Förekomsten av narkotiska preparat och deras metaboliter i olika vatten i Nederländerna. Forskarna hittade tre olika ämnen i råvatten.
Av: Kenneth M Persson
En undersökning av förekomst av narkotiska preparat och deras metaboliter i
olika vatten i Nederländerna publicerades i Water Reserach nyligen (van der Aa och medarbetare, 2013). Forskargruppen tog vattenprover i 65 olika vattenförekomster av tre slag runt Nederländerna i en nationell screeningkampanj. Proverna analyserades därefter med avseende på 34 narkotiska preparat och deras metaboliter vid olika laboratorier med användning av olika analysmetoder för att få en uppfattning om variationer i analysprecision och metod. Slutligen genomförde forskarna en översiktlig riskvärdering för människa baserat på de halter som detekterats och den vattenförbrukning som sker i Nederländerna.
Man tog prover av avloppsvatten, ytvatten, råvatten till vattenverk och dricksvatten. Ytvattenproven togs på alla de nio ytvattentäkter som används för dricksvattenberdning i
Nederländerna. Åtta av dem är belägna inom floderna Meuses och Rhens avrinningsområden och en av dem ligger i Ems avrinningsområde. Dessutom togs prover på fem ställen längs floderna Rhen och Meuse. Råvattenprover och prover av berett dricksvatten togs vid tio vattenverk där beredningen sker direkt från ytvatten. Vidare togs sju dricksvattenprover från vattentäkter med konstgjord infiltration. Vanligast i det senare fallet i Nederländerna är inducerad infiltration, där brunnarna är belägna längs med flodbädden men en bit från själva vattendraget. Råvattenproverna togs på inkommande vatten till själva vattenverket.
I Nederländerna förbehandlas ofta ytvatten genom kemisk fällning och infiltration innan det används som råvatten till vattenverk. Dricksvattenproverna togs på utgående dricksvatten och avser därmed det vatten som de facto distribueras till konsument. I Nederländerna bereds dricksvatten oftast med en kombination av koagulering/flockning följd av filtrering/flotation, kemisk eller fysikalisk oxidation med UV/väteperoxid eller ozon följt av aktivkolfiltrering. Avloppsvatten provtogs i åtta olika avloppsreningsverk på inkommande avloppsvatten och behandlat avloppsvatten. Samtliga avloppsreningsverk har konventionell aktiv-slambehandling men högst varierande storlek från 37.000 till 1 miljon P.E.
Prover togs under hösten 2009 (4 oktober – 1 november). Ytvatten och dricksvattenproverna var stickprov medan avloppsvattenproverna var flödesproportionella prover samlade under ett dygn. Någon kompensation för uppehållstider i verken gjordes inte, utan såväl inkommande som utgående vattenprover samlads in vid samma tillfälle.
Analyserna gjordes vid fyra olika laboratorier som använder olika metoder för ett detektera de aktiva substanserna och deras metaboliter. Sammanlag kunde 34 droger och metaboliter analyseras med dessa metoder. Provberedningen gjordes vid samtliga laboratorier med hjälp av fast-fas-extraktion (SPE). Själva analysen utfördes med vätskekromatografi kopplad till tandem- masspektrometri (LC-MS/MS). Alla instrument utnyttjade elektrosprej (ESI) i positivt läge för injicering av proven. Masspektrometriskt användes trippel-kvadrupolanalysatorer (QQQ), med undantag för ett laboratorium som använde högupplösande masspektrometri (LTQ FT Orbitrap). Genom att använda delvis olika analysmetoder kunde resultaten valideras internt i undersökningen, för om likvärdiga halter detekterades av olika laboratorier med olika metoder, ökar sannolikheten för att drogerna verkligen existerar i dessa halter rejält.
Resultat
Resultatet av undersökningen sammanfattas i tabellen nedan (Illustration ej längre tillgänglig). Totalt 17 ämnen detekterades i inkommande avloppsvatten till reningsverken. 22 ämnen kunde uppmätas i behandlat avloppsvatten. De lugnande medlen oxazepam och temazepam samt kokain och dess metabolit bensoylekgonin återfanns i höga halter i avloppsvatten. Nio ämnen verkade inte kunna avlägsnas vid beredning utan kunde detekteras också i ytvatten. Resultaten tydde inte helt överraskande att betydande mängder av den totala belastningen av droger och metaboliter tillfördes Rhen och Meuse uppströms Nederländerna. Men vissa ämnen verkade öka i halterna på grund av tillförsel inom landet. Samtliga ämnen förekom i så låga halter att varken hälsoeffekter eller miljöeffekter kunde förväntas, åtminstone enligt nu kända data.
I råvatten till vattenverken kunde tre olika ämnen detekteras, medan bara kokainmetaboliten bensoylekgonin hittades i dricksvatten. Forskarna betonar också att detta ämne förekom i en koncentration under gränsen för kvantifiering (<1 ng/L). I Nederländerna har en allmän varningsgräns för organiska föreningar av antropogent ursprung angetts i dricksvattenföreskrifterna. Detta värde är tusen gånger högre: 1 µg/L.
Slutsatser
Tabellen kan läsas med olika slags glasögon. Ett sätt är att konstatera att alla vatten är kontaminerade av antropogena ämnen, till och med narkotiska preparat. Dricker man vatten i Holland kan man vara säker på att få i sig kokainmetaboliter. Alla ämnen som används av människor sprids till vatten. Det är omöjligt att undvika dem. Halterna är normalt högre i inkommande i avloppsvatten än i behandlat avloppsvatten, men det är inte ovanligt att några parametrar ökar i halt. Generellt finns också ämnena spridda överallt. Den naturliga, biologisk-kemiska rening som sker i avrinningsområdet i kombination med dricksvattenberedningen leder till att de allra flesta narkotiska preparat än så länge avskiljs från dricksvatten. Åtminstone till halter som inte kan detekteras med de metoder vetenskapen kan använda för närvarande.
Ett annat synsätt är att trots de oerhörda mängder antropogena ämnen som vattnet utsätts för, är kvarvarande halter låga eller väldigt låga. Uppströms de undersökta vattendragen bor närmare 100 miljoner människor. Trots alla ämnen som tillförs vattendragen från lagliga och olagliga aktiviteter kan likväl halterna begränsas med vattenreningsåtgärder, som inte ens är anpassade för de ämnen som renas. Med mera riktade reningsåtgärder i avloppsrening och vattenrening bör också dessa ämnen kunna avskiljas än bättre. Framtida reningsmetoder har stor potential här.
Källa: Monique van der Aa, Lubertus Bijlsma, Erik Emke, Ellen Dijkman, Alexander L.N. van Nuijs, Bianca van de Ven, Felix Hernandez, Ans Versteegh, Pim de Voogt. Risk assessment for drugs of abuse in the Dutch watercycle. Water research 47 (2013) 1848-1857
Hela artikeln i Water Research finns att köpa här.
