På uppdrag av Landstinget i Kalmar län genomför Svevia under sommaren marksanering via jordtvätt av PFOS-förorenad mark. Metoden har tidigare prövats genom tester i laboratorium och fullskalig pilotstudie med filtrering av tvättvattnet genom aktivt kolfilter. Nu är det första gången tekniken testas kommersiellt, men där tvättvattnet istället renas med ozon.
Vid ett utomhusområde bakom Landstingets ambulansgarage, i närheten av länssjukhuset i Kalmar, har det under cirka en tioårsperiod bedrivits utbildning för brandskydd och genomförts brandsläckningsövningar. När problem med gifter i grundvattnet vid andra brandövningsplatser uppdagades och blev kända stoppade Landstinget denna verksamhet. Man beslöt också att via provtagning analysera föroreningshalter i mark och grundvatten inom övningsområdet. Resultaten av dessa undersökningar visade på mycket höga föroreningshalter av PFOS, alifater och aromater i både mark och grundvatten. Förekomsten av PFOS kunde högst sannolikt härledas till det brandsläckningsskum som hade använts och alifater liksom aromater till bensin eller eldningsolja.
– Efter dessa upptäckter kunde vi konstatera Landstingets ansvar och beslöt därför att på eget initiativ beställa sanering av det förorenade markområdet för att minska fortsatt spridning av dessa gifter till omgivningen, berättar Annika Andersson, miljöingenjör vid landstingets i Kalmar sektion för hållbar utveckling.
För sanering av markområdet fanns egentligen bara två alternativa lösningar. Antingen att gräva ur hela det förorenade området och transportera bort uppgrävda schaktmassor till förbränning eller att tvätta jorden på plats. Eftersom förbränningsalternativet skulle medföra såväl höga kostnader som många och långa transporter bedömdes jordtvätt, ur miljösynpunkt, vara den lämpligaste lösningen.
Jordtvätt som saneringsmetod började användas i bland annat Holland under början av 1990-talet och innebär i princip en våtsiktning av schaktade massor. Metoden bygger på förhållandet att markföroreningar vanligtvis är bundna till markpartiklarnas yta och att de minsta markpartiklarna procentuellt svarar för en mycket stor del av partiklarnas totalarea i en viss mängd jord. Alltså kan man genom att avskilja, och efter avvattning transportera iväg, en relativt liten volym småpartiklar få bort det mesta av föroreningarna. Samtidigt kan huvuddelen av de tvättade massorna återläggas. På så sätt kan fortsatt utlakning av föroreningar till grund- eller ytvatten minskas rejält.
Den ovan beskrivna traditionella jordtvättsprocessen har visat sig fungera bra när det gäller partikelbundna föroreningar. För vattenlösliga ämnen som till exempel PFOS måste dock jordtvätten kompletteras med effektiv rening av tvättvattnet för ett lyckat resultat. Och det är precis det som Svevia gjort när bolaget relativt nyligen utvecklat en mobil jordtvätt som klarar sanering även av PFOS-förorenade jordmassor. Ett genomfört fullskaleförsök med sanering av 30 ton PFOS-förorenad jord gav som resultat en sänkning av PFOS med hela 96 procent.
Anläggningens beståndsdelar ryms i ett antal containrar för smidig transport och etablering. I stort sett innebär processen högtryckstvätt/ skrubbning av förorenade massor varefter det grövre materialet, efter avvattning, matas ur anläggningen. Vattnet med småpartiklar pumpas till en separator där finpartiklarna avskiljs för senare borttransport. Tvättvattnet renas och kan därefter återanvändas i processen. Tvättvattentanken rymmer cirka 100 kubikmeter. För närvarande finns dock betydligt större vattenvolymer lagrade eftersom allt regnvatten inom arbetsområdet måste samlas upp till tvättning för att förhindra spridning av föroreningar genom bortrinning.
– Vid tidigare försök har vi använt oss av kolfilter för tvättvattenreningen, men här i Kalmar har vi valt att i första hand använda ozon för denna, säger Marie Eriksson, arbetschef, Svevia.
Ozonbehandlingen utförs av en underentreprenör som konstruerat en särskild lösning för reningen. Den specialbyggda containertanken är utformad med ett slags vindlingar som gör att vattnets väg/uppehållstid i tanken kan varieras beroende på föroreningshalten i tvättvattnet. Normalt är uppehållstiden en till två timmar. Ozonet tillförs vattnet via munstycken. Ju finare bubblor, desto bättre reningseffekt.
– Ursprungstanken var att enbart använda ozon, men när vi provade tillsats av väteperoxid till ozonbehandlingen förbättrades reningen, säger Marie Eriksson.
Kapaciteten hos anläggningen är cirka fem till tio ton per timma beroende på andelen finmaterial i massorna. Detta är kanske inte så konstigt med tanke på just jordtvättens processdel med avskiljning av finmaterial. Därför är jordtvätt inte en särskilt lämplig saneringsmetod för till exempel lerjordar eller jordar med hög halt finkornigt organiskt material. Det blir helt enkelt inte lönsamt.
När detta skrivs är saneringen inte avslutad. Hittills har cirka 50 ton behandlats med mycket gott resultat i form av väldigt låga resthalter PFOS i det material som ska återläggas inom området. Från början bedömdes att saneringen skulle omfatta cirka 1 500 ton jordmassor, men sannolikt kommer mängderna tvättat material att bli betydligt mindre än så.
– Vi räknade till en början med sanering ner till ett djup på mellan en till två meter eftersom provborrningar från miljötekniska undersökningen indikerat hög andel finmaterial därunder. Därför blev vi väldigt överraskade när man efter påbörjad schaktning stötte på finkornigt och organiskt material redan vid ett djup av cirka 70 centimeter. Förmodligen är området en del av gammal sjöbotten, vilket borde framgått av den miljötekniska undersökningen. Samtidigt är detta en viktig erfarenhet som belyser betydelsen av mera omfattande geotekniska undersökningar inför framtida saneringsåtgärder, säger Annika Andersson.
Att utveckla nya metoder för marksanering, och då särskilt av områden som blivit förorenade av perfluorerade ämnen som till exempel PFOS, är enligt Naturvårdsverket en angelägen uppgift. För att detta ska bli möjligt krävs naturligtvis även beställare med mod att våga pröva ny teknik. Det har uppenbarligen Landstinget i Kalmar och det ska bli intressant att efter slutförd sanering ta del av resultatet. Detta gällande såväl faktisk reningseffekt som andra inhämtade erfarenheter av praktisk drift under verkliga förhållanden.