Den första överraskningen forsknings­projektet Brunt Vatten ledde till, var själva ­uppslutningen bland lärare och elever. På en timme hade deltagar­platserna tagit slut. FOTO: Uppsala universitet

Medborgarforskare är en resurs

Cirkulation 5/20

Fenomenet medborgarforskning är på väg att bli en ny folkrörelse. Genom att ta hjälp av allmänheten kan forskare samla in bredare och rikligare material och även komma fram till snabbare vetenskapliga resultat. Cirkulation har tittat närmare på medborgarforskning på tema färskvatten.

Text/Kristin Pineda Svenske

Det är känt som Citizen Science eller Crowdsourcing, det som på ren svenska kallas medborgarforskning. Forskningsmetoden, som knyter samman vetenskapsvärlden med allmänheten, ska ha initierats av Carl von Linné under mitten av 1700-talet, då forskaren satte upp ett landsomfattande nätverk för rapporter kring lövsprickning. Idag upptar medborgarforskningen hela plattformar på internet, exempelvis Zooniverse och Scistarter, där allmänheten kan bidra med allt från att spana efter schimpanser i videoklipp till att transkribera handskrifter från det antika Egypten. En svensk portal, där man både kan hjälpa till med forskning och lägga upp egna projekt, var tänkt att lanseras i april, men försenades på grund av covid19. Förhoppningen är att kunna komma igång under hösten

Både i Sverige och utomlands rör majoriteten av kampanjerna naturvetenskapliga ämnen: observationer kring djur, natur och inte sällan vatten. Ett av Sveriges första vattenprojekt startades 2016, efter att Uppsala universitet initierade en satsning på att synliggöra naturvetenskaplig forskning bland skolelever. Gesa Weyhenmeyer, professor i akvatisk biokemi, var ansvarig för projektet Brunt Vatten och berättar att den första överraskningen kom innan projektet ens hade inletts:

– Det var otroligt roligt att se det stora intresset bland lärare och elever. Deltagarplatserna tog slut på en timma efter att vi gick ut med inbjudan. I ärlighetens namn hade jag inte så stora förväntningar på datamaterialet, men projektet blev mycket roligare än väntat.

Grundtanken var att värva 100 högstadieklasser, men efter det stora intresset expanderade man projektet. Hela 240 klasser fick ta emot provkit för att tillsammans reda ut vilket som var Sveriges brunaste vatten och vilka djur som levde där samt mäta luft- och vattentemperatur.

Av 240 utskickade provkit fick Gesa Weyhenmeyer tillbaka 192 vattenprover från 68 skolor landet runt. Proverna hade tagits i 49 sjöar, 11 dammar, 22 vattendrag eller älvar och i Östersjön. Sammanlagt 3 500 elever hade bidragit till forskningen, vilket var glädjande, menar Gesa Weyhenmeyer, även om själva provtagningen förevisade vissa brister.

– Varken prover eller protokoll var särskilt tillförlitliga. Det fanns många felaktigheter, exempelvis att eleverna hade stoppat in lackmuspappret för pH-mätningar i provröret så att vattnet visade färgen av lackmuspappret, att de hade tagit upp sediment i provröret eller att antalet inräknade djur var orealistiskt, berättar Gesa.

Vad som däremot visade sig vara bra, var elevernas vatten- och lufttemperaturmätningar.

– Projektets gång var just så som forskningen gärna går till, förklarar Gesa Weyhenmeyer. Du har en frågeställning som tyvärr inte går att besvara, men sedan kommer du på en helt annan idé och utvecklar det till en ny vetenskaplig upptäckt! Det var fantastiskt att kunna sätta igång en sådan resa.

Projekt Brunt Vatten visade att temperaturskillnaden mellan luft och vatten blir allt större; medan luften runtomkring oss påverkas av den globala uppvärmningen, håller sig vattnet betydligt kallare – vilket i sin tur påverkar gasutsläppen från svenska vatten.

Upptäckten ledde till en vetenskaplig artikel i Scientific Reports från utgivarna bakom tidningen Nature.

I södra Sverige, vid den skånska Vombsjön, är professorn i limnologi vid Lunds universitet, Karin Rengefors, i full gång med Projekt Algväktarna inom forskningsprojektet »Blooms like it hot – or not?«. Karin Rengefors algväktare har ägnat sommaren åt att ta prover i denna dricksvattentäkt tre mil öster om Lund, efter en forskningsidé som inspirerades av projektet Algspanarna på Öland 2006 till 2009 och föddes under Sveriges rekordtorra sommar 2018.

– Vi studerade två olika sjöar i Skåne och såg att Vombsjön inte betedde sig som vi hade trott. Vi trodde att vi skulle se en massiv blomning av cyanobakterier, eller blågrönalger, men istället var det en helt annan mikroalg, en dinoflagellat, som inte alls brukar förekomma i stora mängder, som var den största alggruppen.

Vombsjöns vattenverk är inte anpassat för att hantera dinoflagellater och det är inte känt om de har en positiv eller negativ påverkan på vattnet. Det hoppas dock Karin Rengefors kunna svara på senare i höst.

Mycket tid och omsorg har lagts ned på att provtagningen ska kunna utföras så korrekt som möjligt: bland annat två upplärningstillfällen på plats samt en videofilm med stegvisa instruktioner att följa under provtagningen. Därtill kommer provresultaten att verifieras på tre olika sätt.

