Säker vattenförsörjning omfattar sociala, ekonomiska, politiska och miljömässiga faktorer såväl som fysiska faktorer för vattentillgänglighet. Artikeln behandlar komplexiteten i att kommunicera om säker vattenförsörjning under ett klimat i förändring.
Av: Erik Winnfors Wannberg
Det finns särskilda utmaningar med att kommunicera om säker vattenförsörjning under klimatförändring. Säker vattenförsörjning delar många drag av klimatförändringar, när det kommer till kommunikationsfrågor. Det är komplexa koncept som omfattar interaktion mellan människor och natur, kräver offentliga överläggningar och engagemang som ska överföras till politisk debatt och skapa beteendemässiga och kulturella förändringar.
Kommunikation om säker vattenförsörjning och klimat kan delas in i fem nyckelformer: policies, kommunikationskampanjer, media, kulturella samt omgivningsrelaterade. Artikelförfattarna menar att det behövs mer effektiv kommunikation från många olika intressenter om klimatförändringar och vatten över samtliga fem områden.
Artikeln är en litteraturstudie där artikelförfattarna sammanställer och drar slutsatser ur publicerad forskning.
Den centrala utmaningen i att kommunicera konsekvenser av klimatförändringar i form av vattenbrist ligger i den komplexa interaktionen mellan samhälle, riktlinjer, teknik, infrastruktur, ekonomi och miljön i moderna vattensystem.
Säker vattenförsörjning är i fokus för artikeln som tar upp komplexiteten i att kommunicera klimatförändringar och dess förhållande till vattenbrist på kort sikt, när det gäller torrperioder och lång sikt, när det gäller ökande vattenbrist.
Vid tider av torka, med lägre vattentillgång än normalt, så vill vattenförvaltare normalt engagera abonnenter och intressenter kring nödvändig respons på en minskad vattentillgång, genom restriktioner i vattenförbrukningen. Ofta görs förändringar i infrastrukturen för att möta osäkerheten i vattenförsörjningen, som avsaltningsanläggningar, tillvaratagande av dagvatten och återanvändning av avloppsvatten. Resultatet blir att vatteninfrastrukturen framstår som robust med en obruten förmåga att leverera. Kommunikationsbudskapet blir per automatik att effektiva ingenjörsledda tekniska lösningar mellan de socioekonomiska och hydrologiska systemen erbjuder en lösning. Det finns dock en möjlighet att lösningen är felaktig/kontraproduktiv. Den typen av systemlösningar, menar forskarna, är ofta energikrävande. På så sätt så bidrar de till en fortsatt ökning av växthusgaser globalt. En ytterligare utmaning är att konventionell infrastruktur skapar avstånd mellan vattenanvändning och vattentillgänglighet, och bekräftar tesen om att besluten kan lämnas till experter som då leverar vatten direkt.
Det finns också sedan 1990-talet en ökande förståelse för interaktionen mellan mänsklig vattenanvändning och vattens betydelse för ekosystemen. Här hänvisar forskarna bland annat till Malin Falkenmarks banbrytande arbeten om blått respektive grönt vatten. Ett modernt synsätt är integrerad vattenresursförvaltning, IWRM (integrated water resources management). Där framhålls koordinerad utveckling och förvaltning av vatten, land och relaterade resurser för att maximera ekonomiskt och socialt välstånd på ett rättvist sätt utan att kompromissa med uthålligheten i vitala ekosystem.
Klimatförändringar är en av flera interagerande faktorer som ökar osäkerheten som är förknippad med att förvalta vatteninfrastruktursystemen.
Oavsett lösning pekar forskning, enligt forskarna, att konsumentinformation om vatten är viktigt. Konsumtionsdata som kommer från VA-huvudmän kan vara en källa till kommunikation mot abonnenter gällande deras konsumtion och läckor i systemen och på så sätt få ned vattenkonsumtionen och kostnaderna. Tillhandahållet av tydlig information har till exempel visat sig öka acceptansen för återanvänt vatten och vattenbesparande beteende. Samtidigt visar forskning från Texas kopplat till ett specifikt VA-projekt att det finns en dålig matchning i kommunikationen mellan beslutsfattare och allmänheten. I studien rekommenderas myndigheter att tydligt redovisa vattenrisker och vattenlösningar, i god tid innan beslutsfattandet för att främja en välinformerad och engagerad allmänhet. Kommunikationen bör också ske genom många olika kanaler.
En studie från Nederländerna visar att kunskapsbildning mellan intressenter och experter samt byråkrater är problematisk, något som kan leda till minskat förtroende för beslut som fattas. Att det är viktigt att tekniska experter är försiktiga när de interagerar med samhällen visas också i en studie från Colorado, där oinbjudna inspel från vattenmyndigheter kvävde processer som var på gång.
I många studier om effektiviteten i vattenkampanjer så har visuell information om följder av en påhittad vattenbrist visat sig effektiv för att fokusera beslutsfattare i olika situationer. En viktig sammatagen slutsats är att olika grupper och budskap kan behöva olika infallsvinklar.
I en studie 2009 (Bell) analyserades mediabevakningen av inledningen av en torka i Sydney respektive London. I Sydney var vinkeln att torkan var ett naturfonomen och att samhället måste bidra till lösningar för att klara problematiken. I London var vinkeln att torkan var ett resultat av det privata vattenbolagets brist på investeringar i infrastruktur (läckor). Slutsatsen är att det finns kulturella skillnader i förståelsen av vattenbrist.
Flera forskare på olika håll slår också fast att det behövs mer än kommunikationskampanjer för att ändra beteende hos människor.
Slutsatser
Att kommunicera behovet av en reformering av den befintliga vattenförsörjningn kan underlättas av förbättrad kommunikation kring klimatförändringar, och en förbättrad förståelse av vattensystemen kan leda till bättre diskussioner om troliga följder och nödvändiga förändringar i vattensystemen. Klimatförändringar skapar ett momentum för ett paradigmskifte i sättet som vattenresurser används och förvaltas, inklusive på vilket sätt som samhällen förhåller sig till beslutsfattande kring vatten.
Författarna understryker grundtesen; att den centrala utmaningen för att kommunicera följderna av klimatförändringar på en säker vattenförsörjning ligger i den komplexa interaktionen mellan samhälle, riktlinjer, teknik, infrastruktur, ekonomi och miljön i moderna vattensystem.
Artikeln är inte helt väl sammanhållen och en del av forskningen känns något gammal. Att till exempel forska på sociala medier är vanskligt då allmänhetens vanor, beteende och förhållningssätt till Twitter, Facebook, Instagram eller andra mediaplattformar ändras mycket snabbt. Studier som är bara fyra-fem år gamla bör förmodligen användas med viss varsamhet. Det finns en del luckor i vilken typ av studier som refereras. Studier inriktade på effektivitet kopplat till beteendeförändring är sparsmakat representerad. Samtidigt är det en förtjänstfull genomgång där resonemanget om att VA-huvudmännens och vattenbolagens förmåga till problemlösning med ny teknik möjligen kommunicerar att allt går att lösa och att det sätter en felaktig agenda på lång sikt, är tänkvärt.
Källa: Hurlimann, Bell. Communicating about Water Security under a Changing Climate. Oxford Research Enyclopedia of Climate Science, mars 2019.
