Beroende på hur man undersöker läckage av organiskt material från plaströr kan olika resultat erhållas. I denna studie har två olika testmetoder utnyttjats för att kvantifiera tillskottet av organiskt material mätt som TOC. Tre olika plaströr undersöktes, en polyvinylklorid utan plasticider (uPVC), en polypropylen (PPR) och en polyeten (PE). Båda metoderna visade att mest organiskt material läckte från PE, medan uPVC gav lägst tillskott. Resultat från olika testmetoder kan inte direkt jämföras och författarna påpekar att bland annat exponeringstid, val av analysparameter och sammansättning hos testvattnet är av betydelse.
Av: Ann Elfström Broo
I den aktuella studien utnyttjades två delvis olika testmetoder i avsikt att efterlikna verkliga förhållanden. I båda metoderna utnyttjades ett syntetiskt testvatten med ett pH-värde kring 8, förhållandevis hög hårdhet och alkalinitet och en hög kloridhalt. Dessutom doserades efter svenska mått mycket höga halter hypoklorit.
Provbitar av nya plaströr fylldes med testvatten och förslöts. I den ena metoden byttes vatten varje dygn under en vecka och vattnet efter varje dag analyserades med avseende på TOC, kloröverskott och pH-värde. I den andra metoden fick vattnet stå upp till 10 dygn men analyser utfördes efter olika tider.
En förvånande omständighet oberoende av rörmaterial var att en större total mängd TOC analyserades i vattnet som fått stå i upp till 10 dygn, jämfört med metoden där vatten byttes varje dygn. En förklaring som anges är att i försöken där nytt vatten tillfördes dygnsvis kvarstod ett betydande kloröverskott, vilket sannolikt bröt ner organiskt material till koldioxid, medan kloröverskottet var väsentligt lägre i långtidsförsöken. Å ena sidan kan således kloret delta i mekanismen för läckaget av organiskt material, å andra sidan försvårar det analysmetodiken.
Slutsatser
En viktig slutsats av arbetet är att de testmetoder som används i Europa och Kina är alltför korta för att urlakningsprocessen ska kunna följas och tillförlitniga resultat erhållas. Undersökningen visar att läckaget av organiskt material avklingade och nådde en låg och stabil nivå efter ca 7 dygn. uPVC rören gav ett förhållandevis lågt och stabilt tillskott av organiskt material under hela testperioden, medan framförallt PE rören initialt gav höga tillskott. Detta överensstämmer också med att mängden organiska tillsatsmedel, bland annat i form av antioxidanter, är väsentligt större i PE och PPR än i uPVC.
Det faktum att ett betydande läckage av organiskt material konstateras under de första dygnen av exponering föranleder författarna att föreslå en förbehandling med lakning för att minska läckaget från rören innan de tas i bruk för dricksvattendistribution. Vidare rekommenderar författarna plastfabrikanterna att förbättra tillverkningsmetodiken så att möjligheten till läckage minskar.
Källa: Environmental Science: Processes & Impacts, 2014, 16, 280-290, Investigation of organic matter migrating from polymeric pipes into drinking water under different flow manners, Zhang, L., Liu, S. och Liu, W.