– Algväktarna ska ta ett vattenprov och filtrera det i filtrerutrustning som de får av oss. Beroende på hur mycket alger eller vilken sort det är, färgas filtret från blågrönt till brungrönt. Den färgen ska sedan bedömas efter en färgkarta. I första hand ska alltså deltagarna själva försöka göra en bedömning. Sedan ska de ta ett fotografi på provet mot en vit bakgrund och ladda upp på en hemsida, så vi också kan göra en kontroll. I tredje hand kommer vi också att be alla deltagare att förvara alla filter i frysen, vilka vi kommer att samla in för vidare analys i slutet av sommaren.

Det blir förstås ett tämligen grovt mått på algbiomassa, menar Karin Rengefors, men med dagliga prov får forskarna en hög upplösning på provtagningen och eftersom filtren samlas in, genererar studien också material för en mer detaljerad analys av sammansättningen av mikroalger.

– Mervärdet av medborgarforskningen rör sig ju om två saker, säger Karin Rengefors. Vi forskare kommer själva att utföra provtagningar i sjön under hela sommaren, men vi har varken tidsmässig eller ekonomisk möjlighet att åka ut varje dag. Allmänheten kan hjälpa oss att få en mer frekvent provtagning från flera platser i sjön. Plankton är väldigt dynamiskt och det kan hända mycket på en vecka.

Det andra viktiga elementet i medborgarforskning är kunskapsöverföringen till allmänheten, understryker professorn. Samtidigt som medborgarna hjälper forskarna, lär de sig om sjön, om algblomning, alggifter och om dricksvatten och kan sedan bidra till att föra kunskapen vidare likt, tja, ringar på vattnet.

– Det är ju inte så att forskningen står och faller med allmänheten, men drömscenariot är att det här kommer att tillföra och låta oss se saker vi inte har sett tidigare, säger Karin Rengefors

För att förbereda sitt projekt fick hon hjälp av Dick Kasperowski och kolleger på Göteborgs universitet. Dick Kasperowski har själv forskat på just medborgarforskning i en gedigen studie av 700 olika projekt. Forskargruppen vid Göteborgs universitet kan ge många goda tips som man kanske inte tänker på som forskare, menar Karin Rengefors.

– Exempelvis vikten av ett internetforum där algväktarna kan ha kontakt sinsemellan. Jag hade ju tänkt på att de skulle ha kontakt med mig, men inte på att de skulle kunna tala med varandra! Det var ett väldigt bra tips.

När Cirkulation konsulterar Dick Kasperowski, understryker han att det är svårt att ge några generella riktlinjer för hur man genomför ett lyckat projekt inom medborgarforskning. Allt beror på typen av projekt.

– Men det skiljer sig egentligen inte från traditionell forskning. Det gäller att ha välformulerade frågor och hypoteser, med relevans för forskningsfronten, och att samla in data som kan svara på frågorna och testa hypoteserna. Även den etiska aspekten är viktig och diskuteras mycket just nu, exempelvis hur människor kan mobiliseras utan att exploateras, hur man inkluderar minoritetsbefolkningar och marginaliserade grupper i ett än så länge väldigt heterogent fält, hur data ska tillgängliggöras och användas, säger Dick.

En annan etisk aspekt hänger ihop med själva resultatet av ett projekt. Mindre lyckade medborgarforskningsprojekt leder sällan till några vetenskapliga publikationer, konstaterar Dick Kasperowski.

– Men det är ju i högsta grad oetiskt att slösa med människors tid på sådana projekt. Medborgarforskarna kan ju inte få bära hela skulden om det blir fel. Det handlar också om att designa projekten så att deltagande möjliggörs med bibehållen datakvalitet.

–––

5 internationella projekt:

Winter Salt Watch, www.iwla.org/water/stream-monitoring/winter-salt-watch Var: USA. Vad: Mäta väg­saltets påverkan på färskvatten. Hur: Beställa ett gratis testkit och testa sitt närmaste färskvatten fyra gånger, före och efter saltning. Ladda upp resultaten via en mobilapp.

Minisass, www.minisass.org/en/ Var: Sydafrika. Vad: Utvärdera floders hälsa. Hur: Ta ett prov med makroevertebrater (bottenfauna) i närmaste flod. Artbestäm krypen och ladda upp resultatet i en SASS (Stream Assessment Scoring System) databank för att avläsa hur rent eller förorenat vattnet är.

Crowdeater, crowdwater.ch/en/welcome-to-crowdwater/ Var: Globalt. Vad: Kartlägga vattennivåer, avrinningar, markfuktighet och plastföroreningar. Hur: Bli del i ett världsomfattande nätverk som gemensamt mäter vattendrag genom en snillrik och användarvänlig app som med högst enkla metoder låter allmänheten övervaka små och stora vattendrag, exempelvis genom Nalle Puhs favoritlek ”Puh-pinne”.

Global River Obstruction, ­globalhydrologylab.github.io/GROD/validation Var: Globalt. Vad: Identifiera och kartlägga konstgjorda barriärer i vattendrag bredare än 30 meter. Hur: Granska satellit­bilder och kategorisera typen av barriär i vattendraget för att skapa en databas som kan användas av vattenförvaltare, forskare, miljöorganisationer och allmänheten.

Splassh, www.splassh.org/ Inte så mycket ett projekt som en hel plattform där initiativtagare kan ladda upp sina vattenrelaterade projekt och bland annat få hjälp med att hantera insamlad data eller starta vattenbaserade konversationer.