inte koka vatten var att de hade tappat upp tillräckligt med vatten för konsumtion innan. Samtidigt fanns också en stor andel som menade att det räckte med att låta vattnet spola en stund.
Slutsatser
En slutsats är att en rekommendation uppfattas just som en rekommendation och inte som ett påbud.
En annan viktig slutsats som forskarna kunde dra var att förtroendet för vattenförsörjningen tenderade att öka och inte minska av meddelandena. Det togs som en intäkt för att kommunen var aktiv i vattenproduktionen.
En tredje viktig punkt är att med förebyggande system som detta så ställs ännu högre krav på informationen i en skarp situation med påvisad smittofara.
Källa: S. Hyllestad, A Bahr Bugge, T Grav Rosenberg, L Selje Sunde, L Veneti. Studie av varsling av innbyggere ved vannavstengninger i Bærum kommune. Folkhelseinstituttet 2018.
