EU:s dricksvattendirektiv är under omarbetning och en viktig del är att implementera ett mer risk-baserat angreppssätt. I enlighet med WHO:s ”Water Safety Plan” är ambitionen att säkerställa ett hälsosamt vatten i tillräcklig mängd från råvatten till konsumentens kran, genom att arbeta förebyggande med identifiering av möjliga risker. I relation till mikrobiologisk förorening är de metoder som idag anges i drickvattendirektivet ålderstigna och avser undersökning av indikatororganismer, i huvudsak bakterier, varför eventuell förekomst av virus eller parasiter inte omfattas.
Av: Ann Elfström Broo
I artikeln har författarna utvärderat hur nya tekniker för undersökning av patogener kan förstärka säkerheten genom att förbättra arbetet med ett riskbaserat tillvägagångssätt vid såväl små som stora vattenverk. Det konstateras att några av de undersökta teknikerna kan utnyttjas för att snabbt och tillförlitligt påvisa förekomst av några av de vanligaste patogenerna och på så sätt fungera som ett tidigt varningssystem och kan således vara ett viktigt instrument i arbetet med att säkra en god vattenkvalitet.
Metoder
Undersökningen kan delas upp i två delar, dels insamling av data rörande riskfaktorer i relation till vattensäkerhet, dels provtagning och analys/undersökning av patogener (virus, bakterier, parasiter).
I studien deltog 20 europeiska dricksvattenproducenter, 5 större i Danmark, Tyskland, Spanien och Storbritannien och 15 mindre i Skottland, Portugal och Serbien. Dricksvattenproducenterna fick svara på frågeformulär i avsikt att identifiera riskfaktorer i verksamheterna och hur dessa implementerats i ”Water Safety Plan” (WSP) och att genomföra platsspecifika hälsoinspektioner. Vattenprover uttogs från såväl rå- som dricksvatten och undersöktes med olika tekniker för att påvisa patogener.
De metoder som testades var tre off-line tekniker för att detektera patogener; två molekylärtekniker med qPCR (kvantitativ polymeras kedjereaktion) för undersökning av virus, bakterier och parasiter, en fluorescens in-situ hydridisation (FISH) teknik för bestämning av totala antalet celler och levande celler, samt E. coli och termofila Campylobacter celler. Vidare testades ett online system för bakteriekontroll som mätte den enzymatiska aktiviteten med fluorescens för indikation på total aktivitet, samt indikatorparametrarna koliforma bakterier och E. coli. Som jämförelse undersöktes förekomsten av E. coli. Genom konventionell odling enligt ISO standard.
Resultaten från undersökningarna sattes i relation till hur de kan förbättra arbetet med WSP i samtliga steg; förberedelser, bedömning av vattenkvalitet och process, mätning och undersökning, styrning och kommunikation, samt återkoppling.
Resultat
Alla de större vattenproducenterna hade utvecklat och implementerat WSP i sina verksamheter och föll väl ut avseende i samtliga steg. De var också av uppfattningen att arbetet med WSP resulterade i ett säkrare dricksvatten där största fördelen var förbättrad infrastruktur och identifiering av nya faror, men även kontrollprocedurer förbättrades liksom i vissa fall självförtroende och professionalism hos personalen, eftersom kunskapsnivån höjdes.
Vid såväl de större som mindre vattenproducenterna identifierades riskfaktorer och utmaningar. De flesta hade någon potentiell källa för fekal förorening inom avrinningsområdet, såsom avloppsreningsverk, septitankar eller djur. Flera av de mindre vattenverken låg nära jordbruksmark, medan två av de större och några av de mindre ligger i närheten av bebyggelse och därmed behövde bedöma de risker som detta medför.
Störst risk bedömdes gammal infrastruktur utgöra, med ålderstigna distributionsnät, överhängande risk för läckage och därmed möjlighet till förorening av vattnet, speciellt som samförläggning med avloppsledningar är vanligt. Vid flera av de större verken identifierades att råvattenledningarnas status var en svag länk.
Testresultaten från de större vattenproducenterna visade på förekomst av patogener i såväl råvatten, och efter enskilda behandlingssteg, som i dricksvattnet och på distributionsnätet. Förekomsten var dock som förväntat högst i råvattnet (40%) och vid de verk som utnyttjar ytvatten. Det var främst norovirus och Campylobacter som påvisades, även om alla typer av patogener påvisades vid något tillfälle. Liknande resultat erhöll från de nya teknikerna som med traditionell odling av E. coli, men högre värden erhölls från de molekylära metoderna baserade på qPCR. En utmaning med dessa metoder är att de inte särskiljer levande och döda celler, varför metoderna behöver utvecklas vidare. Metoden baserade på flourescens (FISH) gav orealistiska resultat, med lägst förekomst av E. coli i råvattnet.
Vid de mindre vattenverken kunde förekomst av parasiter konstateras, där Cryptosporidium var vanligast. Generellt förekom patogener mer sällan vid de mindre vattenverken jämfört med de större, i huvudsak beroende på att de mindre i högre grad utnyttjar grundvatten som råvatten. Däremot var den procentuella förekomsten av patogener högre i behandlat vatten vid de mindre verken, vilket förklaras med att dessa inte tidigare haft samma krav avseende riskbaserad bedömning av verksamheten.
Resultaten från underökningarna med de nya teknikerna visar att förekomsten av patogener är både plats- och landsspecifik, varför det är av stor vikt att arbetet med WSP görs för varje enskilt vattenverk, även inom samma kommun.
Slutsatser
En ökad kunskap om vattenkvaliteten och förekomsten av patogener har potential att förbättra arbetet med WSP på många sätt. Nya tekniker för mätning av patogener kan bekräfta om genomförda undersökningar och vidtagna åtgärder haft avsedd verkan eller inte. Teknikerna kan utnyttjas som tidiga varningssystem för fekal förorening i råvattnet, med svarstider om 1-2 timmar, så att åtgärder omgående kan vidtas på vattenverket och distribution av förorenat vatten förhindras. Dock behöver vissa av teknikerna utvecklas vidare.
Resultaten visar på en signifikant förekomst av patogener även i behandlat vatten vid de mindre vattenverken, vilket understryker vikten av ett riskbaserat arbetssätt även vid dessa verk. Detta är också ett av förslagen till uppdatering av dricksvattenföreskrifterna, att vattenverk med en produktion över 50 m3 per dygn eller 250 abonnenter ska genomföra riskanalys för att säkerställa vattenkvaliteten.
Generellt konstateras att gammal infrastruktur med föråldrade distributionsnät är en stor utmaning för såväl stora som små dricksvattenproducenter.
Källa: M. J. Gunnarsdottir, et. al. Water safety plan enhancement with improved drinking water quality detection techniques. Science of the Total Environment, 698 (2020), 134185.
