Mikroorganismer i BDT-vatten (gråvatten) från hushåll

Att WC-vatten innehåller stora mängder patogena mikroorganismer är väl känt och beaktat. Beträffande BDT-vatten har kunskapsunderlaget varit magrare men arbeten görs för att förstå källorna till patogena mikroorganismer i BDT-vatten. Här är ett bidrag med bakgrund i enskilda hushåll i Melbourne, Australien.

Av: Jörgen Hanaeus

I Australien ökar bl a efter återkommande torrperioder, trycket på att återanvända brukat vatten. Av detta skäl vill man veta mer om BDT-vattens sammansättning; främst ur hygienisk synpunkt. 95 hushåll har bidragit med prover; sammansatta från badrum eller tagna från tvättvatten eller sköljvatten från tvättmaskiner (dock ej diskvatten). Arbetet har utförts i Melbourne.

Proverna har analyserats m a p  E.coli indikator, patogena E.coli och patogena, enteriska virus: norovirus (genogrupp G I och G II) , rotavirus och enterovirus. Parallellt förde de deltagande familjerna dagbok och noterade diarré- och kräkningsincidenter för familjemedlemmarna. Jämförelser gjordes mellan förekomst av indikatorbakterier, patogena  E Coli, nämnda virus samt rapporterad magsjuka. Förhållandevis svaga korrelationer konstaterades, men artikeln ger ändå ett gott bidrag till kunskapsområdet.

Artikeln

Bakgrund

Frekventa torrvädersperioder i Australien har, via bevattningsförbud med dricksvatten, ökat intresset för att kunna vidareanvända BDT-vatten. Man vill då förstå vilka hygieniska risker som finns; t ex i samband med bevattning av grödor. Utgångspunkt är ofta att använda MRA, mikrobiologisk riskanalys, och det modelleringsarbetet är förstås beroende av kvaliteten på indata.

Artikeln behandlar en undersökning av gråvattenkvaliteten från badrum och tvättmaskiner i 95 enskilda hushåll. Tidigare gråvattenundersökningar har ofta hämtat vatten från institutionsbyggnader eller offentliga byggnader, men här fokuseras alltså hushållen.

Metodval

Provtagning genomfördes under fyra höstveckor (mars-april!) 2011 och familjerna försågs med sterila provflaskor och noggranna instruktioner om provtagning från badrum och tvättmaskiner. För tvättmaskiner skiljdes mellan tvätt och sköljvatten; för bad mellan dusch och karbad eller kombination av dem. Deltagarna fick också skriftligen informera om tvättmaskinerna: vattennivå, vattentemperatur, tvättens sammansättning, tvättmedel som använts.

Valet av patogena mikroorganismer för testning är alltid delikat och här fanns erfarenhet från en tidigare australiensisk undersökning av orsaker till magsjukdomar. Bl a därför valdes: E. coli och totala koliformer, patogena E.coli  enligt en detaljbeskriven procedur, samt de enteriska virusen norovirus (genogrupperna I och II), enterovirus och rotavirus, också dessa efter omsorgsfulla procedurer och kontrollsteg.

I metoddelen ingick också att deltagarna förde dagbok under provperioden. Där bokfördes sjukdom, magont, medicinering, något om deltagarnas exponering för riskmiljöer mm.

Resultat

Patogena E.coli  och enteriska virus detekterades i såväl tvättmaskins- som badrumsvatten. Enteriska virus detekterades i 18 % av proven (111st), fördelade på 14 % från maskinernas tvättvatten och 4 % från badrumsvatten.

Patogena E Coli  i sträng definition återfanns i tre prov (3 %) av proven; två från tvättmaskinsvatten och ett från badrumsvatten.

För de tre kategorierna av enteriska virus gav 82 % av de 111 proverna negativt resultat för samtliga. Av maskintvättsproverna (75st) gav 12 % positivt utslag för norovirus, genogrupp I, och 1 % för norovirus, genogrupp II, medan 1 % gav positivt utslag för rotavirus och 7 % för enterovirus.

