Nu är det hög tid att börja planera sommarens resor. Vad sägs om en intressant bilfärd genom Europa på tema vatten? Nätverket European Route of Industrial Heritage, ERHI, listar intressanta besöksmål med industriell anknytning. Vatten är ett ständigt återkommande tema. Cirkulation har satt ihop en »vattenväg« genom Europa.
Stora eukalyptusträd omringar vattenmuseet Museo Agbar de los Aigües inuti den gamla pumpstationen i Cornellà de Llobregat strax utanför Barcelona, Spanien. Det är passande så, för det stora, snabbväxande trädet är känt för att söka sig till platser nära vatten. Gröna parakiter skränar bland trädens grenar ovanför en grupp med barn som leker i museets experimentpark. En flicka blåser såpbubblor, en pojke balanserar pingpongbollar i en sprutande fontän. En guide övervakar när en liten pojke häller en hink med vatten i en tratt, vilket får hjulet under att börja snurra. Såväl barn som vuxna utbrister i förtjusta utrop.
Experimentet är en jordnära version av vad vattenmuseet i Barcelona, Museo Agbar de los Aigües, handlar om. Även om hjulen i det gamla pumpverket är betydligt större än det i experimentparken och floden Llobregat strömmar stridare än vattnet i pojkens hink. Men »få saker är simplare än en vattenmolekyl«, konstaterar en skylt alldeles i början av museet, även om »dess beteende är komplext«.
Den korta molekylära introduktionen leder oss till en liten men djupgående utställning om vattnets värld ur ett kemiskt, fysiskt, historiskt och socialt perspektiv. Vad är vatten? Hur är vatten? Varför? Och för vem? Detta är frågor som varje besökare får hjälp med att själv besvara. Via arkeologiska artefakter, skisser och modellbyggen får vi möta »världens bästa vattenarkitekter« (romarna) och människorna bakom uppfinningar som exempelvis Archimedes skruv (grekerna). Mekaniska experiment skänker oss en inblick i fattiga länders vattenvardag, bland annat genom utmaningen att lyfta en hink med tio liter vatten, med respektive utan block och talja.
En avdelning med interaktiva modeller inbjuder till att undersöka hur innovationer i koppling till vattenånga och hydraulik utgjorde en stor förändring i människans relation till vatten.
Museet ger oss också en närmare inblick i spansk vattenhistoria, från forntid till 1800-talets industrialisering, som förstås Agbar de los Aigües, med sitt glittrande röda tegel och sina stolta katalanska linjer, är ett vackert exempel på. Det är fascinerande att läsa om hur samhället tog ett steg bakåt vad gällde hanteringen av vatten då visigoterna tog över i Spanien efter romarna i början av 400-talet. De islamska morerna, som erövrade styret av Spanien omkring år 700, lyckades visserligen återupprätta hygienen tämligen väl med sina avancerade vattensystem, men när de kristna bit för bit återerövrade landet under 1200-talet, gick det åter utför. De kristna hade betydligt sämre hygien och deras bristfälliga hantering av spillvatten ledde till stora epidemier. För det är en annan intressant lärdom museet ger – hur livgivande vatten än må vara, är det också en formidabel smittspridare. Få kanaler är lika snabba och effektiva vad gäller att skicka bakterier och virus genom ett samhälle.
Efter denna resa genom vattnets porlande historia är steget inte långt – i dubbel bemärkelse – till pumpstationens maskinrum, som med sitt spanska, målade kakel och spröjsade fönster är en riktig pärla för såväl de mekaniskt som arkitektoniskt intresserade. Från en inglasad läktare kan vi se ut över de imponerande hjul som än idag drar igång varje söndag (om än främst för museets besökares skull). För teknikfantaster finns här dessutom en dataskärm där man kan klicka sig fram till de olika beståndsdelarna i maskineriet och lära sig mer om allt från sugpumpar till ångmaskiner – vilka här är konstruerade av tegel och svart järn och stora som hus.
