Trots att inga direkta krav finns för reservkraft är vattenförsörjningen i många kommuner säkrad i händelse av omfattande strömavbrott. Avloppsbehandlingen förefaller inte tas på lika stort allvar, trots förbud mot bräddning och större svårigheter att göra återstart. Dock inte i Borlänge där reningsverket driver sig självt med »ö-drift«.
Cirkulation har gjort en rundfrågning hos några VA-organisationer från norr till söder, såväl större som mindre och fått 15 svar. Frågorna är av känslig natur ur säkerhetssynpunkt så vi redovisar inga detaljuppgifter eller vilka kommuner det handlar om.
Samtliga svarande, utom en kommun i storleksordningen 30 000 invånare, har någon form av reservkraft på dricksvattensidan. Den kommun som helt saknar reservkraft för VA får sällskap av ytterligare några kommuner på avloppssidan.
Några kommuner utmärker sig genom att ha fasta installationer på de flesta verk, samt gott om mobil kraft för pumpstationer och tryckstegringsstationer. De flesta anser sig ha behov att förbättra beredskapen för strömavbrott på avloppssidan. Några står i begrepp att göra just det, och någon ska förnya hela sin föråldrade park av reservkraftverk.
Det finns en oro eller osäkerhet hur storskaliga eller långvarig elavbrott ska hanteras och framförallt handlar det om bränsleförsörjningen. Om ett helt område blir utslaget fungerar ju inte heller dieselpumparna på de allmänna bränslestationerna för påfyllning.
Rutinerna för besiktning, driftkontroll och underhåll är mycket goda hos de kommuner som har satsat på reservkraft, så när det väl behövs kommer det att fungera.
På avloppsreningsverket i Borlänge har frågan om reservkraft lösts på ett smart men inte helt vanligt sätt. Där produceras både fjärrvärme och el i stort överskott, av den gas som tillverkas i rötkamrarna. Det fiffiga är att om strömmen försvinner från det inkommande elnätet går hela verket över till vad som kallas ö-drift.
Ö-drift är när anläggningens elproduktion inte går ut på det allmänna nätet, utan endast driver reningsverket som en isolerad ö. I Borlänge sker övergången helt omärkligt mellan drift från det allmänna elnätet och drift direkt ifrån den egna gasmotorn Deutz och generatorn Minarelli som ger 230 KVA vid full pådrag.
– Det känns helt otroligt att kunna stänga av strömmen och se att hela verket bara fortsätter att gå utan att man märker något. Det är nästan som en evighetsmaskin, för man kan driva hela verket i princip hur länge som helst, säger Sebastian Karlsson, driftsansvarig för avloppsrening på Borlänge Energi, det kommunala bolag som har hand om reningsverket i Borlänge.
Det är dock helt nyligen som ö-drift börjat fungera på riktigt och det har föregåtts av en hel del detektivarbete. Funktionen fanns installerad redan när gasmotorn kom på plats år 2007 – 2008, men chansen att använda den har varit i princip obefintlig.
– Det har varit felprogrammerat från början. Jag och programmeraren Mathias Carlmyren på el- och automationsavdelningen började specialstudera vad som kunde vara fel. Efter flera misslyckade test då hela verket blev strömlöst och stannade, hittade vi felkällan, en nödstoppssekvens på generatorskyddet. Dessutom var generatorns nollpunkt inte rätt inkopplad, berättar Sebastian Karlsson.
Med rätt programmering och lite omkopplingar funkade plötsligt utrustningen för ö-drift galant. Utrustningen reglerar själv frekvenshållningen korrekt och gasmotorn producerar då den energi som i varje ögonblick förbrukas i verket, så kallad lastbalansering.
Borlängeverket har en belastning på 47 000 pe och producerar 900 000 kubikmeter gas årligen. Av det blev det förra året 2 732 MWh fjärrvärme och 1 561 MWh el. Den egna förbrukningen har varit drygt 900 MWh fjärrvärme, resten har gått ut på fjärrvärmenätet i staden. På samma sätt har 232 MWh el kunnat säljas ut för spotpris på det allmänna elnätet, som överskott efter den egna förbrukningen.
– Med den gasproduktion vi har nu kan vi köra verket i ö-drift i veckor utan problem. Om gasproduktionen minskar kan vissa delar av verket stängas ned så att gasmotorn kan driva de prioriterade delarna. Just nu håller vi på att ta fram driftinstruktioner för detta, säger Sebastian Karlsson.
