Återbruk på Tjörn

Kvalificerat återbruk kan man kalla om- och nybyggnaden av Ängholmens renings­verk i Rönnäng på södra Tjörn. Det gamla verket har renoverats och komplet­terats med en helt ny anläggning nedsprängd i klipporna 100 meter norrut.

Text/Tomas Carlsson

Sydvästra delen av Sveriges sjunde största ö har en helt unik och pittoresk miljö. Skärhamn, sillindustriernas Klädesholmen och Rönnäng, samt småöarna utanför med bland annat »kändisön« Åstol, kryllar av turister och säsongboende nu när helt ny reningsteknik tas i bruk.

Resultatet blir inte bara renare utsläpp, utan också möjligheter till expansion av både näringsliv och boende. De här sommarmånaderna när befolkningen trefaldigas händer det helt nya saker i de, likt i en bunker bland klipporna, nedsprängda verken.

Ursprungligen byggdes Ängholmens reningsverk 1980, ganska sent alltså jämfört med historiken för större delen av övriga VA-Sverige. 1998 byggdes ett biosteg, men sedan 2005 – 2007 har de varit stora problem att klara utsläppskraven. Verket var dels i dåligt skick och dels var tekniken inte optimalt utformad.

– Situationen kulminerade 2009 – 2011 då verket fungerade allt sämre. Biobädden var igenslammad, slamuttagen var mycket oregelbundna och rötningsfunktionen var bristfällig. Dessutom släpp­tes all metangas ut eller brändes bort, säger Mark de Blois, processkonsulten från H2Oland som varit anlitad av Tjörns kommun sedan 2011.

En av utmaningarna för honom har varit bristen på löst fosfor i avloppsvattnet. Det behövs för att bakterierna i den biologiska processen ska må bra. Annars blir överskottsslammet slemaktigt och biostegen kan sättas igen, vilket också skedde.

– Orsakerna till fosforbristen tror vi är att det kommer aluminiumhydroxid från vattenverkets avlopp in till avloppsreningsverket. Vi tror också att det sker en biologisk process ute i nätet som ger BOD-nedbrytning så att fosforn binds till slammet. Därför får vi tillsätta fosforsyra, säger Mark de Blois.

Avlopp från centrala och östra Tjörn behandlas i verket i Höviksnäs i norr. Sydöstra Tjörn har haft tre verk, Ängholmenverket i Rönnäng, Skärhamns och Sunna avloppsreningsverk i Kyrkesund. Istället för tre mindre verk är det meningen att det nu ska bli enbart ett stort verk, Verket i Rönnäng, som tar avloppet från de andra verken när allt är klart. Till verket i Rönnäng kommer då fiskesamhället Bleket, Klädesholmen och öarna Åstol, Dyrön och Tjörnekalvöarna också att vara anslutna.

Tack vare överföringsledningen från Skärhamn, delvis sjöförlagd, går det att ansluta cirka 100 bostäder i Stockevik också, som idag inte har kommunalt avlopp.
Förändringarna har skett i tre etapper sedan 2012/2013. I första skedet ökades kapaciteten från 9 150 pe till 13 000 pe, men när allt är klart i slutet av juni i år är kapaciteten istället 30 000 pe. Detta är etapperna:

Den helt nya delen byggs i industriområdet Stansvik bara 100 meter norr om placeringen av det ursprungliga verket. Ett maffigt bergspass har fått sprängas upp så att transportfordon kan köra och ledningar kunnat dras mellan de i klipporna nedsänkta båda verken. Placeringarna av anläggningar gör att de är helt avskilda från omgivande bostadsområden.

Från början var tekniken den vanliga med försedimentering, biobädd, flockning och slutsedimentering. Men i de första stegen gjordes ursprungsverket om så att biobädden blev en MBBR, Moving bed bio reactor, som utnyttjas för industriavloppsrening. Där växer bakterierna på cirkulerande plastbärare med stor yta. De perforerade plast­diskusarna i storlek av en gammal femkrona, Keldnes K5, erbjuder en tillväxtyta på 800 kvadratmeter per kubikmeter.

