Läkemedelsrester i avloppsvatten kan reduceras i anlagda våtmarker. Försök med ett tiotal läkemedel har gett överlag goda resultat.
Belgiska och tyska forskare har undersökt hur läkemedelsrester i avloppsvatten reduceras i en våtmark. Resultaten är publicerade i tidskriften Water Science & Technology.
Undersökningen har gjorts i fullskala av en hybridvåtmark som tar emot avloppsvatten från en vårdinrättning med kompletterande försök i laboratorieskala där inverkan av luftning och hydraulisk uppehållstid har testats. I våtmarken blev avskiljningen av de utvalda läkemedelsresterna utmärkt; över 90 procent generellt. Avskiljningen av några läkemedel gynnades av luftning i samband med våtmarkspassagen.
Fullskaleanläggningen byggdes 2015 och består av en infiltrationsvåtmark följd av en våtmark med horisontellt flöde under mark. Anläggningen är projekterad för 340 invånare, men under försöksperioden var belastningen klart lägre och gav en hydraulisk uppehållstid av tio dygn.
Tolv läkemedelsrester analyserades (med LC-MS/MS) i studien: atenolol, bisoprolol, carbamazepine, diazepam, DCF, gabapentin, metformin, metoprolol, sotalol, telmisartan, tramadol och valsartan.
Högsta medelkoncentration av läkemedelsrester in till våtmarken hade metformin (51 µg/L) och tramadol medan diazepam, telmisartan och valsartan var knappt detekterbara.
Efter våtmarken var medlen med högsta ingående värden, metformin och tramadol, under 30 ng/L. Högsta medelkoncentration i utgående vatten höll carmazepine med 1,3 µg/L, För atenolol, bisoprolol och DCF var utgående halter lägre än 100 ng/L och övriga fyra var inte detekterbara. I mottagande bäck kunde av ovanstående endast carmazepine och tramadol detekteras. (EW/JH).
Läs mer:
Avskiljning av läkemedelsrester i våtmark med eller utan luftning. (För prenumeranter på Cirkulations nyhetsbrev Internationell VA-utveckling)
