Stora utmaningar återstår för att nå de ambitiösa målen i EU:s ramdirektiv för vatten. En portugisisk forskare har gjort en genomgång av läget efter 16 år med direktivet.
Av: Erik Winnfors Wannberg
År 2015 slutade den första förvaltningscykeln i EU:s ramdirektiv för vatten. Direktivet styr väldigt mycket av den inriktning på vattenavrinngsområden och i förlängningen vattendistrikt, som nu används i Europa för att klara miljömålen. Artikeln är en översiktlig genomgång för hur direktivet fungerat och fungerar inom medlemsstaterna. Inriktningen är snarare på att gå igenom olika målområden i direktivet, än enskilda staters efterlevnad om implementering. Tanken är att inför den andra förvaltningscykeln, som sträcker sig fram till 2021, i en större skala se över vilka förväntningar och utmaningar som vattendirektivet ställer upp.
Tanken med EU:s vattendirektiv (EC2000) är att genom en integrerad avrinningsområdesbaserad vattenförvaltning i Europa, nå målet att samtliga vatten ska ha en god vattenstatus. Målen skulle vara uppnådda i första hand 2015, med möjligheter till undantag där tidsfristen kan förlängas till 2021 och även i en tredje förvaltningscykel till 2027.
Under varje förvaltningscykel finns tydliga stoppdatum och nyckelpunkter som ska respekteras av de 27 medlemsstaterna. Artikeln tar upp tillkortakommanden för några medlemsstater. Till exempel hade inte Belgien, Grekland, Spanien och Portugal fått klart hela sina förvaltningsplaner och åtgärdsprogram så sent som 2012, de skulle varit klara vid utgången av 2009. Förseningarna får inte enbart konsekvenser för de enskilda staterna utan försvårar och försenar också arbetet för deras grannar inom avrinningsområdena, konstaterar författarna. De fyra staterna fälldes också i EU-domstolen.
För den andra förvaltningscykeln har fem länder haft problem med att få klart förvaltningsplaner (i oktober 2016): Österrike, Grekland, Irland och Litauen. Spanien var då bara delvis klart med sina åtgärdsprogram.
Enligt artikeln så ligger Europa som helhet långt ifrån att uppnå målen i vattendirektivet. Bara 43% av de klassificerade vattnen uppnår god eller hög ekologisk status. Sämst status har vattendrag som går igenom flera länder. Skillnaden mellan olika länder är dock betydande. Till exempel uppnår över hälften av vattendragen i Finland, Portugal, Spanien och Sverige god ekologisk status medan mindre än 20% av vattendragen i Tjeckien, Tyskland och Luxemburg uppnår god status.
Författaren går även igenom nyckelfrågor för implementeringen av vattendirektivet, de ger en ekonomisk analys samt tittar närmare på inkorporeringen av klimatförändringar, undantag, medborgardeltagande och gränsfrågor.
Slutledning
Författaren konstaterar att medlemsstaterna generellt arbetat hårt med att uppfylla ramdirektivet för vatten. Samtidigt är det uppenbart att kulturella, politiska och sociala skillnader har gjort att tolkningarna av målet skiljer sig mellan medlemsstaterna.
Även om det generellt skett vissa förbättringar i Europa när det gäller vattenkvalitet så är målet med direktivet svårt att uppnå.
Forskaren har sex huvudpunkter som de tror måste diskuteras för att komma vidare.
- En standardiserad metod för att definiera ekologiska flöden blir viktig.
- Medlemsstaternas försök att klara de ekonomiska aspekterna av direktivet är fortfarande otillräckliga, det behövs en bättre och mer transparent genomlysning av de ekonomiska aspekterna av förvaltningsplanerna.
- Även om klimatförändringarna kommit in i förvaltningsplanerna, så måste den aspekten förbättras och arbetas hårdare med.
- Medlemsstaterna har haft svårt att på ett korrekt sätt motivera undantag från målen i den andra förvaltningscykeln. Återigen behövs en gemensam modell och gemensamma kriterier.
- Medborgardeltagande inom ramdirektivet för vatten, har diskuterats livligt och åsikterna går starkt isär mellan medlemsstaterna. Mer arbete behövs för att stärka den delen av arbetet.
- Gränsöverskridande vattendrag skapar en del problem. De styrs ibland av tidigare bilaterala avtal. Gemensam förvaltning av ett avrinningsområde har dåligt stöd.
Författaren avslutar med att påpeka att många av ämnena som berörs interagerar med varandra i det vardagliga vattenförvaltningsarbetet.
Källa: R. Maia. The WFD Implementation in the European Member States. Water Resources Management (August 2017, Vol 31 pp 3043-3060).
