Forskningsprojektet har utgått från så kallad crowdsourcing (folkforskning) för att få in vattenprover över blyhalter från tappkranar i fastigheter. En tävling anordnades för att stimulera aktiviteten.
Av: Kenneth M Persson
I den kommunala vattensektorn pratas ofta om kundkontakter, abonnentkontakter eller användarkontakter men vi vet alla att det är svårt att få till på riktigt. Varje vattenverk levererar dricksvatten till många människor och den vanligaste orsaken till kundkontakt är väl om något är fel. Annars brukar hälsan tiga still. I USA har en mängd skandaler uppmärksammat användare och regleringsmyndigheter på att det kan förekomma riktigt höga halter bly och koppar i dricksvatten hos användaren på grund av korrosion och felaktiga val av material i kontakt med vatten. Blyproblemet är värst. Dels kan det kommunala ledningsnätet innehålla blyade material, dels kan respektive fastighetsägare ha använt material som innehåller bly, vilka är känsliga för korrosion. Hur kan dricksvattenkontrollen hjälpa till att klarlägga hur stora och utbredda problemen är i det gemensamma ledningsnätet och i fastigheterna? Föreskrifterna anger att ett visst antal prover på fastigheters dricksvatten skall tas varje år, men det är få prover som tas i förhållande till antalet anslutna. Kontrollnätet är ganska grovmaskigt.
Artikeln
För att öka antalet stickprov genomförde Sarah Jakositz och medarbetare ett forskningsprojekt i en stad i New Hampshire i USA. De önskade få in vattenprov från ett större antal fastigheter för att få en mera detaljerad bild av hur mycket bly det fanns i det dricksvatten stadens invånare drack. De redovisar resultatet i tidskriften Water Research (2020).
Forskningsprojektets upplägg utgick från så kallad crowdsourcing (folkforskning). De ville få in många vattenprov från olika fastigheter över hela staden, vilken 2017 hade ungefär 30 000 invånare. En tredjedel av fastigheterna har eget vatten från brunn medan majoriteten är anslutna till det kommunala ledningsnätet. För att öka antalet inskickade prov arrangerades en tävling med två priskategorier: flest inskickade prov från olika platser, respektive flest rekryterade vänner och släktingar som skickade in sina prov. Priset var $200 dollar till vinnaren av respektive kategori.
För att sprida kunskapen om tävlingen och för att få in maximalt antal prov från ledningsnätet, informerade forskarna stadens invånare på tre olika sätt. De använde sociala media, satte upp informationsbås ute på strategiska platser där många människor rörde sig och besökte olika möten i skolor, kyrkor och föreningar för att träffa och informera potentiella provtagare. Varje rekryterad deltagare fick ett provtagningspaket med enkät och tom provtagningsflaskan på 50 ml. En instruktion om hur vattenprovet skulle tas följde också med. Deltagarna returnerade vattenprovet antingen via förbetald posttjänst eller lämnade in det till informationsbåsen. Analyser utfördes med induktivt kopplade plasmamasspektrometer (ICP-MS) i enlighet med amerikansk dricksvattenstandard.
Projektet distribuerade cirka 800 provtagningspaket och fick tillbaka 147 paket från deltagare. Alla provtagare ombads också fylla i enkäten och redovisa socioekonomiska förhållanden, vad de tyckte om sitt kranvatten, hur de fick reda på projektet, varför de medverkade och på vilket sätt de ville få resultaten från blyanalysen. Av 147 returnerade paket innehöll 93 % åtminstone delvis besvarade enkäter som kunde användas till fördjupad analys av stadens blyproblem.
Folkforskning kan vara ett mycket kraftfullt sätt att få in datamängder till ett forskningsområde. I just detta projekt visade det sig att det var ganska svårt att nå ut brett. Kampanjen för att få in vattenprover pågick under 26 dagar och resulterade i ett genomsnitt på sex provsvar per dag. På frågan om prispengen lockade dem att delta svarade snart sagt alla att de inte brydde sig. Det finns inte heller någon statistisk korrelation mellan deltagarnas upplevda och faktiska kranvattenkvalitet. Många var nöjda med sitt dricksvatten, men oroliga för sin egen eller sin familjs hälsa på grund av rädsla för bly. Fler äldre än yngre skickad in prov, högre utbildade och fler kvinnor än män. När det gällde blyhalterna, visade sig privata brunnar ha högre blyhalt än den kommunala vattenförsörjningen. En hypotes om att rörmaterial historiskt haft högre blyhalt kom på skam, ty de högre blyhalterna fanns inte i äldre hus, utan tvärtom mera i nyare hus.
