Anmärkningar om IWA:s världskongress i Tokyo, 16-21

International Water Association (IWA) arrangerar tjugo till trettio möten, konferenser och workshops årligen, men höjdpunkten är alltid den kongress som återkommer vartannat år under namnet IWA World water congress and exhibition. I år kom ungefär tiotusen personer från omkring hundra länder till kongressen i Tokyo, Japan.

Av: Kenneth M Persson

Genom själva sin storlek och stora utbud av föredrag, seminarier och arbetsgrupper erbjuds deltagarna från hela världen rika möjligheten att diskutera och lära sig mer om vattentjänster och vattenförvaltning. IWA har olika huvudteman för sina världskongresser, vilka i år var

Ämnena är i grunden VA-tekniska med stark koppling till akademin, lärosäten och institut, men bräddar över till ekonomi, juridik, biologi och politik från gång till annan. Liksom vattnet självt är vattenämnet gränslöst. ”Exhibition” i World water congress and exhibition betyder att en stor mässhall med flera hundra utställare också ingick i IWA-träffen. I år deltog den svenska grenen av IWA (IWA Sverige) i utställningen tillsammans med Island, Danmark och Norge i en gemensam nordisk monter. I den svenska delen beskrevs utmaningar för framtidens städer, dricksvattenproduktion i ett ändrat klimat, näringsåterföring och åldrande infrastruktur, samt något om hur vattentjänstföretagen i Sverige arbetar med innovationer.  

Det hölls 68 workshops och utbildningssessioner, 88 tekniska sessioner (med ca 350 presentationer) och presenterades mer än 600 posters under fyra intensiva dagar. Från Sverige deltog ungefär 65 delegater, varav flera höll föredrag eller presenterade postrar (15 föredrag och 12 postrar). Huvudföredragen, de sk. Keynotes, handlade mycket kring klimatförändringar och det nödvändiga arbetet med Agenda2030, eller FN:s hållbarhetsmål. Målen om vatten och sanitet, mål 6, var givna som utgångspunkt för presentationerna. Det var dock tydligt att de flesta hållbarhetsmål hade bäring på vatten, som hälsa och välbefinnande (mål 3), jämställdhet (mål 5), hållbar industri, innovationer och infrastruktur (mål 9), hållbara städer och samhällen (mål 11), bekämpa klimatförändringen (mål 13, hav och marina resurser (mål 14), ekosystem och biologisk mångfald (mål 15).

Det var också tydligt att budskapet från IWA och de globala experterna är att det behöver göras mycket mer för att nå målen till 2030. Många regeringar, inte minst i väst, är nöjda över det arbete som uträttats och tycker att de andra länderna får göra mer innan något nytt behöver åstadkommas från den egna regeringen. Initiativ från regioner och kommuner/lokala aktörer behövs då för att hålla igång och inte minst utveckla verksamheterna framöver.  Delmål 6.4 om vatten och sanitet, till exempel, föreskriver att  Till 2030 väsentligt effektivisera vattenanvändningen inom alla sektorer samt säkerställa hållbara uttag och en hållbar försörjning med sötvatten för att angripa vattenbristen och väsentligt minska det antal människor som lider av vattenbrist. Delmåls 6.5 säger Senast 2030 genomföra en integrerad förvaltning av vattenresurser på alla nivåer, när så är lämpligt genom gränsöverskridande samarbete och delmål 6.6 anger Senast 2020 skydda och återställa de vattenrelaterade ekosystemen, däribland berg, skogar, våtmarker, floder, akviferer och sjöar. Dessa mål handlar direkt om hur marken och vattnet används. Om det skall gå att nå målen behöver en mycket nära samverkan med bland andra lantbruk, skogsbruk, kraftindustrin, skogsindustrin och gruvindustrin utvecklas. Det kan gå men vi är knappast där än. Varje organisation, också kommunens tekniska nämnd eller det kommunala va-bolagets styrelse, behöver sätta igång strategiarbetet och undersöka hur den kan arbeta för att nå målen på riktigt. Målen behöver brytas ned till etappmål fram till 2030 så att processerna kommer igång och organisationen får upp farten i sitt hållbarhetsarbete.

IWA har en hemsida där sammanfattningarna (förlängt abstract) av de olika föredragen som presenterades går att hitta, liksom de drygt 600 posterpresentationerna, se länk nedan. Det är inte helt enkelt att sammanfatta allt som sades, så jag väljer att berätta om tre tekniska lärdomar jag drog från presentationerna.

Dricksvattenberedning i ett ändrat klimat gav en inblick i att utmaningarna vi har i Sverige är globala och samma förändringar pågår i hela världen. De molekylärbiologiska metoderna kommer starkt för att mäta och förstå den mikrobiella sammansättningen i råvatten, vattenverk och ledningsnät. Flera presentationer visade att de allra snabbaste sekvenseringsmetoderna som finns framme kommersiellt idag kan leverera bakteriedata inom två till fyra timmar.

Desinfektion med UV-LED-teknik som alternativ till lysrör redovisades i några presentationer. Än så länge behövs många UV-LEDar för att ersätta ett kvicksilverhaltigt lysrör. Men varje ny generation UV-LED blir allt energieffektivare och snart tror tillverkarna att de har lösningar som kan ge samma dos med UV-LED som med kvicksilverlampor vid samma elförbrukning. UV-LED kan skräddarsys med olika våglängder från 254 till 300 nm eller ännu längre våglängd. Olika bakterier är olika känsliga för våglängden, vilket är tämligen litet undersökt eftersom kvicksilverlampan har sitt våglängdsmaximum vid 254 nm så fråga om hur bakterier reagerar för olika UV-ljus har varit teoretisk. Med UV-LEDteknikens utveckling blir den praktisk. De resultat som presenterades från University of Tokyo på kongressen visade på att 268 nm verkade vara den mest effektiva och ge högst avdödning per insatt foton.

Ökande halt organiskt material på grund av urlakning från mark och ökad akvatisk växt i sjöar och vattendrag var ett problem som måste hanteras av vattenverk i bland annat Kina, Japan, Frankrike och Sverige med hjälp av membranteknik och bättre styrning av flockningen i vattenverket. I varmare vatten växer alger och cyanobakterier kraftigt vid ökande temperatur och stigande närsaltsläckage från jordbruksmark. För att hantera problem med ökande halt organiskt material i råvattnet behövs också pulverkol användas. I Japan hade pulverkoldosen i ytvattenverk fördubblats på ungefär 10 år för att minska risken för läckage av cyanotoxiner (sk algtoxiner) och lukt- och smakförändringar i ledningsnätet. En arbetsgrupp från de japanska ytvattenverken arbetade med att ta fram en handbok för hur stigande organisk halt i råvatten skulle mötas med processoptimering och ny teknik.

Nästa gång arrangeras kongressen av Danmarks motsvarighet till Svenskt vatten (DANVA) i Köpenhamn. 18-23 oktober 2020 blir det den gången. Kan vara värt att göra en liten markering i almanackan, tycker jag.

Programmet för World Water Congress finns här.