Lagstiftningen kring enskilda avlopp ska bli mer flexibel samtidigt som åtgärdstakten för små avlopp ska öka. Det regeringsuppdraget gavs till en utredare redan i maj 2017. Även om förändringar av enskilda VA-lösningar ofta både är efterfrågade och nödvändiga, så ligger mycket fokus just nu på ökad flexibilitet.
Kan små flexibla avloppslösningar matcha stora centraliserade avloppssystem. Det är en fråga som ställs i ett forskningsprojekt vid Luleå Tekniska universitet, LTU. Frågan är aktuell när effektiviteten i olika VA-system diskuteras. Annelie Hedström är biträdande professor i VA-teknik.
– Kommunernas stora reningsverk har en hög och stabil rening avseende organiskt material och fosfor och även kväve när så krävs. Vid en jämförelse har slamavskiljare med efterföljande markbädd en mycket varierande rening. Fosforreningen i sådana anläggningar är ofta låg. Även om markbäddar fungerar hydrauliskt (att vattnet rinner undan) betyder det inte att nödvändigtvis att reningen fungerar, säger Annelie Hedström.
Hon fortsätter med att påpeka att rening av bakterier kan vara lite si och så såväl i stora som i små anläggningar.
– Stora reningsverk är inte särskilt bra på att rena bort bakterier. Det vi har sett är att reningen avseende bakterier i markbäddar också är mycket varierande, och när markbäddar inte fungerar kommer höga halter ut.
En skillnad mellan stora anläggningar och enskilda avlopp är att enskilda avlopp generellt ligger närmare vattentäkter till fastigheter.
– När kommunen vill göra ett verksamhetsområde är det ofta både utifrån ett hälso- och miljöperspektiv. Det är viktigt att inte glömma bort hälsoperspektivet och risk för förorening av dricksvattnet, säger Annelie Hedström som också ser ett problem med underhållet av enskilda avloppsanläggningar.
–Det stora problemet med enskilda avlopp är att de inte sköts, säger Anneli Hedström.
Samtidigt drivs alltså ett forskningsprojekt vid LTU där frågan om decentralisering och källsortering är möjliga vägar att gå för att uppnå en hållbar avloppshantering, ska studeras. Projektet som pågått sedan 2016 och ska redovisas under 2018 ligger väl i linje med den utredning som regeringen beställt kring enskilda avlopp. Den ska redovisas i februari 2018 och har tre huvuddelar: Hur näringsämnen ska kunna tillvaratas som resurs, hur delar av lagen om allmänna vattentjänster kan ändras i en mer flexibel riktning samt få fram ett förslag på en central tillsynsvägledande myndighet.
Idag finns det en viss osäkerhet i kommunerna i lagstiftningsfrågorna, något som märks hos VA-guiden, som arbetar med utbildning och erfarenhetsutbyte.
– Vi har haft många träffar med kommuner kring paragraf 6 i lagstiftningen och det finns ett stort behov av utbyte om de här frågorna, säger Björn Eriksson på VA-guiden.
Björn håller med om att frågorna om flexibilitet ligger högt på dagordningen hos många.
– Många aktörer vill se en ökad flexibilitet i paragraf sex i vattentjänstlagen, säger Björn Eriksson.
Samtidigt värjer han sig och hans kollega Marie Albinsson mot bilden att utbyggnad av kommunalt VA alltid skulle vara ovälkommen.
– Det är kanske vanligare att fastighetsägare vill ha kommunalt VA och att de protesterar när de inte får det, säger Marie Albinsson.
– Det kan vara så att människor har ångest över att de inte har säkra VA-tjänster, fyller Björn Eriksson i.
Kommunerna agerar heller inte helt på egen hand i VA-frågorna.
– Länsstyrelserna har ett tydligt uppdrag att stimulera kommunerna till att få fram kommunala VA-planer, säger Björn Eriksson.
Den 28 februari 2018 ska regeringens särskilda utredare Anders Grönvall presentera sin utredning. (EW)