Den sista anhalten på museet är generatorrummet. Man kan inte annat än att le när man ser den mekaniska elegansen i det välbalanserade rummet. Det påminner om en mindre centralstation, med sitt välvda tak i typisk katalansk stil, sin loftvåning med en stor, rund klocka och otaliga spakar, mätjul och kontrollutrustning – och det stånkande dunket från ångmaskinerna, förstås. I golvet finns inbyggda fönster där man kan titta ned på pistonger och kugghjul som tidigare drev Cornellàs pumpstation. Tack vare anläggningen i detta rum försörjdes hela regionen kring Barcelona – vars första kompletta badrum installerades redan 1880 – med dricksvatten ända fram till 1930-talet, då ångsystemet kom att bli omodernt.
Idag må den en gång bokstavligen livsviktiga installationen bara vara ett museum. Men det är också en plats som minner om den tacksamhet vi bör hysa såväl inför naturens mäktiga krafter, som de människor vilka genom historiens lopp har förstått att tämja dem.
SÅ HÄR GÅR »VATTENVÄGEN« GENOM EUROPA
1. Wouda ångpumpstation. Den världsarvsförklarade Woudagemaal är den äldsta ångpumpstationen i världen som ännu är i bruk. De fyra dubbla ångmaskinerna med åtta centrifugalpumpar är belägna i den friesiska byn Lemmer och invigdes 1920 av drottning Vilhelmina. Deras funktion är att pumpa ut vatten från det ofta översvämningsdrabbade Friesland i norra Nederländerna. Pumpkapaciteten är 4 000 m³ per minut. Woudagemaal världsarvsförklarades 1998 och erbjuder en utställning på tema vattenkraft samt guidade turer. Webb: www.woudagemaal.nl. Adress: Gemaalweg 1, Lemmer, Nederländerna.
2. Aquarius Wassermuseum. Museibyggnaden är nästan lika spektakulär som utställningen i sig – det höga, smala vattentornet som ger närmast medeltida vibbar. Besökare tilldelas ett datachip-försett kort, som sedan aktiverar 30 olika multimedia-stationer på 14 olika plan i byggnaden. Vid sidan om filmer, grafiska animationer och mängder av experiment, erbjuder museet en virtuell tur längs floden Ruhr och utmaningar så som att hoppa in i det virtuella kontrollrummet på ett kraftverk, hantera förorenat vatten på ett reningsverk och bygga en egen fartygshiss. Webb: www.aquarius-wassermuseum.de. Adress: Burgstraße 70, Mülheim an der Ruhr, Tyskland.
3. Musée de la Ville d’eaux. Ursprunget till det världskända begreppet »spa« är denna stad i Belgien, som erbjöd vattenkopplad avslappning redan på romarnas tid. Under 1300-talet var Spa en av Europas främsta kurorter. I centrum står källan Pouhon-Pierre-le-Grand, döpt efter tsaren Peter den Store som besökte Spa 1717. Spas vackra museum byggdes 1880. Här kan man bland annat titta på en stor samling av lustiga flaskor och andra ämbar som besökarna använde för att forsla med sig det hälsobringande vattnet hem samt besöka den närbelägna anläggningen där mineralvattnet SPA produceras. Webb: www.spavillaroyale.be. Adress: Avenue Reine Astrid 7, Spa, Belgien.
4. Cité des Sciences et de l’industrie. Europas största vetenskapsmuseum har permanenta utställningar på tema vatten, växtliv och energi och inrymmer också ett akvarium, ett planetarium, en u-båt, en IMAX-teater – med mera. Här finns också en rolig utställning och experimentverkstad för barn som grundar sig i barns nära förhållande till vatten »ända från fostervattenstadiet«. Webb: www.cite-sciences.fr. Adress: Avenue Corentin-Cariou 30, Paris, Frankrike.
5. Aquagraria. Området Cinco Villas, »Fem byar«, är delvis beläget i en endorheisk kitteldal – en geologisk bassäng som saknar utlopp till havet. Här varvas extrem torka med kraftiga stormar och översvämningar. Denna svåra relation mellan jord och vatten gör såväl lantbruk som boskapsuppfödning komplicerat och starkt beroende av bevattning – vilket sker genom den så kallade Yesareservoiren och den 132 kilometer långa Bardenaskanalen. Aquagraria belyser teman så som vattenkraft, konsekvenserna av frånvaro och närvaro av vatten i området, samt övergången från traditionellt till industriellt lantbruk i regionen. Webb: www.aquagraria.com. Adress: Calle Manuel Lorenzo Pardo, Ejea de los Caballeros, Spanien.
