Det finns skillnader i vilka typer av åtgärder inom vattenområdet som konsumenterna är villiga att betala för. Dessutom kan forskarna faktiskt visa att konsumenter som regelbundet följer information från vattendistributören, kan vara mindre villig att betala för förbättringar.
Av: Erik Winnfors Wannberg
Amerikanska forskare inom främst ekonomiområdet har studerat faktorer bakom huruvida konsumenter är beredda att betala för förbättringar inom dricksvattenområdet, genom att tre olika program erbjöds konsumenterna. Genom en brevenkät tillfrågades konsumenter om de ville delta i tre olika program för förbättrat dricksvatten. Alternativen var investeringar för: vattenkvalitet, läckor i fastigheters VVS-system respektive åldrande infrastruktursystem.
En mycket intressant slutsats som forskarna drar i en bisats i artikeln är regelbunden information från VA-förvaltningen/VA-bolaget kan minska människors investeringsvilja.
Studien genomfördes i norra Virginia och i Maryland, Washington DC. De aktuella områden valdes ut för att det där förekommit ökande vattenförsörjningsproblem av alla de tre ovan nämnda typerna. Det hade förekommit många incidenter där både de publika VA-systemen som fastighets-VVS orsakat problem. Det hade också förekommit vattenkvalitetsproblem som till exempel höga blyhalter och incidenter med mikrobiologiska föroreningar.
Studien
Studien är väl genomarbetad med analysmodeller och analysverktyg som förefaller vara ändamålsenliga att dra slutsatser ifrån.
5 200 hushåll valdes ut slumpvis inom vissa utvalda postnummerområden. Egna-hems-ägare var i stor majoritet i gruppen (93%). I slutänden efter en procedur med påminnelser fick forskarna in 1 232 enkätsvar, en svarsfrekvens på 24 procent. I slutrapporten användes 906 av svaren, då en stor del innehöll en stor del ofullständiga uppgifter.
Respondenterna fick välja ett investeringsprogram utifrån fyra alternativ: förbättringar av vattenkvaliteten, en försäkring mot småläckor i hushållens VVS-system, en uppgradering av infrastrukturen för vatten samt slutligen alternativet ”inget investeringsprogram”. Varje program skulle kosta respondenten en summa pengar utöver den ordinarie VA-taxan. De kunde välja att betala för ett av programen alternativt inget alls.
För att beräkna hur information påverkar villigheten att betala för dricksvatten så skapades tre slumpvisa undergrupper. De tre grupperna fick olika information om dricksvatten i början av studien.
Den första gruppen fick ingen extra dricksvatteninformation alls.
Den andra gruppen fick generell information om vattenkvaliteten i deras hem, inklusive information om hur vattnet behandlas, hur ofta det testas, vad det testas för och huruvida det uppfyller de statliga myndigheternas krav.
Den tredje gruppen fick också information om vattenkvaliteten med den skillnaden att den fokuserats på de problem som förekommit i området.
Respondenterna tillfrågades också om de läser den årliga informationen eller de regelbundna rapporter som publiceras från deras vattenverk. Även deras personliga erfarenheter av dricksvattenproblem efterfrågades.
Resultat
Det program som fick flest röster var uppgraderingen av infrastrukturen för vatten, alltså de allmänna VA-systemen (29%), 17% ville stödja förbättringar av vattenkvaliteten medan bara 9% valde investeringar i fastigheternas system. En stor minoritet, 44%, var inte villiga att betala för något alls av programmen. Konsumenterna var i snitt villiga att betala motsvarande cirka 700 kronor för investeringarna, det framgår dock inte av artikeln om det rör sig om en engångsinvestering eller ett belopp för varje VA-räkning under en viss tidsperiod.
Intressant är att forskarna också brutit ned resultaten i olika undergrupper. Bland annat kan de se en tydlig skillnad på att familjer med barn under 18 år i hushållet, är betydligt mer positivt inställda till investeringar i förbättrad dricksvattenkvalitet. En annan sådan slutsats var att hushåll som hyrde bostad var betydligt mer positivt inställda till investeringar i förbättrad vattenkvalitet.
En mycket spännande slutsats som forskarna drar är utifrån det faktum att konsumenter som verkligen läser de årsrapporter som vattenverken skickar ut är mindre villiga att betala för investeringar. Forskarna menar att detta kan bero på att rapporterna fungerar som en försäkran från myndigheterna att systemen fungerar bra.
Andra faktorer som utgjorde skillnader i ställningstagandena var bland annat utbildning, ålder och egna erfarenheter från vattenproblem.
Slutsatser
Konsumenterna i studien gav alltså rejält stöd för viljan att betala för en uppgradering av den allmänna VA-systemen. Samtidigt sätter den fingret på en öm punkt i informationsarbetet om vattentjänster. Positiv information förefaller öka förtroendet för vatten, men samtigt minska villigheten att betala för investeringar. Samtidigt ger negativa budskap en ökad villighet att betala för förbättringar i somliga fall.
Källa: E Tanellari, D Bosch, K Boyle, E Mykerezi. On consumers´attitudes and willingness to pay for improved drinking water quality and infrastructure. Water Resources Research. 51, 47-57, online 8 jan 2015.
