Forskare i Nederländerna har under en åttaårig studie undersökt hur mycket och vilka ryggradslösa djur som förekom i dricksvattennät. Ryggradslösa djur kan överleva i den näringsfattiga miljön i dricksvattenledningar och etablera stabila populationer där.
Ryggradslösa djur som sötvattengråsuggan (Asellus aquaticus), halacaridkvalster, hoppkräftor (copepoder) och vattenloppor är kända för att regelbundet förekomma i dricksvattendistributionssystem. Ryggradslösa djur finns i dricksvattennät över hela världen och kan börja synas för blotta ögat om de förekommer i större mängd. Detta leder till klagomål och dålig publicitet för dricksvattenföretaget men ibland även oro från abonnenterna för vilken kvalitet deras kranvatten har. Det finns inga bevis för att förekomsten av ryggradslösa djur i dricksvattennät är direkt skadlig för människor. Den största hygieniska oron är att ryggradslösa djur kan hysa mikroorganismer i tarmen och på så sätt skydda dem mot desinfektion men det finns inga studier som visat att små ryggradslösa djur leder till lägre mikrobiell säkerhet. Om större mängder förekommer kan de orsaka tekniska problem och till och med sätta igen servisledningar och vattenmätare. Utsöndringsprodukter eller restprodukter från ryggradslösa djur kan missfärga vattnet med järn, mangan eller fint kol från filterbäddar med aktivt kol. Med stigande temperatur i råvatten på grund av klimatpåverkan kan problemen tänkas öka framöver.
