I en avhandling av Tullia Jacks som presenteras den 19 december 2018 vid sociologiska institutionen på Lunds universtet redovisar hon och diskuterar vad begreppet renlighet betyder för människor och för vatten- och energiavtrycket när människor håller sig rena.
Av: Kenneth M Persson
Varför känner medborgaren att hon behöver hålla sig själv, sina barn, sitt hem och sina kläder renare än förr i tiden? När tycker hon att hon, hemmet och kläderna är tillräckligt rena? I hela världen har efterfrågan på renlighet vuxit med tiden, vilket nominellt sett ökar förbrukningen av vatten, energi och rengöringsmedel. Vatten- och energiförsörjning och hantering av avfall är miljömässigt kritiska för att säkra en hållbar framtid. Tullia Jacks diskuterar specifikt i sin avhandling om och hur människor bildar sig en uppfattning om vardagslivets renlighet. Hon kallar det för att etablera och diskutera konventioner. Det är förvisso inget nytt utan psykologer, marknadsförare och sociologier har intresserat sig för dessa förhållanden i säkert 80 år. Men Jacks har skärskådat hur svenskar förhåller sig till renlighet, vilket för samhällsbyggare och vattenförsörjare har direkt bäring på vatten- och energiförbrukning. Dessutom består ju även denna yrkeskategori av människor som lever i familjer och ägnar sig åt renlighet. Jacks vill ge nya insikter om hur konventioner om renlighet förändras eller håller sig stabila kan arbetet i samhället för att lättare kunna se åtgärder som kan hjälpa till att öka hållbarheten. Kunskap om hur människor agerar är användbar för att intervenera och flytta konventioner i mer hållbara riktningar.
Avhandlingen består av tre delar. Den första är en sammanställning av SCB-statistik om tidsanvändning i hemmen från 1980-, 1990-, 2000- och 2010-talen för personlig hygien, rengörning, tvätt och städning. Enligt denna har tiden för allmän rengörning minskat från 1980-tal till nutid. Kvinnor använder 34 minuter per dag åt detta, en minskning från 48 minuter på 1980-talet, medan män lägger samma tid nu som för fyrtio år sedan på allmän rengörning, 15 minuter. Män ägnar 47 minuter per dygn åt dusch, bad, tandborstning och dylikt, vilket är oförändrat från 1980-talet, medan kvinnor sedan 1980-talet ökat tiden de läggar på personlig hygien med fem minuter, från 54 till 59 minuter. På grund av tekniska förbättringar är den totala vatten- och energianvändningen i stort sett konstant under denna period medan allt fler hushåll haft råd att köpa egen tvättmaskin (74% 2015) och diskmaskin (66% 2015). Energianvändningen för personlig hygien och rengörning har sedan 1980-talet ökat en aning medan vattenanvändningen minskat. Sammanställningen följdes upp med intervjuer av 15 personer, nio kvinnor och sex män i olika åldrar, om hur de såg på sina rengörnings- och personliga hygienvanor. De intervjuade berättade om sina vanor och sina åsikter om renlighet. Deras svar visade att både materiella och sociala strukturer av renlighet är viktiga. Det som uppfattas som normalt har stor betydelse för vad människor gör och vilka resurser som förbrukas under vardagen, mer än etablerade egna vanor, vilka kan ändras. Genom att utrustning, vatten och energi är lättillgängligt för att hålla sig och sina ägodelar rena är det bekvämt och enkelt att upprätthålla renlighet på en nivå som också andra samtycker med.
Uppfattningar om vad som är rätt eller förväntad nivå på rengörning är viktigare än rationalitet eller fysiska begränsningar. Denna slutsats pekar på social strukturering av renlighetspraxis som kritisk och betonar vikten att förstå hur konventioner fungerar.
Den andra studien består av en genomgång av fem svenska månads- och veckotidningar texter om renlighet och hygien under de senaste trettio åren (Allers, Femina, Må Bra, Hemmets Journal och Sköna hem). Jacks läste totalt 140 nummer från sex årgångar från 1985 till 2015 från pärm till pärm och skannade in alla artiklar och annonser som handlade om rengörning, renlighet och personlig hygien i en databas där hon taggade innehållet för att kunna göra kvantitativa analyser. Aknemedel, tvättmedel, antimjällschampo och tandkräm inkluderades, medan artiklar och annonser om smink och hårfärgning exkluderades. Det blev 1 800 sidor text och annonser totalt som sammanställdes i en databas. Mängden text och annonser hade inte ändrats särskilt mycket under åren men tre teman var tydliga: god hygien och renlighet ger ett lyckligt liv, dålig hygien är skamligt, det finns medicinsk hjälp mot hygienbrister. Dessa teman återkom regelbundet, inte minst skamkänslan.
En tredje studie omfattade diskussioner i fokusgrupper med femtiosju deltagare vid fjorton tillfällen om hur mediapresentationer förhåller sig till personernas upplevelser av vardagen. I dessa samtal framgick att personerna i stort följer konventionen om renlighet och personlig hygien men likväl ställer sig kritiska till det enkla mediabudskapet om lycka och skam. Speciellt skamdelen avvisades av deltagarna som istället hade åsikten att det fanns ett utrymme för personliga val och variationer i beteende, om än att de inte alltid levde som de lärde.
Jacks diskuterar i avhandlingen om det är möjligt att ändra på uppfattningen av renlighet coh hur sådana förändringar i så fall kan komma till stånd. En evigt ökande renligheten
är inte hållbar eftersom den belastar miljön och förbrukar kritiska resurser. Att
förstå renlighetskonventioner är ett led i att förändra en ohållbar utveckling Medier representerar renhet, eller till och med överrenlighet, hyperrenlighet, som ideal medan avvikelser presenteras som skamliga eller till och med medicinska problem. Dessa potentiellt förtryckande representationer accepteras emellertid inte naivt i vardagen utan kalibreras och värderas av människor, vilket framgick av diskussionerna i fokusgrupperna.
Renlighet är kontextdriven och relationell till andra i samhället. Avhandlingen hävdar att ohållbara ökningar av renhet som har lett till intensifierande vatten- och energiförbrukning kan vändas genom att ändra renhetskonventioner. Att undersöka renlighetskonventioner är viktigt för att förstå hur resursförbrukande metoder delas och reproduceras. Jacks är positiv efter samtalen i fokusgrupperna: människor som själva omfattas av konventioner är de som har bäst förmåga att dekonstruera problem, utforma lösningar och hitta alternativa former att leva.
Avhandlingen är skriven på en lättillgänglig engelska med ganska få sociologiska fackuttryck. För alla oss som på något sätt arbetar i skärningspunkten mellan människa och användning av VA-anläggningar är det intressant att läsa om hur sådana kontakter kan förstås och beskrivas.
Källa: Tullia Jacks. Negotiating Conventions: cleanliness, sustainability and everyday life. Sociologiska institutionen, Lunds universitet.
