I Sverige rekommenderas kokning av dricksvattnet som en förebyggande åtgärd i genomsnitt en gång i veckan sett till hela landet omtalar Folkhälsomyndigheten på sin informativa hemsida. Livsmedelsverket uppskattar att ungefär 1 000 personer årligen insjuknar till följd av smittat dricksvatten. Är detta bra eller dåligt? Svar: Dåligt. Är det mycket eller litet? Svar: För mycket! Hörsammar de svenska kunderna kokningsrekommendationerna? Svar: Ingen aning. Frågan behandlas i en artikel av kanadensiska forskare som tittat på frågan i en kanadensisk provins.
Av: Kenneth M Persson
I en spännande och tankeväckande artikel om hur människor i den kanadensiska provinsen Newfoundland och Labrador (NL) i östra Kanada tar till sig kokningsrekommendationer för dricksvattnet från hälsomyndigheten i provinsen redogör Jones-Bitton och medförfattare (2016) för hur uppmärksamma de kanadensiska kunderna är.
NL är en glest befolkad provins med många små orter med mycket decentraliserade försörjningssystem. Landytan är cirka 405 000 km2, eller något mindre än Sverige. Befolkningen uppgår till omkring 500 000, varav 42% bor på landsbygd och 58% i tätort. Stora, glesa nät med få anslutna leder till ökade risker för vattenburen smitta om inte systemen underhålls. Landsbygd i Kanada brottas med återkommande problem med vattenburen smitta och NL är inget undantag.
Provinsen hade under perioden april 2006 och mars 2007, då enkätundersökningen genomfördes, inte mindre än 215 incidenter som resulterade i kokningsrekommendationer till kunderna, eller cirka fyra per vecka. Vissa orter påverkades mer än en gång, så totalt 145 samhällen hade kokningsrekommendation under året. En kokningsrekommendation är väsentlig för att skydda folkhälsan från smittor men det är viktigt att information om otjänligt vatten når ut till de berörda för att skyddet skall ha någon verkan. I informationen anges att dricksvatten bör kokas om det är ämnat att dricka, skall användas vid tandborstning eller matlagning, för att tvätta frukt/grönsaker, till istillverkning, för att bereda välling eller mjölkersättning till spädbarn eller för att späda juicekoncentrat.
Artikelförfattarna ställde tre frågor till kunderna:
- hur fick kunderna reda på att det utfärdats en kokningsrekommendation, respektive att den hävts för dricksvattennätet
- var de nöjda med den information de fick om kokningsrekommendationen
- hur många brydde sig om rekommendationen och kokte verkligen vattnet
Med hjälp av telefonintervjuer skulle minst 500 personer slumpmässigt väljas ut från NL för att rapportera om sina erfarenheter om kokningsrekommendation. Personerna valdes ut för så representativ demografi som möjligt, men alla intervjuade var myndiga, så barn deltog inte. Av totalt 3424 ringda samtal var 2172 relevanta och av dessa deltog 563 i telefonundersökningen. 95% av dem (535 st) kunde besvara frågor om de hade tidigare eller pågående erfarenhet av kokningsrekommendationer. Cirka 64% (341/535) berättade att de hade upplevt en
kokningsrekommendation i sitt samhälle tidigare och ytterligare knappt 3% (15/535) rapporterade om en pågående kokningsrekommendation när intervjun genomfördes.
På första frågan om hur kunderna fick reda på att en kokningsrekommendation var utfärdad svarade hälften att de hört det på radio, medan en dryg fjärdedel sett det på TV och en knapp fjärdedel fått höra det muntligt. Affischer i butiker, flygblad till hushållen och nyhetsartiklar i dagstidningar var mindre effektiva. Samma proportioner gällde när kokningsrekommendationen hävdes. Radion var och är det snabbaste mediet, men läsaren bör komma ihåg att undersökningen gjordes innan de nya sociala medierna som facebook och twitter blivit fullt utbyggda.
Den andra frågan om hur nöjda kunderna var med informationen sade 74% att de var nöjda och övriga missnöjda. Snart sagt alla önskade tydligare och rikligare information om varför dricksvattnet var otjänligt och behövde kokas. Riktad information om hur till exempel personer med nedsatt immunförsvar eller äldre borde hantera det smittade vattnet efterlystes också. Kommunikationen borde delvis kunna ske genom öppna möten i fullmäktigesalar, församlingshem eller skolor i orterna så de mest berörde kunde få direktkontakt med de ansvariga. Också information om när kokningsrekommendationen hävdes behövde bli bättre och inte minst varför ansvarig tjänsteman säkert visste att vattnet var tjänligt igen.
Den tredje frågan, vilken kanske är den allra mest intressanta, om hur noga kunderna var vid att koka dricksvattnet, besvarades som så att det var de inte fullt ut. Av dem som svarade kokte bara 47-74% av personerna vattnet. Förvånansvärt nog angavs den lägsta kokningsandeln (47%) för dem som lagade till mjölkersättning och välling till småbarn medan högst kokningsandel gällde för vatten att dricka (74%).
Skälen till varför man inte följde kokningsrekommendationen var många från att personerna hade glömt att det var kokningsrekommendation, över en tro på att det nog inte vara så allvarligt, eller att man hade starkt immunförsvar och därför inte blev sjuk, till att kokningsrekommendationer utfärdades i tid och otid eller att det var bökigt att koka vattnet, så det var bekvämare att låta bli. I artikeln uppges dock att påverkan från andra var stark. Där som en person i hushållet kokte vattnet, gjorde de andra det också. Människan är en social varelse.
Detta är en lättläst och mycket tankeväckande artikel om dricksvattenkvalitet och kriskommunikation. Jag rekommenderar den och ser fram emot någon svensk studie kopplad till allmänheten som påverkas av en kokningskommunikation. Är kanadensare annorlunda än svenskar?
Källa: Andria Jones-Bitton, Diana L. Gustafson, Kelly Butt and Shannon E. Majowicz (2016): Does the public receive and adhere to boil water advisory recommendations? A cross-sectional study in Newfoundland and Labrador, Canada. BMC Public Health 2016, 16:14
