Bland världens äldsta vattenförsörjningssystem som ännu är i bruk finns Bächle i Freiburg im Breisgau placerat i Tysklands varma sydvästra hörn. Minikanalerna som löper längs gatorna i gamla stan anlades under 1100-talet. Bächle kom till för att för att förse hushåll och djur med vatten, samt vara tillgängligt vid brandbekämpning.
Varje dag, sedan hundratals år, går två-tre »putsare« och skrubbar de mytomspunna och historiska kanalerna med borstar. Bächle betyder bäck på tyska och den ursprungliga konstruktionen gjorde att det öppna vattendraget mera påminde om en bäck än dagens välkantade grunda kanaler.
Dessa »bächleputzer« med sina stålkvastar är väl de enda av turisterna eller de 231 000 invånarna som är undantagna från det uråldriga ordspråket att den som trampar i Bächle måste gifta sig med en kvinna från Freiburg.
En som trampat i vattnet är Gerard Schröder som ertappades med det i juni 2001 efter det fransk-tyska toppmötet i den livliga universitetsstaden. Det skojades om att han gjort det med flit.
Staden vid foten till skogs- och bergsområdet Schwarzwald (svart skog) anlades på tidigt 1100-tal som ett frihandelsområde, därav namnet Freiburg. Placeringen är strategisk som en knutpunkt för handelsrutterna mellan medelhavsområdet och Nordsjöregionen. Här understöds dessa rutter av en koppling till två av Europas största floder i närheten, Rhen mot norr och Nordsjön, samt Donau österut, från Svarta skogen hela vägen bort till Svarta havet. En handelsstad kan inte ligga lägligare. Tack vare bergens silvergruvor blev medeltidsstaden snart också en av Europas rikaste städer med egen myntprägling.
Bächle omnämns första gången 1220, men forskarna är övertygade om att det kom till redan hundra år tidigare, 1120, när staden grundades.
Kanalsystemet är 16 kilometer långt, varav mer än sex kilometer är underjordisk vattenöverföring till de öppna delarna. En del kanalavsnitt har täckts över av olika orsaker. Vattnet hämtas från floden Dreisam som rinner genom staden. Det blev ett alternativ till ett andra vattenförsörjningssystem med källvatten från berget Bromberg (efter bronnen – brunn) som leddes i vallar, trärör och sedan till dricksvattenfontäner runt om i staden. Grundvattnet 12 – 17 meter ner låg för djupt för att vara praktiskt att pumpa upp på den tiden, särskilt i nödsituationer.
Efter 1 000 år används flera sådana fontäner fortfarande för dricksvatten där vem som helst kan ta sig en klunk, exempelvis vid Rathausplatz, precis så som det är på sina håll i Rom idag också. Vid våra besök avstod vi dock från att prova att dricka.
Bächlevattnet har i huvudsak varit »servicevatten« för tvätt, bevattning, för djur, medan vattnet i fontänerna i huvudsak använts för att dricka eller till matlagning.
Vid nederbörd blir Bächle ett naturligt dagvattensystem och förr fortsatte vattnet utanför stadens gräns och användes som bevattning av odlingar. Under perioder ansågs vattnet efter sin väg genom staden som naturligt försett med gödsel vilket ledde till hyfsat bra skördar på sina håll. Det kunde bli dragkamp om vattnet bland bönderna då.
Det finns många exempel i gamla stan på att marken har höjts för att påverka flödet i kanalerna. Några hus har trappor ner till en entré som ser ut att ha varit i markplan en gång i tiden. Det har i sin tur tvingat fram lösningar för att hindra att regnvatten rinner in i husen.
I slutet av medeltiden och början av renässansen uppstod missnöje när Bächle mer och mer blev ett avlopp för avföring eller skräp från husstädningar. Fiskar har rensats i vattnet och slakterier har förorenat det. Olika domar och lagar förbjöd skit. skräp och smuts att kastas i kanalerna. Åtminstone inte dagtid till att börja med. Efterhand blev det strängare och strängare straff om reglerna inte efterlevdes. Bächle har funnits genom pest och andra farsoter så konsekvenserna avspeglade sig nog ganska snabbt i folkhälsan när renligheten inte upprätthölls.
De nya lagarna med stränga straff blev en uppryckning för hygienen och det var också då som det så småningom tillsattes avlönade renhållningspatruller med kvastar för att ta bort smuts och alger. Idag hittar de allt möjligt under sina dagliga promenader på cirka tolv kilometer. Flaskor eller glasskärvor är vanligt. På många ställen ställs nämligen öl ner på kylning i vattenflödet och en eller annan flaska flyter bort, tom som full. Små båtar i trä dyker regelbundet upp. Det förekommer såklart också papper och annat som borde ha kastats i en papperskorg. Risken för fördämning om flödet stoppas upp gör att den här personalen har ständig jour för att hindra översvämningar.
Under andra världskrigets bombningar räddade kanalernas vatten den gamla staden från att brinna ner, genom att vattnet användes för brandsläckning. Det har hänt många gånger under århundraden att staden räddats så. Staden mörklades regelbundet under kriget så under denna period sattes tillfälliga räcken upp så att ingen skulle trampa fel och skada sig. Invånarna ville inte till något pris fylla igen sina kanaler.
Förr var det den naturliga lutningen som fick vattnet att rinna, men idag går det att reglera de olika sektionerna av kanalsystemet. Ibland stängs vattnet av och ibland spolas sektionerna igenom för att ta bort smutsigt vatten. Några veckor varje höst är det renoveringsdags och då är också vattnet avstängt. Samma sak hände sommaren 2018 under den heta sommaren. Torkan medförde helt tomma minikanaler i hela staden.
De viktigaste funktionerna idag är dels att vattenflödet faktiskt kyler i gränderna på sommaren, Freiburg är Tysklands varmaste stad, och dels som en turistattraktion bland annat tack vare det hemtrevliga porlandet förbi uteserveringar.
Freiburg fick också tidigt spårbunden lokaltrafik och många gånger går spåren parallellt med kanalsystemet i centrum. Då springer man inte okontrollerat för att hinna med en spårvagn. Man får ser både ner och upp, såvida man inte är giftaslysten.
–––
Draken och bäckarna: Enligt en gammal saga skulle en riddare bekämpa en drake på platsen för Freiburg, men både han och hästen blev uppätna. Men riddaren lyckades skada draken i en tand från insidan och draken fick sådan värk att den skrek och grät floder. Där drakens tårar rann, där blev det sedan dessa bäckar, Bächle.
