En omfattande ekonomisk studie av vilket värde som rent vatten har för människor på den kinesiska landsbygden.
Av: Kenneth M Persson
Sedan början av 1980-talet har den kinesiska regeringen drivit ett program för att öka vattenkvaliteten i dricksvatten som levereras på landsbygden. De satsade medlen översteg 8,8 miljarder dollar år 2002 och hade nått åtminstone 300 miljoner människor till 2008. Den ungefärliga satsningen per person var alltså cirka 30 doller (ca 250 kr). Programmets mål var att medfinansiera vattenverk och ledningsnät så att dricksvatten skulle kunna distribueras under tryck och skyddas från återkontaminering av mikroorganismer. Zhang och Xu (2016) har gjort en omfattande ekonomisk studie av vilket värde rent vatten har för människor på den kinesiska landsbygden. Deras utgångspunkt var hur mycket längre barn kunde gå i skolan om de hade vuxit upp med rent dricksvatten.
Före 1980-talet fanns knappast något ledningsburet vatten alls på den kinesiska landsbygden. Invånarna måste förlita sig på obehandlat vatten från brunnar, floder och sjöar. Enligt kinesisk hälsostatistik använde mer än 70% av landsbygdsbefolkningen helt obehandlat vatten år 1989. Då de sanitära förhållandena var dåliga, eftersom djurs och människors urin och träck blandades med omgivande vatten, förekom regelmässig epidemier och smitspridning via vattnet. Detta har långt ifrån försvunnit från landsbygden, men situationen har förbättrats efterhand som ledningsburet vatten lagts in i byarna. I en studie av Världskbanken från 2007 uppskattades likväl att 66.000 personer sannolikt dog av vattenföroreningar på den kinesiska landsbygden årligen. I Kina finns en djupt rotad vana att dricka kokt vatten, vilket minskar risken för mikrobiell smitta. Men kemisk påverkan på ytvatten och grundvatten har bara ökat i takt med den snabba industrialiseringen och fortfarande förekommer mycket omfattande ustläpp av dåligt eller obefintligt behandlat industriavloppsvatten. Jordbrukets användning av konstgödsel och bekämpningsmedel har också intensifierats, vilket påverkar yt-och grundvatten. Programmet för landsbygdens vattenförsörjning stödjer åtgärder för att förbättra dricksvattenkvaliteten. Dricksvattnet har börjat övervakas med avseende på fysikaliska, kemiska och mikrobiella parametrar. Även innehållet av radioaktiva ämnen har börjat mätas.
Programmet finansieras inte bara med centrala medel. Också centrala och lokala myndigheter, byar, enskilda hushåll, privata långivare och vissa ideella organisationer bidrar. Fattiga områden har en större bidragsdel än rikare, som kunnat egenfinasiera en hel del av investeringarna. Mellan 1980 och 2002 kom 25,7% av medlen från de centrala och lokala myndigheterna. I de fattigare delarna av västra Kina var 50% av medlen som statsbidrag. Under samma period kom 26,9% av medlen från byar, 42,5% från mottagarna och 4,9% som lån och donationer från internationella organisationer och andra länder.
Författarna använder Kinas officiella hälsostatistik (China Health and Nutrition Survey) från undersökningar vid nio tillfällen (1989, 1991, 1993, 1997, 2000, 2004, 2006, 2009 och 2011). Undersökningen omfattar nio provinser i hela Kina (Guangxi, Guizhou, Heilongjiang, Henan, Hubei, Hunan, Jiangsu, Liaoning och Shandong). Den undersökta hypotesen var om barnen hade gått längre i skolan efter att de fått tillgång till rent dricksvatten. Den statistiska analysen gjordes på delprov av populationer från landsbygden från var och en av provinserna genom en flerstegs, slumpmässig klustersampling. Vald observation var hur många år slumpmässigt utvalda ungdomar mellan åldrarna 18 och 25 hade gått i skolan. Genom att använda en datamängd som omfattar två decennier och omfattar mer än 4700 personer kunde forskarna konstatera att ungdomar som hade tillgång till rent vattenledningsvatten i genomsnitt förlängde sin skolgång med 1,1 år . Särskilt intressant var att flickor som fick tillgång till vattenledningsvatten ökade sin skolgång (+1,29 år) mera än pojkar (+0,87 år). Förändringen var så stor att den skillnad som fanns mellan flickors och pojkars skolgång i byar utan vattenledningsvatten helt kunde eliminers tack vare säkert dricksvatten.
Forskarna försöker rensa sin statistik från en mängd andra parametrar som familjens ekonomi, antal syskon och jämförelser med byar där ingen förbättring av vattenkvaliteten genomförts. Kvar står förhållandet att tillgång till rent vatten förlänger barnens skolgång. Särskilt tydlig var förbättringen om barnen fick tillgång till rent vattenledningsvatten redan från födseln. I artikeln diskuterar forskarna hur rent vatten kan tänkas förbättra de små barnens hälsa. Deras hyuvudförklaring är att barnens muskelmassan skiljer sig mellan könen, vilket gör flickorna med sin mindre muskelmassa känsligare för infektioner under spädbarnstiden.
Slutsatser
Dålig dricksvattenkvalitet hotar människors hälsa. I takt med att industrialiseringen ökar, stiger också påverkan från antropogena föroreningar i råvattnet från ett industrialiserat jordbruk och från fabriker, gruvor och städernas avlopp. Men dålig dricksvattenkvalitet slår även långsiktigt på ungdomars möjligheter att ta till sig utbildning. Genom sin ekonomisk-statistiska analys av hur pojkar och flickor går i skolan på den kinesiska landsbygen visar Zhang och Xu att så blygsamma investeringar som 300 kr/person i bättre dricksvatten leder till betydligt bättre skolgång för alla och särskilt flickor. När ågärder för att minska motsättningar mellan land och stad diskuteras behöver investeringar för rättvis dricksvattenförsörjning genomföras. Med jämnare utbildningsnivå i landet ökar möjligheten för landsbygdsbefolkningen att etablera sig på arbetsmarkanden och kunna konkurrera om arbetstillfällena.
En god va-standard i hela Sverige är viktig på kanske fler sätt än vad vi tror? I Sverige pågår vissa diskussioner om hur va-taxan skall utformas framöver. Som lagen om allmänna vattentjänster är utformad skall avgiftskollektivet bära sina kostnader i den mån det lokala skattekollektivet, det vill säga kommunen, inte bekostar verksamheten. Några statliga medel finns inte. Enligt den senaste Nils-Holgerssonstatistiken kostar VA i ett flerfamiljshus i Solna 1645 kr/år för en standardlägenhet på 67 m2, medan den dyraste kommunen Tanum behöver ta ut 8863 kr/år för samma lägenhet. Börjar det bli dags att se dessa skillnader som ett tecken på alltför stor ojämlikhet mellan kommunerna?
Källa: Jing Zhang och Lixin Colin Xu (2016): The long-run effects of treated water on education: The rural drinking water program in China. Journal of Development Economics 122 1-15
