Det efterfrågas ständigt att vetenskapen ska ge riktlinjer i arbetet för en hållbar utveckling. För att uppmana till handling, är det dock inte för vetenskapen tillräckligt att råden som ges ses som kompetenta och trovärdiga. Råden måste också uppfattas som meningsfulla och viktiga, de måste visa på behovet och den brådskande karaktären i uppmaningen. Forskarna har studerat hur vetenskapen försöker främja handling. Centralt i resonemanget är användandet av vetenskapligt historieberättande (storytelling). Sammanhängande berättelser som berättas av forskare om kursen inom miljöfrågorna är centrala för att ge mening och motivation och vägledning för handling.
Av: Erik Winnfors Wannberg
En ny form av expertis har etablerats tvärs över olika fackområden. Den här expertisens mål är att vägleda och motivera handling. En särskild utmaning för de här experterna är att syntetisera och förpacka kunskap på ett sätt som gör den användbar, trovärdig och meningsfull för beslutsfattare, intressenter och allmänhet. I den processen finns alltid risken att i försöken att skapa ett tydligt budskap som kan förstås av lekmän, så reduceras komplexiteten. Något som minskar trovärdigheten och öppnar för kritik. Det här glappet i skapandet av information har bland annat ofta utnyttjats av klimatförnekare.
Spänningen mellan att vara förståerlig och relevant utan att mista den vetenskapliga trovärdigheten underblåses av en trend där vetenskap inte enbart förväntas skapa kunskap om ett ämne utan också avkrävs värderingar av möjliga lösningar på ett problem.
Under lång tid har samhällskunskapen hävdat att budskap behöver vara meningsfulla för att ge inflytande på en aktörs tankar och handlingar. Riskpsykologin hävdar att kognition och känslor påverkar allmänhetens riskuppfattning. Vidare visar kommunikationsstudier att meningsfullhet i det allmäna medvetandet skapas av narrativ och berättelser.
Genom att inte enbart inkludera faktauppgifter utan också en normativ kompass och känslomässiga ingångar kan vetenskapligt berättande fylla kalla och distanserade vetenskapliga resultat med passionerade uppmaningar om vikten av omvandling. Problemet är att samtidigt riskeras trovärdigheten då berättandet kräver sin egen dynamik. Experterna riskerar att bli allt för normativa och känslomässiga. Kvar blir en åsikt.
Undersökningen
Forskarna har valt två olika fall som lyckats få uppmärksamhet och räckvidd, för att undersöka hur vetenskapligt historieberättande relaterar till normer och känslor.
De utvalda fallen är dels Den stora accelerationen (The Great Acceleration) och dels narrativet från Factfulness. Den första är ett närmast dystopisk antagande om att världen rusar mot ekologisk katastrof, den senare är mer optimistisk och pekar på global utveckling och framgångar. Termen Den stora accelerationen myntades för att greppa den drastiskt ökande miljöpåverkan mänskligheten haft sedan andra världskriget och omfattar tolv olika indikatorer på miljöpåverkan och kopplas till begreppet Antropocen, ”människans tidsålder”. Härifrån kommer även den berömda grafen hockeyklubban som använts av flera sidor i klimatfrågan. Factfulness visar istället på att världen har blivit bättre genom att peka på global statistik inom till exempel hälsa, undervisning och utbildning.
Den stora accelerationen presenterades först i en vetenskaplig kontext och har sedan gradvis spridits i olika sammanhang och nått allt fler grupper.. Factfulness har istället direkt nått en bred publik genom bland annat en populärvetenskaplig bok, TED Talks och interaktiva websidor.
Den röda tråden i Den stora accelerationen respektive Factfulness skapar berättelser om global utveckling, förmedlar dem till allmänhet och intressenter och skapar på så sätt incitament för handling. Båda exemplen väcker känslor och har flera likheter men också skillnader. Den mest uppenbara likheten är att båda gör anspråk på ”epistemisk auktoritet” (att vara kunskapsbaserade) och byggda på vetenskapliga fakta. Historieberättande hos båda menar att de bygger på vetenskap och att de delar en mission att sprida vetenskapsbaserad förståelse över världen. Paradoxalt nog så refererar ingen av dem till något som inkluderar social vetenskap eller beteendevetenskap. Trots att de relaterar människor så saknas sociala orsaker och hjälpmedel.
Även om ett historieberättande omfattar en adekvat kunskapbaserad bas, så kan vetenskapliga fakta vinklas olika. Det finns många sätt att göra fakta till beståndsdelar i en berättelses större syfte. I slutänden betyder det att de som talar för teorin om Den stora accelerationen, mycket väl kan hålla med om den fakta som läggs fram i Factfulnes, men ändå inte hålla med om den övergripande berättelsen och dess slutledningar. De skulle då mena att de positiva trenderna som visas i Factfulness, ändå leder till utarmning av jordens resurser. Samma fakta pekar på två olika trender och resultat.
Båda exemplen spelar också på känslor. I ena fallet ett hot, i andra ett lugnande budskap. Båda gör det dock lätt för sig när de väljer att inte diskutera det urval av fakta som de presenterar.
Diskussion
Författarna hävdar att utvecklingen av övertygande historiberättande, sammanhängande historier, är centralt. Känslor spelar en stor roll i kunskapsbildandet. Historieberättandet är ett kraftfullt verktyg som är komplext att använda. De menar att forskare alltid måste reflektera över hur deras berättelser blir tolkade och vilka konsekvenserna kommer attbli. Inte minst frågan om hur historieberättandet kommer att påverka den institionella tilliten till vetenskapen.
Källa: R Lidskog, M Berg, K M Gustafsson, E Löfmarck. Cold Science Meets Hot Weather: Environmental Threats, Emotional Messeges and Scientific Storytelleing. Media and Communication. 2020, Volume 8, Issue 1, pp 118-128.
