Brittiska forskare har i ett praktiskt försök visat att traditionell vid översvämningsrisker snarare kan vara kontraproduktiv. De förordar istället samarbete med lokalbefolkningen och kunskapsökande kommunikation som ger individerna möjlighet till riskberedskap utifrån egen kunskap.
Av: Erik Winnfors Wannberg
Under de två senaste decennierna har 200 stora översvämningsincidenter dokumenterats i Europa. Att kommunicera kring översvämningsrisker har också blivit en central del av att utveckla en beredskap och hållbarhet när det gäller svåra översvämningar. Målet är att få invånarna att förstå riskerna och vidta åtgärder.
Forskningen visar dock att dagens risk-kommunikation inte ger önskat resultat när det gäller medvetenhet och beteende hos mottagarna. En grupp brittiska forskare har i ett forskningsprojekt utfört i Corbridge, Northumberland, använt ett alternativt förhållningssätt som de har funnit framgångsrikt. Deras utgångspunkt var att dagens risk-kommunikation misslyckas med att möta användarnas (lokalinvånarnas) behov av information i perioder före översvämningar. Användarna blir osäkra på när och hur översvämningen kan komma och hur de ska uppträda. Forskarna visar att de behöver information om hur och när översvämningen kan uppträda (översvämningsdynamik) så att de kan förstå de personliga riskerna och få kontroll över sina beslut om åtgärder.
Målet med översvämningsrisk-kommunikation är att styrka människors riskmedvetande och motivera befolkningen vid risker så att de kan vidta förebyggande åtgärder och vara förberedda. Forskarna blir generellt allt mer överens om att översvämningar inte alltid kan undvikas utan istället måste hanteras.
Kommunikationen omfattar två faser: identifiera områden som kan översvämmas samt att medvetandegöra de som är utsatta för risk om när översvämningen är trolig.
Forskarna slår i inledningen av artikeln fast med många exempel att de flesta invånare som bor i områden där det finns risk för översvämningar underskattar riskerna kraftigt och är dåligt förberedda.
Anledningarna till det kan vara flera. Misstroende mot myndigheter, avstånd mellan avsändare och mottagare av risk-kommunikationen (centralisering), egna erfarenheter från tidigare översvämningar med mera.
Försök
Corbridge har en lång historia av översvämningar kopplade till floden Tyne som rinner igenom staden. Bland annat under 2005 då översvämningsskydd utefter flodfåran kollapsade. När väl nya skyddsanordningar var på plats drabbades staden 2015 av översvämningar med en sannolikhet om en gång per 100-200 år. Efter det förbättrades skyddet ytterligare.
Forskarna genomförde sina försök under sommaren 2016. Målet var att blanda akademisk expertis med erfarenheterna från Corbridges invånare för att optimera risk-kommunikationen.
Forskarna inledde med att anordna workshops med en lokal aktionsgrupp som arbetade med översvämningsproblematiken. I ett andra steg bildades en egen grupp med ett antal intresserade medborgare, de flesta med översvämningsdrabbade fastigheter, och en av forskarna som tog en aktiv roll i gruppen.
Gruppmedlemmarna upplevde att dagens risk-kommunikation från myndigheterna inte gav de tillräcklig information för att förstå översvämningsrisker eller att ta egna välgrundade beslut. Att bara ta emot ett budskap om att det föreligger en översvämningsrisk utan detaljerad information, gav dem inget underlag för förståelse. Översvämningskarteringar som spreds av myndigheterna används enbart i kontakter med försäkringsbolag. Deltagarna upplevde inte att de berättade något som de inte redan visste.
Samtidigt fanns en frustration över brist på information om prognoser kring vattennivåerna i floden och att ingen information spreds där jämförelser gjordes med tidigare översvämningsnivåer. Det här var framförallt ett problem när budskap spreds med varningar om att översvämningar möjligen kan komma i en nära framtid.
Såna varningar skickas ut tidigare än skarpa översvämningsvarningar men mottagarna kände inte att informationen gav de något underlag för åtgärder.
Det deltagarna önskade var prognoser på översvämningsnivåer och särskilt länkat till vad nivåerna betyder för deras fastigheter och vad de kan vidta för åtgärder, till exempel hur högt de behöver lagra värdefulla ägodelar.
Forskarna använde fyra modeller för information i sitt arbete.
Slutsatser
Forskarna menar att de demonstrerat att invånarna måste ha ett aktivt deltagande för att utveckla översvämningskommunikation. Målet måste vara att ge invånarna egna verktyg och förståelse för att kunna ta beslut.
Det som saknas i dagens kommunikation är information om hur översvämningar uppträder. Istället tar många beslut utifrån tidigare erfarenheter av översvämningar vilket för många leder till ett önsketänkade där inga åtgärder vidtas. Reaktionen med önsketänkande benämns inom forskningen som ”erfarenhetens fånge”. En drabbad av enstaka händelser får en mycket orepresentativ och subjektiv kunskap att dra slutsatser ifrån.
Genom att ge mer generell kunskap om hur översvämningar fungerar kan individen istället få en mer överblickande kunskap att dra slutsatser ifrån. Det leder i sin tur till större förståelse och också samarbetsvilja när aktuell information kommer i en kontext som mottagarna har viss kunskap om.
Källa: E Rollason, LJ Bracken, RJ Hardy, ARG Large. Rethinking flood risk communication. Natural Hazards, July 2018, vol 92, Iss 3, pp 1665-1686.
