Våtmarker som ett reningssteg vid spillvattenrening har använts i Sverige i över 20 år. När våtmarker också kan reducera läkemedelsrester kan det vara dags för en renässans.
Begreppet våtmarksanläggningar för spillvattenrening startade i vårt land i slutet av 1990-talet. Kraven på kväverening fick Oxelösunds kommun att reagera över kostnaderna för en utbyggnad av avloppsreningsverket. Idén att naturen själv skulle kunna hjälpa till var född.
Under 90-talet etablerades fyra stora våtmarker för rening av kommunalt avloppsvatten; Brannäs (Oxelösund), Magle (Hässleholm), Alhagen (Nynäshamn) och Ekeby (Eskilstuna). Redan då fanns konsultföretaget WRS, Water Revival Systems med på banan. När det nu visar sig att läkemedelsrester och mikroämnen kraftfullt reduceras i våtmarker kan intresset för nya anläggningar öka.
WRS-medarbetarna Ebba af Petersens, agronom, och Linus Halvarsson, civilingenjör i miljö- och vattenteknik, tror att tekniken har en plats och en framtid.
– Befintliga våtmarker är byggda för att rena näringsämnen och för att minska övergödningen i havet i exempelvis Nynäshamns havsvikar. Numera tittar vi på mikroämnen, läkemedelsrester och smittoämnen som kan renas. Resultat visar reduktion upp till 80 procent sommartid och även till viss del på vinterhalvåret. Fördelen med den här enkla metoden är att få ner kostnader och slippa dyrbara tekniska lösningar. Vi ser absolut en framtid med våtmarker för mindre och medelstora avloppsreningsverk. Det blir som ett fjärde reningssteg som ger mervärde i form av reduktion av näringsämnen, men också hur man tar hand om vatten på ett pedagogiskt sätt som i Nynäshamn med sin naturskola, säger Linus Halvarsson.
Ebba af Petersens fortsätter.
– När det ställs högre och högre krav på reningsverken i framtiden kommer inte mindre reningsverk att klara av utbyggnaden rent ekonomiskt. Då kan den här metoden ersätta dyra tekniska lösningar. Sen vill jag komplettera med att våtmarken utgör även en buffertzon. När SBR-anläggningen i Nynäshamns avloppsreningsverk hade driftsproblem med höga halter kväveutsläpp, kunde våtmarken göra jobbet och minska kvävehalterna i stället för att avloppet rann rakt ut i havsviken.
– Det vi har sett i flera våtmarksanläggningar är att när man har haft jobbiga perioder exempelvis vid stora inflöden som kraftiga regn, har våtmarken fungerat som ett skydd. Det har gjort att man ändå har klarat sina utsläppskrav, fortsätter Linus Halvarsson.
När det nu har visat sig att våtmarkerna har så många fördelar, varför har inte fler VA-förvaltare hoppat på den här modellen? Ni som konsulter måste väl veta?
– Det är nog inte ett direkt motstånd utan mer en tröghet i systemet, en sorts konservatism, menar Linus Halvarsson. Man har sina ramavtalade konsulter som är duktiga på konventionell teknik med slambassänger. Beställaren får en lösning som klarar utsläppskraven från myndigheterna. Tyvärr går man då miste om de mervärden som våtmarken ger.
– Det är ju också en annan kompetens som behövs för skötsel av denna typ av reningsanläggningar. Det är inte självklart att de som sköter och underhåller den maskinella utrustningen i reningsverket även är bra på att driva en våtmarksanläggning. Det måste finnas intresse för skötsel av grönytor och vattenmiljöer i verksamheten, konstaterar Ebba af Petersens.
Att myndigheterna i framtiden kommer att ställa nya och högre krav på avloppsrening är nog alla överens om. Då kanske det blir så att kommunerna inte ens har råd med enbart traditionell avloppsrening utan ser att nya lösningar som våtmarker är enda framkomliga vägen.
Mer tankar på slutet:
– Även om man inte behöver en våtmark efter reningsverket gör det ju inget att man får en bättre reningseffekt än vad kraven ställer, menar agronomen Ebba när ingenjören Linus fyller i med:
– Eller så kan man dra ner på kemikaliemängden och energin så att man inte behöver köra luftningsbassängerna så intensivt.
Smedjebacken är på gång.
– Vi ska anlägga en vattenpark (teknisk våtmark) i anslutning till avloppsreningsverket i Smedjebacken, säger Martina Andersson, projektledare i det kommunala bolaget WBAB. Egentligen behövs inte vattenparken för att klara nuvarande utsläppskrav eftersom vi byggde ut verket nyligen för 27 miljoner, ganska mycket för en kommun med cirka 11 000 invånare. Vattenparken kommer i stället att fånga upp ytterligare näringsämnen, tungmetaller och medicinrester.
Det är alltså för att även klara framtida utsläppskrav?
– Ja, och om det fungerar som tänkt är det här ett bra alternativ för sådana här mindre verk, vårt är på 8 200 pe, i stället för en dyrare teknisk anläggning. Samtidigt får vi ju också ett rekreationsområde som namnet Vattenparken borgar för. Tanken är att den ska bidra till en ökad förståelse för vattnets betydelse i miljön, avslutar Martina Andersson.