6. Museo Agbar de les Aigües. Denna vackra gamla pumpstation försörjde tidigare hela Barcelona-regionen med dricksvatten. Idag är anläggningen ett museum som också innehåller en liten experimentpark för barn samt en intressant utställning på tema vatten (se reportaget i inledningstexten). Webb: www.museuagbar.com. Adress: Carretera de Sant Boi 4 – 6, Cornellà de Llobregat (Barcelona), Spanien,
7. Hydrelec. »Vitt kol« – det var namnet som den franske ingenjören Aristide Bergès satte på sin innovation, en idé som snart skulle spridas som en löpeld genom Europa och världen. Idag säger vi: vattenkraft. År 1869 anlade Bergès en av världens första vattenkraftverk i Dauphiné i regionen Oisans, driven av de Franska Alpernas kraftiga forsar. Idag finns här ett museum som tittar närmare på produktion, transport, kontroll, underhåll, säkerhet, teknologi, mekanik och allt annat som hör till vattenkraft. Här finns också en samling med närmare 500 vattenkraftrelaterade föremål – från turbiner och dammluckor till voltmätare och, rentav, en pacemaker. Webb: www.musee-edf-hydrelec.com. Adress: Musée EDF Hydrelec, Vaujany, Frankrike.
8. Alimentarium. Världens första mat-museum inryms i Nestlés tidigare högkvarter i Vevey, Schweiz. I över 30 år har besökare kunnat ta del av gedigna utställningar kring människans kulturella, historiska och näringsmässiga relation till mat och dryck. På museet finns allt från antika vattenbehållare av getläder och vattenskopor för religiösa riter till moderna mineralvattenflaskor och te-, kaffe- och sodamaskiner. Här finns också en utställning om vattnets väg genom historien, från dricksvatten till helande bad. Webb: www.alimentarium.org. Adress: Quay Perdonnet, Vervey, Schweiz.
9. Vattentornen vid Röda Porten. De gamla romarna anlade föregångaren till dagens Augsburg i södra Tyskland, och med romarna följde god vattenarkitektur. Redan under 700-talet grävdes ett nätverk av kanaler för att generera vattenkraft från floden Lech och in till staden. Under medeltiden försåg kanalerna Augsburg med dricksvatten, agerade transportrännor för byggmaterial och ved samt drev sädeskvarnar och smedjor, samtidigt som de ledde bort spillvatten och träck från staden. I början av 1400-talet installerades flera artesiska brunnar vid den främsta stadsporten, Rotes Tor. De kom att byggas om och till upprepade gånger. Under 1700-talet fanns här inte färre än 12 vattentorn samt en nybyggd pumpstation. Än idag kan Augsburgs vattentorn, som är föreslagna att bli upptagna som världsarv, beundras vid Röda Porten. Webb: www.augsburg-tourismus.de/augsburg-city.html. Adress: Rotes Tor 1, Augsburg, Tyskland.
10. Potsdams ångpumpstation. Det är inte direkt ljudet av porlande vatten man tänker på när man först får syn på pumpstationen i Potsdam, utanför den tyska huvudstaden Berlin. Snarare väntar man sig en imams rop till bön – eftersom pumpstationen är en perfekt kopia av en turkisk moské! Byggverket konstruerades 1841 – 1843 på uppdrag av Kung Fredrik Vilhelm IV av Preussen. Det inhyste den stora ångmaskin på 81,4 hästkrafter som skulle förse föntänerna i det vackra slottet Sanssoucis trädgårdar med vatten från floden Havel. När maskinen för första gången stånkade igång år 1843, skickade den upp en vattenstråle i paradfontänen utanför Sanssouci hela 38 meter! Idag är det elektriska pumpar som förser Sanssouci med vatten, men den vackra pumpstationen med sin gamla ångmaskin kan bokas för besök – och förstås också beundras utifrån utan föranmälan. Webb: www.spsg.de/en/palaces-gardens/object/steam-engine-building-mosque. Adress: Breite Strasse 28, Potsdam, Tyskland.
Sök själv bland Europas industriella sevärdheter på www.erih.net!