Allt fler digitala lösningar har som mål att öka allmänhetens medvetenhet om specifika aspekter av VA-förvaltning i urban miljö. Det finns dock bara begränsat stöd för relevansen och effektiviteten av såna digitala lösningar och deras effekt på flera plan.
Av: Erik Winnfors Wannberg
En tanke med de urbana VA-systemens infrastruktur och den service de ger, är att de är så normaliserade i vardagen att de blir osynliga för invånarna i en stad. De blir endast synliga när de inte fungerar. Deras funktion är normalt okänd för allmänheten. Samtidigt hindrar detta ”svart-låda”-tänk medborgarna från att förstå de hållbarhetsutmaningar som denna infrastruktur och de sammanhängande vattenresurserna, står inför i framtiden.
Ökad medvetenhet och kunskap hos allmänheten om vattenrelaterade hållbarhetsfrågor har identifierats som en viktig faktor som påverkar den individuella vattenförbrukningen.
Digitala lösningar används allt mer inom städernas VA-förvaltning, ofta kallad Smart VA-förvaltning. Många av de lösningarna syftar till att hjälpa förvaltande chefer att ta beslut, till exempel om kontroll av vattenförluster eller optimering av vattenbehandling. Dessutom används digitala lösningar allt mer för att främja allmänhetens deltagande i och kunskap om urban VA-förvaltning. De här nya lösningarna förväntas ha potential att bidra till, direkt eller indirekt, resurseffektiva och hållbar vattenförvaltning. De ska kunna öppna den svarta lådan och göra VA-infrastrukturen synlig för allmänheten.
Forskarna bakom studien har undersökt två fall, ett från Berlin, Tyskland, där en AR-applikation (augmented reality) som visade grundvattenströmmar i Berlin, och ett från Paris, Frankrike, en online-applikation som gav information om badvattenkvalitet vid badplatser i Seine och Marne.
Forskarna har velat utforska i vilken utsträckning som dessa lösningar kunde bidra till att göra de här distinkta aspekterna av urban VA-förvaltning synliga, och vilka effekter som den ökande synligheten kan ha på förvaltningen och det offentliga samtalet.
En förutsättning var att det har forskats förhållandevis lite inom området. Målet var därför till stor del att utveckla en hypotes baserad på empiriska observationer, som kan ligga till grund för ytterligare forskning.
Undersökningen
Forskarna har i de två delstudierna gjort en kvalitativ grund genom fokusgrupper och semi-strukturerade intervjuer med relevanta intressenter, bland annat experter från Berlins VA-utförare Berlin Wasserbetreibe. Intervjuerna baserades på vägledande frågor.
Materialet systematiserades inom olika aspekter av VA-förvaltning. Utifrån systemanalyser av materialet utvecklades sammanhang (storylines) med stöd från litteratur och dokument relevanta för varje delstudie.
Resultat
De två olika digitala lösningarna var utvecklade för utbildning och information, inte deltagande. Det blev tydligt för forskarna att det fanns skillnader mellan de två projekten. I Berlin fanns en digital strategi på plats som tillät en öppenhet mellan VA-sektorn och angränsande sektorer. I Paris var den möjligheten begränsad men den bristen kunde till viss del kompenseras genom en villighet att dela data ändå.
En paradox som uppträdde är att när allmänhetens engagemang är lågt, så har människor liten kunskap om hur de kan bidra till urban VA-förvaltning i praktiken och vad deras insatser kan tänkas vara. Samtidigt så kräver designen av en lämplig digital lösning en engagerad och delaktig slutanvändare som kan ta välinformerade beslut, så tidigt som möjligt i processen.
Forskarna upplevde att användarnas vilja att använda en specifik app varierade kraftigt. Många som deltog i fokusgrupperna sökte hellre information på andra sätt, även alternativa digitala vägar. Fokusgrupperna i Berlin innehöll även skolelever. En hög nivå av digital mognad hos barn visade sig där vara en avgörande faktor för användandet av appen. Skoleleverna var mer positiva till en mer lekfull kunskapsinhämtning om grundvattenströmmar.
Försöken i Paris visade att det finns en potential i tekniken för att kunna påverka det offentliga samtalet och kunskapen om badvattenkvalitet och de utsläpp som påverkar den.
I Berlin hade grundvatten-appen begränsningar när det gällde att adressera hållbarhetsfrågor och framtida scenarior. För att fungera bra skulle den ha behövts kompletteras med andra undervisningsåtgärder. Appen var i slutänden på sin höjd en startpunkt för andra applikationer.
Forskarna hypotes:
Om politiseringen av specifika aspekter av urban VA-förvaltning är hög, så kan digitala lösningar användas för att visualisera olika aspekter och förändra uppfattningar om problematiken, och de kan influera allmänhetens inställning till urban VA-förvaltning.
Slutledningar
De två aktuella digitala lösningarna fick låga poäng när det gäller deltagarnas engagemang, då de enbart var utformade för utbildning och information. Paris-appens användare fick ändå möjligheten till att lämna återkoppling till förvaltare av badplatserna. Appen visade också på ett direkt problem (påverkande utsläpp), till skillnad från Berlin-appen.
Forskarnas omdöme är att Berlin-appens renodlade envägs-information har sämre förutsättningar att påverka beteende.
De påpekar också att mer traditionella medier, som informationsvideos, kan vara mer kostnadseffektiva för att nå specifika målgrupper. Digitala lösningar bör också finnas i ett integrerat sammanhang.
Forskarna påpekar själva att studien har begränsningar i urval och omfattning.
Källa: Ulf Stein, Benedict Bueb, Gabrielle Rouleaus, Galle Rouille-Kielo. Making Urban Water Management Tangible for the Public by Means of Digital Solutions. Sustainability 2023, 15, 1280.
