Lite är känt om kopplingarna mellan folkhälsa och mineralintag från dricksvatten. Forskarna har undersökt hur mycket dricksvattenkonsumenter i Danmark exponeras för ett urval av spårämnen.
Av: Kenneth M Persson
Dricksvatten i Danmark kommer till mer än 99% från grundvatten. Detta innebär att de geologiska karaktäristika för grundvattenmagasinet påverkar mineralsammansättningen direkt i grundvattnet och därmed i princip i dricksvattnet, då danska vattenverk snart sagt inte använder annan beredning än luftning och filtrering.
I en stor studie från Århus universitet mfl har Denitza Dimitrova Voutchkova och medarbetare undersökt hur mycket de danska dricksvattenförbrukarna exponeras för de tre spårämnena jod (I), litium (Li) och strontium (Sr), samtliga grundämnen, via sitt dricksvattenintag. I studien har grundvattenanalyser för jod genomförts på vatten från totalt 144 vattenverk och analyser för litium och strontium för 139 vattenverk. Analyserna representerar ungefär 45% av den sammanlagda kommunala dricksvattenförsörjningen i Danmark.
Analyserna gjordes på dricksvattenprover på utgående dricksvatten från vattenverken med ICP-MS. Detektionsgränsen var 0,2 µg/l för jod och 5 µg/l för litium och strontium. I tabell 1 redovisas data med maximikoncentrationer, medelkoncentrationer och mediankoncentrationer för spårämnena:
Tabell 1 (Illustration ej längre tillgänglig)
Varför är spårämneshalter intressanta? Varken jod, litium eller strontium är reglerat i livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter. I andra länder förekommer dock regleringar. Ryssland har gränsvärden för jod (125 µg/l), litium (30 µg/l) och strontium (7 mg/l). Också Ukraina, Bosnien-Herzegovina och Danmark har standarder för strontium eller litium, men inte jod.Förekomst av dessa spårämnen varierade givetvis beroende var vattentäkten var belägen. Rumsligt sett var grundvattnet från de östra delarna av Danmark rikare på jod, litium och strontium, medan de västra, särskilt västra Jylland hade lägre halter. Vid en klusteranalys av mineralsammansättningen visade det sig att det fanns vissa variationer i den stora bilden, vilket gör att författarna uppmanar till försiktighet vid generaliseringar av halterna. Det faktiska upptaget av ämnena i kroppen har inte mätts i denna studie. Inte heller har mängden vatten som danskar verkligen dricker undersökts. Men med dessa reservationer kan likväl konstateras att den största delen av befolkningen som får dricksvatten från de undersökta vattenverken (cirka 40%) exponeras för 14-20 µg/l jod, 17-30,7 µg/l litium och 2-14 mg/l Sr. Resten av befolkningen exponeras för vatten med både högre och lägre jodhalter, medan litium- och strontiumhalterna i vattnet generellt sett är lägre.
Jodintaget kommer mest från kosten och mindre från dricksvattnet. Otillräckligt intag av jod kan ge dåligt utvecklad hjärnfunktion, brister i inlärningsförmågan och lägre livskvalitet. I vissa fall utvecklas struma, med förstörd funktion i sköldkörteln. En viktig källa till jord är jodberikat salt. En annan intag av fisk och skaldjur. För högt kroniskt jodintag kan bland annat ge störningar i matsmältningen, ödem, svullna spottkörtlar och känsla av metallisk smak i munnen.
Litium har använts under lång tid som läkemedel mot depression, dock i mycket högre doser än vad som förekommer i dricksvatten (klinisk dos omkring 50-200 mg litium per dygn till patient). Det finns intressanta hypoteser om att litium i dricksvatten kan minska risken för självmord i en population och några vetenskapliga artiklar finns publicerade där detta görs gällande, medan andra studier inte kunnat verifiera sambandet. Litiums inverkan på kroppen är fortfarande dåligt känd.
Strontium har varit ett populärt spårämne att undersöka, eftersom det ofta förekommer i dricksvatten i mätbara halter (dvs omkring något milligram per liter). Studier finns publicerade som menar sig ha hittat positiva effekter på styrka i benvävnad, tandemalj och blodtryck. Några epidemiologiska studier av hur strontium i dricksvatten påverkar hälsan verkar inte ha gjorts, enligt författarna.
Under förra året publicerade Ingegerd Rosborg och medförfattare en antologi om betydelsen av mineralinnehåll i dricksvatten på Springers förlag (Drinking Water Minerals and Mineral Balance – Importance, Health Significance, Safety Precautions). Den generella inställningen från folkhälsomyndigheter är att mineralintaget från dricksvatten har marginell effekt på folkhälsan. Vårt dricksvatten skall ju vara hälsosamt och RENT, dvs fritt från främmande ämnen. Det är slående hur pass litet som är känt om folkhälsa och mineralintag från dricksvatten, speciellt med tanke på att vatten är det bästa lösningsmedlet och därmed de facto innehåller låga eller mycket låga halter av alla ämnen i det periodiska systemet som är naturligt förekommande. Denitza Dimitrova Voutchkova och medarbetares artikel är värd att läsa och begrunda för alla som är intresserade av vattnets mineralinnehåll. Den är dessutom publicerad i en open access-tidskrift, så det är bara att ladda ned!
Källa: Denitza Dimitrova Voutchkova, Jörg Schullehner, Nikoline Nygård Knudsen , Lisbeth Flindt Jørgensen, Annette Kjær Ersbøll, Søren Munch Kristiansen och Birgitte Hansen. Exposure to Selected Geogenic Trace Elements (I, Li, and Sr) from Drinking Water in Denmark. Geosciences 2015, 5, 45-66
