Två olika vinklar testas för att få ned hushållens bidrag av föroreningar till ett avloppssystem i stadsmiljö. Dels ett system med flödes- och föroreningskalkyler med teknikhjälp, för att se om det går att identifiera förorenare. Dels en intervjubaserad kartläggning av vilka incitament som bäst kan påverka invånarnas beteenden.
Av: Erik Winnfors Wannberg
Det är ett franskt forskarlag som undersökt ett område i Lyon-området när det gäller hur hushåll på individnivå bidrar till oönskade föroreningar av avloppsvattnet och hur det kan förebyggas.
Forskarna konstaterar några för den svenska VA-branschen välkända fakta inledningsvis; att hushåll bidrar till oönskade föroreningar av avloppsvattnet i form av till exempel färgrester, oljor, fast avfall och bekämpningsmedel.
Regionmyndigheten GL antar dock att invånarna har en felaktig uppfattning om hur avloppssystemen fungerar och hur de ska göra sig av med avfall. Därför har GL arbetat med traditionell informationsverksamhet med undervisning och studiebesök på reningsverk för barn, flygblad med mera.
Undersökningen
Den första delen av undersökningen behandlade huruvida det går att identifiera enskilda förorenare enkelt, med målet att kunna påverka enskilda hus eller kvarter för att få dem att ändra sina vanor. Metoden som användes var sensorer vid vattendelare i ledningsnätet för att ringa in förorenare.
Ledningsnätet till en förort till Lyon byggdes upp och samordnades i en datormodell där ett typflöde vid en viss tidpunkt användes som utgångspunkt. Föroreningspåslag från varje hus modellerades och föroreningskoncentrationen vid varje vattendelare jämfördes. Utslaget av metoden var svår att använda då alla data pekade på liknande resultat vilket gjorde att identifikation av något mindre område med specifika föroreningar inte lät sig göras.
Den andra delen av undersökningen var undersökningen av invånarnas beteende när det gäller avfallshantering kopplat till avloppet. Utgångspunkten är en modell för vilka drivkrafter individer har för att ändra ett socialt beteende med tre breda incitatement: monetära, altruism/det allmännas bästa respektive anseende.
Forskarnas slutsats är att pengar är ett incitament som inte fungerar i sammanhanget då det inte går att uppmuntra individer med såna fördelar, då inte föroreningarna är spårningsbara till en individ. Det som undersöktes i den första delen av undersökningen. Istället koncentrerar de sig på de andra två grupperna av incitament.
De som deltog i undersökningen fick svara på frågor om hu de hanterade 14 olika avfallsfraktioner i hushållet, från matfett till läkemedel och cigarettfimpar.
Ett slående resultat inledningsvis är att socio-ekonomiska faktorer i den undersökta gruppen inte spelar någon roll alls.
När det gäller möjligheten att påverka individers beteende kunde forskarna inte hitta några signifikativa signaler för faktorer som kan indelas i gruppen altruism/det allmännas bästa. Deras slutsats är att det är svårt att påverka individers beteende med till exempel att medvetandegöra om miljöpåverkan från avlopp.
En avgörande faktor för att ändra ett beteende är enligt artikeln istället hur respondenten upplever att grannarna ändå slänger en specifik avfallsfraktion i avloppet. Detta var den enda faktor som gick att ange säkert statistiskt. Enkelt uttryckt; om en individ tror att grannen gör sig av med en viss typ av avfall genom avloppet, så ökar risken att hen gör på samma sätt.
Slutsats
Slutsatsen är att om det är möjligt att påverka uppfattningen om vad grannar slänger i avloppet, är det möjligt att påverka individers beteende. Studien visar inte något sätt att göra detta men resultatet av studien visar tydligt att det är mer effektivt att göra kampanjer om hur grannar eller släktingar gör, än att göra kampanjer om till exempel miljöeffekter eller visa bilder på miljöföroreningar.
Forskarna drar själva en jämförelse med hur kampanjer för att återvinna batterier eller glödlampor bedrivits.
Källa: P Polomé, E Mignot, A Nasri et al. Urban domestic wastewater: how to reduce individual injection? Water Science & Technology, 73:1 2016 pp 144-152
