När hela Kapstaden i Sydafrika här om året stod inför en total vattenkris med ett befarat avbrott i förmågan att leda fram dricksvatten till befolkningen, var det ett exempel på problem som väntar kopplat till klimatförändringarna. Forskare har tittat på hur VA-praktiker tagit till sig erfarenheten. En slutledning är att det krävs allmänhetens tillit och en samling människor med pragmatisk optimism för att klara situationen.
Av: Erik Winnfors Wannberg
Efter att Kapstaden klarade sig med blotta förskräckelsen här om året, sägs nu i Sydafrika att betydligt större Johannesburg bara är en enda torka från katastrof. Vattenbrist är det nya normala och inte bara i Sydafrika. I just storstäder börjar problem märkas över hela världen. Aten, Sao Paolo, Chennai och Mexico City är exempel.
Bristen på vatten i Kapstaden eskalerade under åren 2016 till 2018 och kulminerade med mycket uppmärksammade åtgärder med besparingar och användarrestriktioner som tillsammans med ett väderomslag med vinterregn 2018 gjorde att det aldrig kom till den punkten att vattnet tog slut. Den här gången.
Nu försöker Sydafrika att lära av erfarenheterna. Risken för avbrott i vattenförsörjningen är inte enbart ett resultat av faktisk torka, även under klimatförändringar. Det är istället följden av flera samverkande faktorer, även sociala. Många städer i riskzonen har gemensamma nämnare: ökande befolkning, demografiska och ekonomiska förändringar som ändrar mönster för efterfrågan, beroende av en inadekvat infrastruktur, förändringar i nederbördsmönster och konsumtionsmönster på landsbygden. Underliggande är tekniska, politiska och förvaltningsmässiga utmaningar.
Sydafrikas vattenförsörjning i storstäderna är välutbyggd men arvet från apharteidtiden avspeglar sig i att fattiga områden fortfarande har sämre tillgång till vatten. I Kapstaden och Johannesburg har 86-90 procent av befolkningen tillgång till vatten i hemmet. Ojämlikheten är tydlig.
Under 2016-2017 ökade vattenstressen i hela Sydafrika till följd av uteblivna regn. Tidigt 2016 införde Kapstaden 20 procentiga restriktioner på urbant och lantbruksmässig användning av vatten. Restriktionerna ökade efterhand, i januari 2018 var siffran skärpt till 60 procent. Mål sattes upp för samhällets vattenanvändning och planer för förstärkt försörjning implementerades med bland annat mindre avsaltningsanläggningar, ökat grundvattenuttag och återvinning av vatten.
Dagen noll, när vattnet skulle ta slut, Day Zero, användes av ansvariga i staden för att förändra tonen i offentlig kommunikation och understryka allvaret i situationen. Avgörande var att flytta ansvaret från stadens förvaltning till den enskilda invånaren. Vattenbesparing och återanvändning blev ledord. I januari 2018 sattes den tillåtna förbrukningen till 50 liter per dag och person.
Samtidigt flyttades ansvaret för skeendet runt i kommunalförvaltningen. I ett bredare perspektiv blev brist på insyn och brist på kommunalt inflytande problematiskt. Samordningen blev lidande.
Undersökningen
Forskarna har med en kvalitativ metod tagit del av erfarenheterna från 40 vattenpraktiker i Kapstaden. De har delat in svaren i fyra huvudkategorier.
Korruption och politik
Praktikerna associerade faktorn med svagt ledarskap och korruption som effektiva barriärer mot effektiv vattenförvaltning.
Pragmatisk optimism.
Praktikerna associerade pragmatisk optimism med att funktionen som i Sydafrika kallas FBW, Free Basic Water, är effektivt för att klara nödvändiga behov. Det blev en självklar baslinje i arbetet. Här fanns också utrymme för offensiva idéer om t ex alternativa små vattenförsörjningsmöjligheter.
TIllgång och efterfrågan
Här sågs urbaniseringen som en huvudorsak.
Social rättvisa
Interna motsättningar i förvaltningar betraktades här som ett avgörande hinder mot effektiv förvaltning och utbyggnad. Här nämndes brist på ledarskap och kronisk ekonomisk missförvaltning.
Slutledningar
De finns flera faktorer att ta hänsyn till i krissituationer. Enligt forskarna kan viktigt disciplinöverskridande arbete och integrerade system inte uppstå av sig själva. Det behövs fungerande strategier för att implementera sådana funktioner för att kunna hantera framtida klimatchocker. Det finns en sårbarhet i system med begränsade perspektiv och dolda problemdefinitioner.
Nyckelord avseende vattenbrist i Sydafrikanska städer är Tillit, Engagemang och Effektivitet. Krisen i Kapstaden engagerade allmänheten kring vatten och fungerande som en samlade fråga där en del invånare kunde samlas och få ett gemensamt narrativ och revidera sina uppfattningar kring vattenanvändning. Samtidigt förvärrades tidigare existerande erfarenheter av rasism och ekonomisk ojämliket. Brist på en nödvändighet kan förstärka existerande negativa mönster. VA-praktikerna underströk vikten av att tillit och effektivitet grundad i ett delat förvaltarskap fungerar.
Problemen som kan uppstå med olika grupper i ett samhälle känns relevanta att ta del av även i Sverige. Erfarenheten av apartheidsystemet i närtid är naturligtvis ganska unika för Sydafrika men med ökande polarisering i samhället och möjligen också ökande inkomstklyftor, är frågeställningarna värda att beakta.
Källa: Z Bischoff-Mattson, G Maree, C Vogel, A Lynch, D Olivier, D Terblanche. Shape of a water crisis: practitioner perspectives on urban water scarcity and ‘Day Zero’ in South Africa. Water Policy 22 (2020) 193-210.
