Befolkningens kunskap om vatten Vem har djupare kunskap om vatten och går det att koppla till vattenrelaterat beteende och stöd för vattenpolicybeslut? En australiensisk forskargrupp har undersökt kopplingen mellan kunskap och beteende.
Av: Erik Winnfors Wannberg
Det korta svaret på frågan om kopplingen mellan kunskap om vatten och beteende är att bättre kunskap påverkar individen. Med en bättre kunskap om vatten-relaterade frågor följer att man lättare tar till sig och praktiserar vattenbesparande och föroreningsminskande åtgärder. Dessutom stödjer man i högre utsträckning samhällsbeslut som handlar om förbättring av vattensituationen.
Hållbara förhållningssätt till vattenförvaltning kräver en bred uppslutning i samhället för förändringar i riktlinjer, praktik och teknik. Det kräver i sin tur en engagerad befolkning. Ett första kritiskt steg för att bygga upp en engagerad befolkning är att identifiera kunskapen om vattenförvaltning hos invånarna, skriver de australiensiska forskarlaget i inledningen av artikeln.
Traditionell vattenförvaltning, menar de, fokuserar på förhållningssätt för att säkra vattenförsörjningen och ge goda sanitära förhållanden genom avloppshanteringen. Det här förhållningssättet ger dock en begränsad hållbarhet när man räknar in klimatförändringarna. Klimatförändringarna innebär ett stort hot mot världens sötvattenresurser och påverkar såväl vattentillgången som vattenkvaliteten negativt. Befolkningsökning och urbanisering spär på problemen.
Nya vattenförvaltningsparadigm utvecklas därför med bredare angreppssätt. Vi talar till exempel om hållbar vattenförvaltning i städer som begrepp. För att klara övergången till gröna infrastrukturlösningar behövs tekniska lösningar, investeringar och politiska lösningar. Nyckeln för att klara detta är engagerade medborgare, menar forskarna.
Tidigare studier inom området, de flesta publicerade är genomförda i USA, visar att det finns en del i övrigt att önska när det gäller kunskapsnivåerna. En relativt ny amerikansk studie genomförd i 17 delstater visade att under hälften av de svarande kände till 14 vanliga vattenrelaterade termer, som till exempel ”grundvatten”.
Undersökningen
Forskarna undersökte kunskapen om vattenfrågor hos en representativ del av den australiensiska befolkningen, hela 5 172 personer deltog. Kunskapen mättes genom 15 frågor som handlade om betydelsen av hushållsaktiviteters påverkan på vattendrag, den urbana vattencykeln och vattenförvaltning. Undersökningen omfattade också uppgifter om demografi, psykosociala faktorer, hur mycket vattenrelaterad information svaranden tog åt sig, vattenrelaterat beteende och stöd för politiska beslut. Målet var att bedöma australiensarnas vattenkunskaper, att undersöka sociala faktorer i relation till den kunskapen samt att undersöka kopplingen mellan vattenkunskap och vattenrelaterat uppförande samt stöd för politiska åtgärder inom vattenområdet.
De 15 frågor som togs upp var baserade på vad yrkesverksamma inom vattenområdet i Australien uppfattar som viktigt för allmänheten att veta om vatten. 14 av frågorna arrangerades enligt den så kallade Likert skalan (1 håller absolut inte med, till 5 håller absolut med). ”Jag vet inte” fanns också med som en möjlighet. Åtta av frågorna var viktade så att rätt svar var håller med/håller absolut med och sex var balanserade så att rätt svar var håller inte med/håller absolut inte med. Undersökningen avslutades med en multisvarsfråga.
Samtidigt samlades sociademografiska, kulturella och geografiska uppgifter in om respondenterna. De fick även svara på om de sett/hört vatteninformation under de senaste sex månaderna och på frågor om deras egna erfarenheter och vanor.
Resultat
Den vanligaste informationskällan till vattenfrågor som angavs var information kopplad till vattenräkningen respektive via tv. Strax över hälften angav att de inte tagit del av någon vatteninformation alls under det senaste halvåret.
52% av svaren i kunskapsundersökningen var helt korrekta. Mindre än 20 procent av de svarande hade mer än 80 procent rätta svar. Bara 1,4 procent hade alla rätt. Tre-fjärdedelar av de svarande visste att hushållens beteende kan reducera vattenanvändningen i städer medan kunskaperna om dagvatten och avloppshantering var svagare. Forskarna fann ett starkt samband mellan kunskap och beteende när det gäller den egna vattenhanteringen samt stöd för förslag om en hållbar vattenförvaltning. De fann också att de sociala faktorerna spelade in.
En av forskarnas slutsatser är att men inte ska ta förhandskunskaper för givet om man planerar initiativ gällande engagemang och undervisning. Det gäller att använda ett enkelt språk och att göra informationen relevant för målgruppen.
Hög vattenkunskap kopplades till högre ålder, högre utbildning och att man levde på landet. Låg vattenkunskap kopplades till att familjen inte pratade engelska i hemmet. Storleken på trädgård, erfarenhet av vattenrestriktioner, nöjdhet, att man använda vattendrag för simning och några särskilda informationskällor (VA-verken), kopplades också till hög vattenkunskap.
Slutsatser
Det är alltid vanskligt att överföra den här typen av undersökningar från andra länder till Sverige. Det vore intressant att se liknande mätningar i Sverige. Att svenskar skulle ha högre kunskap än australiensare är dock ingen självklarhet. I Australien har vattenförsörjningsfrågan länge stått högt på den politiska dagordningen.
Intressant är också perspektivet att en förhöjd kunskapsnivå kan underlätta och effektivisera vattenförvaltningen då stödet för åtgärder ökar.
Källa: J Dean, Kelly S Fieldning, Fiona J Newton. Community Knowledge about Water: Who Has Better Knowledge and Is This Associated with Water-Related Behaviors and Support for Water-Related Policies. PLOS one. 18 july, 2016.
