Det går att närma sig dricksvattenförsörjning som paradigmstyrd gränsöverskridande riskhantering som kräver myndighetssamarbete. Studien undersöker hur den lokala nivåns beslutsfattare, politiker och offentliga tjänstepersoner, identifierar och förstår risker för dricksvattenförsörjningen: hur de analyserar mynidghetsansvar och och samarbete mellan lokala myndigheter. Beslutsfattare tenderar dock att avstå från samarbeten trots stora teoretiska fördelar, enligt studien.
Av: Erik Winnfors Wannberg
Risker mot vattenförsörjningen har ofta en gränsöverskridande karaktär, de begränsas inte av juridiska gränser. Det gör att traditionella sätt att hantera lokalpolitik inte alltid är funktionellt. Vattenförsörjningen handlar ofta om gränsöverskridande frågor som gynnas av bredare samarbete för att hantera risker. Tidigare studier visar att till exempel den decentraliserade förvaltningen i Kanada inte är oeffektiv när det handlar om implementering av vattenskydd och multibarriärer.
Målet med de svenska forskarnas arbete har varit att undersöka de lokala beslutsfattarnas erfarenheter av samarbete över kommungränserna och hur lokala myndigheter samarbetar för att hantera risker i dricksvattenförsörjningen. De har utgått ifrån Göta älvs vattensystem med fokus på kommuner som på olika sätt är beroende av älven som råvattenkälla.
Riskhantering handlar om att minska risker till en nivå som är acceptabel för samhället.
Organisationen när det gäller beslutsfattande kring dricksvatten, drift och föreskrifter, är ofta komplicerat. Ansvaret är delat på många aktörer. Samordning och inriktning melan beslutsnivåer och intressen har i forskningen identifierats som en stor utmaning inom riskhanteringen.
Metod
Forskarna genomförde intervjuer under 2015 med 24 beslutsfattare, politiker och tjänstepersoner, som på olika sätt är ansvariga för dricksvattenförvaltningen i sex kommuner som använder Göta älv i vattenförsörjningen.
Resultat
De svarande identifierade sammantaget 40 stycken mer eller mindre sammanhängande riskfrågor som kategoriserades i större kluster. Den vanligaste kategorin var att dricksvattnet förorenas av hälsofarliga mikroorganismer.
För att undersöka respondenternas förståelse för dricksvattenrisker djupare, frågade forskarna också om det fanns risker som de tyckte var under- respektive övervärderade. Endast några få respondenter nämnde undervärderade risker. Merparten ansåg att det fanns risker som negligeras. Här nämndes klimatförändringar, eftersatt underhåll, kompetensförsörjning, för stort beroende av Göta älv med mera. Några få nämnde även bristande samarbete mellan kommuner som ett problem.
Enligt respondenterna så är riskhantering för dricksvatten primärt en lokal fråga. Det skulle innebära att ansvaret för att utveckla samarbeten också är lokal, när problem identifieras som är svårlösta inom det lokala förvaltningsområdet. Nationella och regionala aktörer ses inte som så viktiga i beslut och förvaltning.
Det finns existerande samarbeten i området. Ofta på personnivå där tjänstepersoner har kontakt när de behöver diskutera frågor, ett informellt nätverk baserat på personkännedom. Annars pekades Göteborgs Regionen, GR, ut som det viktigaste samarbetet. För tjänstepersonerna verkar GR har en viktig nätverksfunktion för utbyte av idéer och information. För politiker så var bilden mer kluven, de ville inte ge för mycket makt till GR. Även Göta älvs vattenvårdsförbund nämndes.
Respondenterna föredrog horisontella nätverksstrukturer framför vertikala samarbeten regionalt eller nationellt.
Anledningar till att inte samarbeta (mera) var: att man är sig själv närmast. Många satte sin egen organisations behov före de allmännas bästa. Den andra anledningen var oberoende och kommunalt självbestämmande. Den tredje anledningen att inte samarbeta handlade om tillit. Respondenterna litade till exempel inte på att få hjälp när det verkligen behövs. Tilliten kompliceras också av storleksskillnaden gentemot Göteborg från övriga kommuner. Ett fjärde skälär att politiker kan mista inflytande och makt.
Slutsatser
Resultaten visar, menar forskarna, att det är tydligt att riskhanteringen kring vattenförsörjningen skulle tjäna på ett utvecklat samarbete. Förklaringen till att samarbeten ändå inte kommer igång är att de lokala beslutsfattarna uppfattar kostnaderna för ett utvecklat samarbete är högre än vinsterna. De teoreiska ekonomiska vinsterna lockade heller inte beslutsfattarna särskilt mycket. De är också rädda för att mista självständigheten, politikerna vill inte förlora i inflytande och tilliten saknas.
”Vi drar slutsatsen i den här studien att tillit är nyckelelementet för att bygga samarbete”
Källa: A Bendz, Å Boholm. Drinking water risk management: local government collaboration in West Sweden. Journal of Risk Research 1466-4461.
Hela artikeln i Journal of Risk Research finns att läsa gratis här.
