Vattenföretag har mycket pengar att hämta genom att minska läckaget av dricksvatten i ledningsnäten. Världsbanken uppskattar att förlusterna på många håll uppgår till mer än 30% av producerat dricksvatten. Vatten som aldrig når kunder och därför inte heller kan faktureras. Svårigheterna att hålla kontroll beror på många olika problem som gamla ledningar, fel vattentryck, dålig mätning eller ingen alls. Helhetssyn och integrerade arbetssätt kan göra jakten på läckor lönsam och vattnet kommer till nytta som avsett, samtidigt som vattenföretaget får intäkter. Även i vårt land är tillgången på vatten och intäkter begränsade.
Av: Brita Forssberg
Artikelförfattaren, Asaf Unie, är miljöjournalist och engagerad av konsultföretaget Miya att göra en djupgående analys av effektiviteten i vattenindustrier. Han skriver att få vattenföretag än så länge tacklar problemet med vattenläckor seriöst – även om antalet stadigt ökar. Utvecklingen går långsamt och är svårare än man kanske förväntar sig. De dagliga problemen hindrar genomgripande, långsiktiga förändringar och förbättringar av ledningsnäten. Det politiska intresset brukar inte heller vara stort.
Problemen kan exempelvis vara gamla ledningar, fel vattentryck, olämplig mätning (eller ingen alls). Kanske saknas det erfarenhet och kunskap om hur man ska angripa problemen från flera håll samtidigt – och med helhetssyn. Erfarenheten visar att en lösning som passar en kommun inte nödvändigtvis passar en annan. Det behövs en kombination av lösningar för att bli rätt. Det handlar om tydligt ledarskap, uttalat ansvar och om att se vattenförsörjning som en affärsverksamhet.
Artikeln
Problemet med stora vattenförluster är vanligast i utvecklingsländer, men inte enbart. USA beräknas förlora 23 miljoner m3 per år och ledningsnäten är ofta over 100 år gamla. Att ersätta alla vattenledningar skulle kräva mycket stora investeringar som är helt orealistiska i dagsläget så det gäller att hitta andra vägar och överväga olika metoder.
Även om problemen är vanliga så krävs det olika metoder för att hantera dem långsiktigt eftersom behov och lösningar varierar från kommun till kommun. Det bästa är en kombination av ledningsförnyelse, aktiv läcksökning, anpassning av vattentryck, effektiva vattenmätare och mätningsmetodik – plus information till kunder och vattenanvändare. Gemensamt är att man behöver balansera teknik, ekonomi och organisation. Fler och fler vattentjänstföretag använder det synsättet numera i stället för att investera stort i enstaka projekt som exempelvis att bygga ett nytt vattenverk, vilket kan vara en ineffektiv lösning.
I artikeln ges exempel på problemsituationer som lösts med integrerade metoder inriktade på att tillsammans förbättra och effektivisera skötsel och underhåll av ledningsnäten. Men författaren understryker att den här typen av omfattande, ständigt pågående ”småskaliga” lösningar kanske inte alltid är så attraktiva ur politisk synpunkt.
Konsulter hävdar att systematiskt arbete för att minska vattenförluster i ledningsnätet ger den bästa avkastningen på investerat kapital jämfört med avkastningen från ett vattenverk. Det är viktigt att förbättra befintliga system och bevara resurserna. På så sätt når man bäst långsiktig hållbarhet.
MaryAnn Dickinson, ordförande i IWA:s specialistgrupp ”Efficient Urban Water Management” påpekar att kommuner ofta utgår från sina egna uppskattningar i stället för att samla korrekta data. Det är också vanligt att inte budgetera för arbetet med läckhantering. Men underhållet av ledningsnätet är verkligen kostnadseffektivt och enkelt att dokumentera anser hon. Dessutom är det positivt att berätta för kunder och vattenanvändare att även vattenföretaget värnar om knappa vattenresurser.
Slutsatser
Artikeln visar att det är viktigt att tänka brett och mångsidigt – även när det gäller hanteringen av så vanliga och föga spännande problem som läckande vattenledningar. Min bedömning är att svenska kommuner har mycket att hämta från ”tänket” i artikeln men också från IWA:s specialistgrupp ”Efficient Urban Water Management”. Medlemmarna tar upp problem som är utmaningar för alla kommuner – men allra viktigast för de resurssvaga.
Även Svenskt Vatten arbetar med liknande frågor. De har en rörnätskommitté som ger ut moderna handböcker och rapporter till hjälp för vattenföretag att arbeta samordnat effektivt och med långa perspektiv.
Källa: Asaf Unie, The value of lost drinking water, Water Utility Management International, Issue 8.4, December 2013
Hela artikeln i Water Utility Management International finns att köpa här.
