Det finns vetenskapliga utmaningar då exponering och hälsorisker ska bedömas. Det går till exempel att detektera mer än 15 olika läkemedelsrester i ett dricksvatten från en större flod i Centraleuropa. Själva exponeringsverkan måste då bestämmas utifrån samverkan av de olika ämnena och inte från varje ämne för sig (cocktail-effekten).
Av: Kenneth M Persson
Alla som på något sätt kommer i kontakt med vatten brukar regelbundet informeras om problem med kemiska ämnen som är lösta i vattnet. En just nu synnerligen aktuell fråga är förekomsten av perfluorerade ämnen (PFAA) från brandsläckningsvätskor. Vattenverk har stängt i Kallinge och Tullinge och tillfälligt stängts i Bredared, Borås. Produktionen har lagts om i Uppsala, allt på grund av konstaterade perfluorerade ämnen i dricksvattnet. Livsmedelsverket bad vattenverken i Sverige att mäta och redovisa sina halter av perfluorerade ämnen senast den 1 april 2014.
Verket har också fastställt åtgärdsgränser, då vattenverken måste sätta in åtgärder för att sänka halterna. Om dricksvattnet innehåller mer än 90 nanogram PFAA per liter vatten uppmanas dricksvattenproducenterna att snarast vidta åtgärder för att sänka halten i dricksvattnet. Om dricksvattnet kommer från en ytvattentäkt bör också halten PFAA i råvattnet undersökas för att ta reda på om fisken i sjöarna kan vara påverkad. Om dricksvattnet innehåller mer än 900 nanogram PFAA per liter vatten bör kvinnor som planerar bli gravida inom den närmsta tiden, är gravida eller ammar, samt spädbarn som får modersmjölksersättning, undvika att dricka vattnet, eller äta mat som tillagats med vattnet, tills halterna har sänkts.
Men detta är bara en enda ämnesgrupp bland de tusende som kan tänkas finnas i dricksvatten. Eftersom allt vatten rör sig i ett kretslopp på jorden, och eftersom vatten är det bästa lösningsmedlet för många, många olika ämnen, kommer samtliga ämnen som används eller förekommer på jorden att kunna återfinnas i dricksvattnet. Hur bör man från vattenverk och tillsynsmyndigheter tänka då man skall utvärdera exponering och hälsorisker från kemikalier i dricksvatten? Ja, det finns många svar på den frågan. En hel del av dem diskuteras i en intressant artikel av Villanueva och medarbetere i Environment Health Perspectives.
Artikeln
Artikeln är en sammanfattning av en workshop om kemiska ämnen i dricksvatten som hölls i Barcelona 2012. I artikeln listas samtliga kemiska ämnen som har tilldelats gränsvärde antingen av Världshälsoorganisationen (WHO), Förenta staternas naturvårdsverk (US EPA) eller EU i dricksvattendirektivet. Listan omfattar totalt 122 föreningar, med det lägsta gränsvärdet om 0,00003 µg/l dioxin (2,3,7,8-TCDD). PFAA saknas.
Forskarna konstaterar att det finns vetenskapliga utmaningar då exponering och hälsorisker skall bedömas. Normalt förekommer föreningarna i spårhalter, i mikrogram per liter eller lägre. Det innebär att exponeringen av ett visst ämne är lågt och att detektionsgränsen blir särskilt kritisk för att kunna avgöra om ett ämne verkligen finns i vattenprovet. Föreningarna intas aldrig en och en, utan i blandningar i vattnet. Exempelvis går det att detektera mer än 15 olika läkemedelsrester i ett dricksvatten från en större flod i Centraleuropa. Själva exponeringsverkan måste då bestämmas utifrån samverkan av de olika ämnena och inte från varje ämne för sig (cocktail-effekten).
För att förstå hur upptaget varierar över tiden behöver också distributionsnätens variation i flöde, ledningsnätsmaterial och uppehållstid dokumenteras. Helst behöver återkommande analyser av vattenkvaliteten genomföras på flera olika ställen i näten för att förstå hur vattenkvaliteten skiftar och exponeringen kan tänkas se ut under längre tid.
Men tiden är också viktig. Kroniska sjukdomar som cancer kan ha många orsaker och om eventuella cancerframkallande ämnen kan dokumenteras förekomma i dricksvatten behöver inte exponeringen via dricksvatten vara den enda anledningen till sjukdom. Men den får inte heller försummas. Data behöver samlas in för att rimliga, någorlunda korrekta riskbedömningar skall kunna genomföras baserade på kemiska exponeringar. Men här är bristerna i historiska dataserier problematisk. Främmande ämnen vilka nyligen identifierats som problematiska, som exempelvis PFAA, kan ha förekommit under lång tid i dricksvatten, men historiska data saknas eftersom mätningar helt enkelt inte har gjorts tidigare. Detta skulle delvis kunna hanteras genom att utveckla simuleringsmodeller för långtidsexponeringar. Man får helt enkelt anta olika halter i vattnet och räkna fram sannolikheten för olika exponeringar. Men betydligt mer forskning krävs här.
De fysiologiska och medicinska effekterna av en exponering är också i stor utsträckning okända. Till råga på allt omsätts många metaboliter som bildas när de kemiska ämnena bryts ned i kroppen. Kroppen avgiftas vilket är väldigt bra, men om de kemiska ämnena och deras metaboliter inte kan detekteras i människokroppen, är det väldigt svårt att säga något om risken för exponeringar. Kemiska ämnen tas upp via olika vägar i kroppen. Vi dricker vatten, men duschar och andas in aerosoler i lungorna samt tar upp ämnen via huden också. Den sammanlagda mängden av ett kemiskt ämne som tas upp i kroppen behöver därför bestämmas för flera olika exponeringsvägar.
Slutsatser
Artikeln avslutas med åtta konkreta förslag till förbättringar inom exponeringsbedömning och fyra förslag till förbättringar inom epidemiologiska studier om dricksvatten. Det är inspirerande att läsa artikeln eftersom den bjuder på så många insikter och idéer för forskning och studier om kemiska ämnen i dricksvatten. Den centrala slutsats författarna lyfter fram är ganska självklar redan när man läst igenom sammanfattningen: det krävs en samordnad forskning om riskbedömningar, vilka behöver presenteras och tillgängliggöras så att myndigheter och vattenverk kan använda dem. Ett perfekt tema för en Horizon 2020-ansökan, kanske?
Källa: Villanueva DCM, Kogevinas M, Cordier S, Templeton MR, Vermeulen R, Nuckols JR, Nieuwenhuijsen MJ, Levallois P. 2014. Assessing exposure and health consequences of chemicals in drinking water: current state of knowledge and research needs. Environmental Health Perspectives 122:213–221.
Hela artikeln i EHP finns att läsa gratis här.