Av 36 testade badrumsprover gav 8 % positivt resultat för norovirus, genogrupp I, och 3 % var positiva mot enterovirus, medan inget av proverna innehöll rotavirus eller norovirus, genogrupp II.

Familjernas hälsobokföring rapporterade 10 magsjukeincidenter under perioden, vilket i jämförelse med australiensisk statistik (0,92 magsjukeincidenter per person och år) stämde bra (9st).

Ingen tydlig korrelation förelåg mellan hushållens rapporterade magsjukeincidenter och detekterade patogener.

Norovirus av genogrupp I detekterades klart oftare än genogrupp II, dock att den enda detekteringen av grupp II-virus sammanföll med ett hushåll som rapporterade magsjuka. G II är en av de internationellt sett mest utbrottsskyldiga mikroorganismerna under de senast 15 åren.

Ett av åtta positiva fynd av enterovirus hade föregåtts av kräkning i aktuellt hushåll. Ingen sådan koppling fanns för rotavirusen; där dock en generös vaccination av barn kan förklara låga siffror.

Badrummens gråvatten hade högre medianantal av E coli, än tvättmaskinernas, vilket förklarades av att bad /dusch tillät direkt tillförsel av fekalt material, medan maskinernas var indirekt (möjligen undantaget blöjtvätt).

Tolkningen av tvättmaskinsdata försvårades av att hushållen ibland tillsätter biocid (sanitizers) till tvätten av underkläder. Detta bokfördes dock och man fann t ex att fyra prover där biocid tillsatts befanns positiva för enterovirus, men att inga indikator- E coli återfanns.

Ingen statistisk korrelation fanns mellan indikatorn E coli och de virusgrupper som upptogs i undersökningen. Anmärkningsvärt, även om indikatorn återfinns i allt fekalt material och virusen endast hos infekterade personer. Några siffror:

Fekala koliformer 10⁷ – 10⁹  per g fekalier (medel 10^7,4)

Enteriska virus 10⁵ – 10¹² partiklar per g fekalier

Andra undersökningar (Gerba 2001) anger 0,1-10g (10⁹ fekala koliformer/g) fekalier i ett genomsnittligt underklädesplagg och att barn under 9 år bidrar till badvatten med 0,04 g fekalier (badtid >15 min).

Slutsatser

E coli visade sig inte vara någon pålitlig virusindikator. Författarna efterlyser forskning mot pålitliga och billiga metoder för virusdetektering. De framhåller också vid flera tillfällen komplexiteten hos gråvatten.

Med tiden fördjupas analyserna av avloppsvattens sammansättning. BDT-vatten bedömdes länge, både i Sverige och internationellt, endast utifrån sitt BOD- och partikelinnehåll, men under 2000-talet har organiska riskämnen och tungmetallinnehåll fokuserats (t ex av Helena (P)Almqvist, LTU) och den hygieniska värderingen har detaljerats ( t ex av Jacob Ottosson, KTH & Tor-Axel Stenström SMI). Genereringen av avloppsvatten i hushåll är högst variabel och har studerats av t ex Helena Krantz, Linköping/Tema Vatten.

För den svenske VA-arbetaren kan kunskapsutvecklingen sägas ha gått från BDT-vatten som ett i sanning grått medium till att upplösas i sina beståndsdelar, som ger betydligt större förståelse för de risker och möjligheter detta vatten medför.

Källa: Joanna O’Toole^a,b), Martha Sinclair^a), Manori Malawaraarachchi^c), Andrew Hamilton^b), Fiona Barker^b), Karin Leder^a)  ,“Microbial quality assessment of household greywater”, Water Research 46 (2012), pp 4301-4313.

a)     Dep of Epidemiology and Preventive Medicine, School of Public Health and Preventive medicine, Monash University, Melbourne, Australia.

b)    Melbourne School of Land and Environment, University of Melbourne, Australia.

c)     Epidemiology Unit, Ministry of Health, Colombo, Sri Lanka.

Hela artikeln i Water Research finns att köpa här.

e-postkontakt: joanna.otoole@monash.edu