2015 är möjligheternas år. Världens beslutsfattare har nu tre chanser – alla med bäring på vatten – att vrida om utvecklingen mot en hållbar framtid. Vikten av att verkligen ta vara på de chanserna löpte som en röd tråd genom årets Världsvattendag, som hade vatten och hållbar utveckling som tema.
Nya mål för hållbar utveckling inom FN ska tas fram i september i New York. De ska ersätta FN:s milleniemål, och gälla mellan 2015 och 2030 för både utvecklade länder och utvecklingsländer. I Addis Abeba ska världen i juli diskutera hur finansiella flöden ska kunna styras så att de används till det allmännas bästa. Slutligen ska ett nytt klimatavtal – förhoppningsvis – undertecknas i Paris i december.
– Det här är faktiskt inget annat än världens chans, konstaterade biståndsminister Isabella Lövin och citerade FN:s generalsekreterare: »En sådan chans kommer inte tillbaka under vår livstid. Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen, och den sista som kan göra något åt klimatförändringarna.«
Isabella Lövin fanns med på ett seminarium anordnat av Siwi under Världsvattendagen.
De åtta millinniemålen för att halvera fattigdomen och förbättra människors levnadsförhållanden har gjort skillnad. Miljontals människor har lyfts ur fattigdom, livslängden ökar och fler barn än någonsin börjar skolan. Fler människor har också fått tillgång till rent vatten och sanitet.
Men milleniearbetet nådde inte fram till de allra fattigaste. Enligt WHO/UNICEF har fortfarande 750 miljoner människor inte tillgång till rent vatten. 2, 5 miljarder saknar tillfredsställande sanitet. Det kostar mellan 1,5 och två miljoner människor livet varje år.
– Nästan en halv miljon barn dör innan de hunnit fylla en månad eftersom de föds i miljöer som saknar rent vatten och där hygienen är bristfällig. Det visar vår nya rapport som släpptes på världsvattendagen, berättade Cecilia Chatterjee-Martinsen, generalsekreterare på WaterAid i Sverige.
Samtidigt kom en ny undersökning från WHO. I de 54 utvecklingsländer som undersökts saknar 38 procent av sjukhusen och vårdmottagningarna tillgång till rent vatten och 19 procent saknar toaletter. På en tredjedel av sjukhusen och vårdmottagningarna har personalen och patienterna ingen möjlighet att tvätta händerna med tvål.
WHO-rapporten visar även att det på nästan hälften av alla sjukhus och vårdmottagningar i Afrika inte finns rent vatten. Kvinnorna måste själva ta med sig vatten till kliniken där de ska föda för att kunna tvätta sig själva och barnet efter förlossningen.
En av många är Aisha Mkude i Tanzania. Förra året födde hon sitt fjärde barn på Mlali-kliniken. Eftersom det var torrsäsong fick hennes granne och svägerska gräva fram vatten ur en uttorkad flodbädd för att hon skulle få med sig vatten till till kliniken.
– Förlossningen gick bra men efter ett par dagar blev min lilla pojke sjuk. Navelstumpen vätskade och luktade illa och han fick hög feber. Trots att han fick medicin blev han sämre och dog efter sju dagar.
– Det är en skam att vi inte lyckats lösa den här katastrofala situationen. Kopplingen mellan smutsiga händer, smutsigt vatten och spädbarnsdödlighet har varit känd i över 150 år. Vi vet vilka åtgärder som krävs men den politiska viljan och prioriteringen tycks saknas, påpekade Cecilia Chatterjee-Martinsen.
Det krävs en vilja att utrota fattigdomen och öka jämställdheten, och då får varken tillgången till rent vatten och sanitet eller behovet av att skydda världens sötvatten underskattas. Till exempel renas inte fyra femtedelar av världens avlopp.
Fattiga människors försörjning är ofta nära kopplad till naturresurser som vatten. Under torrperioderna, som nu blir allt längre i delar av Afrika, minskar skördarna samtidigt som matpriserna ökar. EtalemTinishu, som bor i Kongo, har fyra barn och ett femte på väg. Hon får gå långa vägar för att hämta vatten.
– Problemet är att vi har för lite vatten så att det under torrsäsongen tar ännu längre tid att få tag på vatten. Det räcker inte till odlingarna, därför har vi ofta varken mat eller vatten att dricka.
Att bygga toaletter och handfat på skolorna kan också vara avgörande för att främja flickors utbildning. Det är lika mycket en långsiktig jämställdhetsåtgärd som en hälso- eller sanitetsåtgärd. Kvinnor och barn är också mest utsatta vid naturkatastrofer.
– Vatten och hållbar utveckling hänger ihop, slog Karin Lexén, ansvarig för Världsvattenveckan och internationella processer på Siwi, fast.
World Economic Forum pekade i 2015 års Global Risk Report ut konsekvenserna av vattenrelaterade kriser som det största hotet mot global tillväxt.
Enligt OECD:s prognoser beräknas den globala efterfrågan på vatten att öka med 55 procent mellan 2000 och 2050.
Vatten- och klimatrelaterade katastrofer påverkar 95 procent av alla människor som drabbas av katastrofer och orsaker, enligt UNISDR, mer än 60 procent av alla skador.
– Hållbar hantering av vatten är avgörande för att målsättningarna i besluten ska kunna uppfyllas. De nya hållbarhetsmålen måste därför vara samordnade med de nya klimat- och finansieringsöverenskommelserna, betonade Karin Lexén.
Det fanns också en förhoppning om att det nya ramverket för katastrofriskreducering skulle innehålla tydliga åtgärder mot de faktorer som leder till katastrofer. Mötet som hölls Sendai i mars ledde dock till en svagt slutdokument vad gäller att integrera vattenfrågorna i ramverket.
– Vi saknar tydliga kopplingar till vattenresursfrågor i vissa delar och hade gärna sett mer fokus på förebyggande åtgärder. Vatten- och klimatrelaterade risker som torka och översvämningar är mycket dyra för de samhällen som drabbas och slår extra hårt mot de fattigaste och svagaste, säger Sofia Widforss, som arbetar med internationella processer på Siwi. Katastrofriskreduceringen hänger därför ihop med såväl hållbarhetsmålen och klimatavtalet som besluten om finansiering.
Blir 2015 verkligen möjligheternas år? Först och främst behövs starka skrivningar och samordning i de globala överenskommelserna. Flera frågetecken finns. Klimatmötet i Lima förra året, som skulle fungera som förberedelse får årets klimatmöte i Paris, blev inte så konkret som många hade önskat. En del steg framåt togs dock, och stämningen var mer hoppfull än i Warszawa året innan.
– Det första utkastet inför finansieringsmötet i Addis Ababa fokuserar på hur de nya hållbarhetsmålen ska finansieras men nämner inte det nya klimatavtalet så de som hade förväntat sig vägledande skrivningar inför klimatmötet blev nog besvikna på utkastet, säger Sofia Widforss.
Den stora utmaningen kommer naturligtvis när överenskommelserna ska genomföras på nationell och regional nivå då viljan att finansiera åtgärderna blir avgörande. Finansieringen ska inte i första hand ske med biståndspengar utan genom finansiella åtgärder och reformer för att exempelvis minska skatteflykt och korruption, skapa rättvisa handelssystem och ta ut skatt i utvecklingsländerna.
Men möjligheternas år är långt ifrån slut. Många tyckte att milleniemålen var för svepande men de har faktiskt lett till stora förändringar.