Enda gången el köps in är när gasmotorn stoppas någon timme en gång i månaden för underhåll. Tidigare har det funnits ett reservelverk på plats som aldrig varit inkopplat eller provkörts.
Cirkulation har också tittat närmare på reservkraftläget i Mariestad. Där var det aktuellt kring sekelskiftet att producera el av gasöverskottet från reningsverkets rötning, men det fungerade aldrig. En turbin testades med dåligt resultat. Turbinen är nu såld och all gas används till värmeproduktion istället.
Mariestad är en kommun som satsat ordentligt på reservkraft till sina VA-anläggningar.
– Det var nog orkanen Per 2007 som väckte frågan för då blev vi drabbade av omfattande elavbrott. Kommunen har varit bra på att investera i reservkraft, berättar Niclas Griph, driftingenjör på VA-avdelningen i Mariestads kommun.
Såväl vattenverket som det stora reningsverket har fast installation av reservkraft, samt god tillgång till diesel för driften. Det finns även en stor pumpstation med fast installerad reservkraft. Utöver det finns tillgång till ett antal medelstora och stora mobila kraftverk för att driva mindre verk och pumpar.
– Reservkraften på vattenverket får startas manuellt, medan det sker automatiskt på avloppsreningsverket, berättar Niclas Griph och tillägger att allt provkörs och testas med belastning en gång per månad.
Det saknas direkta lagar, föreskrifter, regler och krav på att det måste finnas reservkraft till VA-anläggningar. Vissa lagar går dock att tolka som indirekta krav på någon form av reservkraft.
Livsmedelsverket som är central kontrollmyndighet för dricksvatten ställer till exempel i sina föreskrifter bara krav på kvaliteten på det som produceras och levereras.
– Våra dricksvattenföreskrifter handlar inte så mycket om tillgången på dricksvatten. Huvudmannen för VA fattar beslut kring rekommenderad kokning eller om nödvatten av god kvalitet ska utplaceras. Vi föreskriver och vägleder kring detta, säger Sandra Strandh, statsinspektör hos Livsmedelsverket.
Nationella nätverket för dricksvatten har tillsammans med Livsmedelsverket tagit fram en strategi för dricksvattenförsörjning under korta kriser. En av de föreslagna strategierna berör ökad beredskap med hjälp av reservkraft.
Inte heller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har några specifika krav på att VA-anläggningar ska ha reservkraft. I deras skrift Vägledning för hantering av reservkraftprocessen, finns en sammanställning av vilka lagar och föreskrifter som är tillämpliga. Där framgår att det finns indirekta krav på dem som ålagts att hantera samhällsviktig verksamhet som vatten och avlopp. I direktiven som VA-organisationer ska följa finns många »ska«-satser, men MSB konstaterar att det inte finns några undantag som innebär att de ibland inte behöver utföra det som ålagts.
– Det handlar om kommunernas kontinuitetsförmåga byggd på risk- och sårbarhetsanalyser. En kommun är ansvarig för sin befolkning, ända från vardagen och till krig, säger Lars Berg, på avdelningen för utveckling av beredskap hos MSB och tillägger:
– Det är flera som efterfrågar regler, en form av minimikrav. Det vore bra om det fanns några grundkrav för då gick det att visa för sina politiker i kommunerna att »det här måste vi klara«.
MSB konstaterar också att alla kommuner måste göra risk- och sårbarhetsanalyser där en av faktorerna som anger förmågan att stå emot kriser är just reservkraft.
Vidare påtalar MSB miljöbalken och reglerna om skyldigheten att göra vad som behövs för att se till att det inte uppstår skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Omfattande bräddning av avloppsvatten kan indirekt innefattas i det som ska hindras. Liknande formuleringar finns i lagen om allmänna vattentjänster.
För sex år sedan, 2012, gjordes en undersökning i kommunerna kring reservkraft. Livsmedelsverket, Energimyndigheten och Elsäkerhetsverket som genomförde undersökningen visade att 73 procent inte hade tillräcklig kunskap för att hantera reservkraft.
Efter det har MSB lett något som kallas Reservkraftprocessen med sex konferensdagar 2015 och en uppföljningskonferens i januari förra året. Det har också tagits fram en verktygslåda med dokument som hjälp till kommunernas arbete med åtgärder och strategier kring reservkraft.
