Forskare har genom material från en större kokningsincident i Boston, USA, undersökt hur uppfattningar om olika intressenter/sociala strukturer påverkade hur invånarna reagerade på budskapet om vattenkokning.
Av: Erik Winnfors Wannberg
Forskningen in den aktuella artikeln grundas på en äldre incident från 2010 då en huvudvattenledning i till Boston Massachusetts brast och då ett större nödläge med vattenkokningsrekommendationer utlystes.
Medborgarna i det påverkade områdets fick en varning och instruktioner om att koka vattnet före användning som dryck men också information om hur det skulle kokas, hur frukt och grönt kan sköljas, tillredning av bröstmjölksersättning, isinfrysning, tandborstning, hygien och disk. Det fanns också instruktion om informationsvägar.
Budskapet spreds via ett stort antal då tillgängliga kanaler, inklusive inspelade telefonsamtal till fasta telefoner, offentliga högtalare, flygblad och lokala nyhetsmedier.
Den populärvetenskapliga tidskriften Popular Mechanics publicerade snabbt i sitt online nyhetsbrev tips om egen klorering eller att använda flaskvatten. Genom bloggar och olika nätverk spreds tips om att filtrera vatten.
Efter incidenten fick 600 drabbade ett frågeformulär. Efter ett förhållandevis stort bortfall beroende på okända adresser, felaktigt ifyllda eller icke returnerade formulär, återstod 110 svar. Det stora bortfallet förklarar forskarna bland annat med att händelsen kanske inte uppfattats som särskilt dramatisk.
I artikeln undersöks vilka egenskaper hos informationskällorna som gav avtryck i de åtgärder som invånarna vidtog efter att ha fått rekommendationerna om vattenförorening.
Forskarna identifierar tre olika intressegrupper: Myndigheter, Nyheter/Media samt privata andrahandsinformatörer (privatpersoner och till exempel egna läkare).
De undersöker även hur intressenternas nyckelegenskaper; incidentsexpertis, trovärdighet och skyddande ansvar, påverkade invånarnas villighet att följa rekommendationer, vidta andra åtgärder eller bortse från hotet.
Artikelförfattarna applicerar nyare forskning inom fältet på det äldre svarsmaterialet där de provar olika teorier inom risk-kommunikation och inom påverkan från specifika intressenter.
Resultat
Ett omedelbart resultat var att forskarnas indelning i intressegrupper hade en avvikelse. Folkvalda representanter tenderades klassificeras på samma sätt som mediagruppen, och inte som myndighetsrepresentanter och egna (hus-)läkare tenderades kategoriseras i en egen grupp.
Respondenterna uppfattade generellt tekniska auktoriteter som representanter för vattenbolaget, hälsoskyddsmyndigheten och räddningspersonal, högre när det gäller nyckelegenskaper (myndighetsgruppen).
De som uppfattade myndigheter som de med högst betyg på incidentsexpertis, trovärdighet och skyddande ansvar, hade också större benägenhet att följa råd och instruktioner om åtgärder – om de tillhörde större hushåll med lägre inkomst.
Däremot hade yngre personer med högre inkomst med högre riskuppfattning och katastrofberedskap, större benägenhet att ta till alternativa lösningar.
En grundläggande slutsats är att experter är mycket viktiga trovärdighetsmässigt. Forskarna vill framhålla att resultaten pekar på vikten av att tekniskt inriktade myndigheter arbetar med att stärka sin trovärdighet inom alla grupper i samhället redan innan kriser kommer.
Forskarna tar också upp risken att myndigheter kan tappa i trovärdighet om de i vissa grupper uppfattas som att de ”ropar efter varg” i onödan. De kopplar det i det aktuella fallet, till att alternativa vattenkällor som initialt sågs som olämpligt, senare befanns säkert. De menar dock att det generellt krävs flera upprepade ”falsklarm” innan det tär på förtroendet för myndigheternas varningssystem.
Artikeln är något vag och odistinkt i sin uppställning men frågeställningarna är relevanta.
Källa: Amy Hyman, Sudha Arlikatti, Shih-Kai Huang, Michael K Lindell, Jeryl Mumpower, Carla S Prater, Hao-Che Wu. Water Resources Research. 10.1029/2021 WR030669.