Alla medverkande informerades om sitt dricksvattens blyhalt via e-post eller i de fall e-post saknades, med brev. Återkopplingen bestod av blyhalten i deras vattenprov, vägledning om tolkning av halten och eventuella skyddsåtgärder som borde vidtas på grundval av deras resultat. Blyhalter lägre än 1 μg/L redovisades som “< 1 μg/L”. Halter över 1 μg/L grupperades som “1–5 μg/L”, “5–15 μg/L” och “>15 μg/L”. Den sistnämnda halten är det amerikanska naturvårdsverkets (US EPA) åtgärdsgräns. Alla som hade förhöjda blyhalt (>15 μg/L) fick möjlighet att skicka ett nytt prov för att få bekräftat halten. Deltagarna uppmanades att kontakta forskningspersonal med frågor eller funderingar när det gällde deras resultat. Enkätresultaten analyserades statistiskt och blyhalten relaterades till olika fysiska och socioekonomiska förhållanden.
Resultat
Alla prover samlades in från köksblandare med undantag för ett prov som togs från en trädgårdsslang och sex som togs från badrumkranar. Majoriteten av de testade proverna (cirka 68 %) hade en blykoncentration under 1 μg/L medan 3 % av de testade proverna hade en högre blykoncentration än US EPA:s åtgärdsgräns. Samtliga dessa prover kom från privata brunnar. Ytterligare 7% hade en blykoncentration mellan 5 och 15 μg/L, som alla också kom från privata brunnar. Omkring 57 % av proven från enskild vattentäkt hade 1 μg/L eller större blykoncentration, medan 20 % av proven från det kommunala nätet hade 1 μg/L eller högre. Samtliga blyprov från det kommunala nätet hade en halt under 5 μg/L, men 30 % av proven från enskild vattentäkt hade blyhalt lika eller högre än 5 μg/L. Den genomsnittliga blykoncentrationen från enskild vattentäkt var 7,22 μg/L med en standardavvikelse på 23,49 medan blyhalten i kommunalt vatten var 0,613 μg/L med en standardavvikelse på 0,840. Bly i brunnsvatten kan komma från vattnet, pumpen, ledningar eller kranar. Blykorrosion går snabbare i vatten med lågt pH, hög syrehalt, hög temperatur och hög mineralhalt (TDS).
Slutsatser
Forskarna noterar att direktkontakt med berörda personer resulterade i fler prov än allmänna sociala kampanjer och informationsmöten. De föreslår att direkt uppsökande verksamhet (dörr-till-dörr-kampanjer) bör övervägas för att nå så stort genomslag som möjligt. Folkforskningsprojekt kan användas i många sammanhang, men för bästa resultat bör undersökningen planeras noga på förhand så att inte minst de underrepresenterade grupperna, i detta fall yngre, personer med lägre utbildning och män, också inkluderas. En annan mycket intressant tanke är att utveckla billiga och enkla mättekniker och sensorer för snabb och direkt övervakning av vattenkvalitet. En tredje fundering, som bara indirekt redovisas i artikeln, är behovet av bättre reglering av vilka material som får användas i kontakt med vatten, inte bara för kommunala installationer utan även i VVS-sammanhang. Det är märkligt att nybyggda hus med nytt material läcker mer bly till vattnet än gamla hus med gammal teknik. Från Sverige finns också motsvarande observationer. Nog borde vi kunna bättre?
Källa: Jakositz, Sarah; Pillsbury, Lana; Greenwood, Scott; Fahnestock, Maria; McGreavy, Bridie; Bryce, Julie; Mo, Weiwei. Protection through participation: Crowdsourced tap water quality monitoring for enhanced public health. Water Research 1 February 2020 169
