En dubbelriktad studie i om kommunikation från Kanada visar att mun till mun är en mycket viktig informationskanal i mindre till medelstora städer när det gäller kommunikation om vatten. Studien undersöker dels kriskommunikation vid en kokningsrekommendation och dels långsiktig kommunikation angående vattenkvalitet.
Av: Erik Winnfors Wannberg
I en sekvensiell studie undersöker forskarna från Saskatchewan-universitetet en akut och en långsiktig vattenkvalitetsfråga både ur vattenansvariga och konsumenters synvinkel. Forskningen är inriktad på vad som kallas mindre städer, med upp till 500 000 invånare.
Dagens samhälle ställer krav på allt fler kommunikationsvägar och plattformar för kommunikation. Kommunikation har blivit både enklare och svårare när allmänheten behöver informeras.
Metod och bakgrund
Studien är uppdelad i flera sekvenser. Dels har vattenansvariga inom förvaltningar intervjuats, dels så har en enkät gått ut till hushåll.
Forskarna konstaterar att när kvaliteten eller tillgången på dricksvatten fallerar, så är trovärdighet och effektiv riskkommunikation avgörande för att minska de negativa effekterna på folkhälsan. Senfärdiga vattenråd är kostsamt för samhället och för de enskilda medborgarna, och minskar tilltron. Forskarna har velat beskriva tre frågor särskilt:
- Att beskriva nödvändiga komponenter för effektiva och moderna system för att kommunicera folkhälsorisker.
- Att hitta allmänhetens önskade och vanliga metoder för att identifiera potentiella hälsorisker hos invånare i mindre städer.
- Att identifiera luckor i kommunikationsbehov och verktyg som används vid såväl kort-tids och lång-tidsperspektiv på folkhälsan.
Forskarna ville adressera frågan om kokningsrekommendationer som en hälsoåtgärd över kort tid och den i Kanada aktuella frågan om bly från blyservisledningar som kan läcka ut i dricksvattnet i en fastighet som en hälsofråga över lång tid.
I Saskatoon, en stad med cirka 250 000 invånare, så gick det ut 24 kokningsrekommendationer under 2012-2013. Rekommendationerna gällde generellt delar av staden.
För att undersöka kommunikationen tog forskarna avstamp i de ansvarigas egna mål med vattenkommunikationen genom kvalitativa intervjuer. Sedan evaluerades effektiviteten genom undersökningar av hushållens åtgärder och attityder. Hushållsstudien förlades till tre olika bostadsområden. Den delen genomfördes genom formulär till vart femte hushåll i området.
Nuvarande kommunikationsstrategier i Saskatoon
De vattenansvariga använder idag ett dörr-till-dörr-system med dels dörrknackning och dels budskap förmedlade genom så kallade dörrhängare på dörrhandtaget hos de som inte öppnar. Systemet används vid till exempel avbrott i vattendistributionen vid läckor och reparationer. Det finns också en hemsida på webben för information.
När det gäller information över längre tid (blyinnehåll) så görs årliga utskick av broschyrer. Invånare kan också ringa för att fråga om hur deras ledningssystem ser ut. Ingen internetservice i den delen. I broschyren finns bland annat information om att spola länge innan man tappar upp dricksvatten om man bor i någon av de cirka 5 000 fastigheter som har blyservis. Det finns också information att blyhalterna i staden generellt klarar den nationella kvalitetsstandarden för dricksvatten.
Resultat
Det fanns en tydlig inställning hos de vattenansvariga att de såg konsumenterna som mottagare av information, och förväntan var att de skulle ta till sig all officiell information på dörrhängare och i samtal.
Forskarna kom istället fram till att invånarna använder en mix av informationsvägar för att få kunskaper om vattenkvalitet: De flesta fick inte informationen från officiellt håll först. Det finns dock skillnader mellan de båda typerna av information (kort- respektive långtidsperspektiv).
De flesta invånare fick sin information om akuta vattenkriser genom mun till mun-metoden. Den informationen var mycket effektiv på att forma uppfattningarna om en vattenrisk. Pålitliga personer i lokalsamhället har större trovärdighet än myndigheterna, för många. Tekniskt sker spridningen en hel del via sociala medier och personliga nätverk.
Budskap om riskerna med blyledningar och utbytesprogram för serviser nådde ungefär hälften av de emotsedda mottagarna.
Nyhetstäckning i Nordamerika om bland blyskandalen i dricksvattnet i Flint, Michigan, har dragit ned förtroendet för vattenmyndightern även i Kanada.
Att kunna värderingar och attityder hos invånare i socialt utstatta områden är värdefullt för att kunna nå fram med informationen. Förtroendeingivande lokala profiler och familjemedlemmar klarar av att sätta in budskapet i en lokal kontext
Även om sociala medier är ett snabbt och enkelt redskap så påpekar forskaranra om att det är viktigt att behålla enkla metoder som dörrhängarna. För att behålla förtroende på längre sikt så krävs att information på hemsidor och sociala medier hålls uppdaterasd.
Hushållsenkäten finns i sin helhet som en bilaga till artikeln.
Källa: Av: L E A Bradford, B Idowu, R Zagozewski. There is no publicity like word of mouth… Lessons for communicating drinking water risks in the urban setting. Sustainable Cities and Society 29 (2017) 23-40.