Ett helt nytt torn för MBBR byggdes också som fick ta emot avloppet från hushållen i upptagningsområdet. Dessutom installerades en ny skruvsil. De tidigare försedimenteringsbassängerna slogs samman med eftersedimenteringsbassängerna så att allt istället blev fyra parallella bassänger i slut­stegets sedimentering. Det sattes in nya skrapspel i de återanvända gamla bassängerna. På detta sätt löstes tillfälligtvis problemen med att klara utsläppsvillkoren, men fortfarande var kapaciteten för liten, med tanke på ökad belastning och kvävekrav.

Den gamla rötkammaren blev istället utjämningsbassäng och pumpstation, så det avvattnade slammet skickades fortsättningsvis till deponi.

Största etappen, den med alla nybyggnationer, blev fördröjd. Inkoppling och intrimning börjar därför nu i sommar istället för förra sommaren.

Annons

Det ombyggda gamla verket kommer då att rena avloppet från BOD och partiklar, medan den nytillbyggda delen står för kväverening, rening av processavloppet från fiskindustrin, samt slutpolering i mikrosilar.

I nybygget kommer att finnas två inlopp:

Fiskindustrins vatten är speciellt. Det innehåller höga BOD-halter och också en hel del ättikssyra. Industrierna förbehandlar sitt avlopp innan det släpps på det kommunala reningsverket. Det handlar om att avskilja protein, fett, fosfor och partiklar, med bland annat flotation. Det sker också en justering av pH-värdet.

En finess i konstruktionen av processerna är att fiskindustrins vatten används som kolkälla i denitrifikationen, tillsammans med rejektvattnet från slambehandlingen.

Denitrifikationen följs av en mindre del som kan användas för att ta bort kvarvarande BOD i den mån det finns kvar. Efter slutsedimentering i de tre bassängstegen sker flockning som tas bort i mikrosilar.

Det har varit en stor utmaning för driftperso­nalen att hantera processerna när det pågått ombygge och nybygge nu i fyra år. Drifttekniker Anders Kjellberg har suttit mitt i informationsflödet och fått parera för förändringar.

– Det händer mycket hela tiden. Varje dag är en ny dag i processen och saker har ofta fått styras om för honom, säger Jan Torstensson, driftchef för Tjörns kommun.

Tillbud och malörer har också inträffat. Bland annat svämmade bioreaktorn över när en storm gjorde att det blev saltvatteninträngning till verket. Mikrobärarna täppte då igen utloppet från  »sillburarna« de virvlar runt i. Efter någon timme lyftes takplåtarna, flera ramlade ned i bassängen, och det vällde ut plastbärare på backen utanför. Cirkulation får se resterna av malören i form av högar av bärare som ligger som plastmakadam på marken nedanför.

– Nivåvakterna och konduktivitetsvakten var planerad  men ännu inte programmerade, så att saltförhöjningen inte upptäcktes tillräckligt fort. Det visade att vi i varje steg måste tänka igenom noga hur det kan påverka driften, säger Jan Torstensson.

Det har varit många turer kring förändring av avloppsreningen i sydvästra Tjörn. Först var det aktuellt att bygga ett helt nytt stort verk mellan Rönnäng och Skärhamn.

– Sweco hade nästan projekterat det klart, men det blev stoppat politiskt, berättar Jan Torstensson.

Ett nytt alternativ som var billigare dök upp, nämligen att leda avloppsvattnet till Ryaverket i Göteborg och betala dem för det.

– Ideerna om överföring till Ryaverket var långt gångna när alternativet med om- och tillbyggnad kom in, något som dåvarande tekniske chefen Pascal Karlsson förordade. Det skulle nämligen bli ännu billigare visade det sig. Det har varit en lång process och verket i Skärhamn, som läggs ned till hösten, skulle varit nedlagt redan 2008, säger Jan Torstensson.

När Skärhamn är nedlagt senare i höst innebär det attraktiva fördelar. Ytor frigörs som kan användas för annan exploatering. Alla som varit på Tjörn vet att de kustnära områdena är bebodda intill nästan varje kvadratmeter, och tomterna är dyra.

Totalkostnaden för alla etapperna beräknas bli 183 miljoner kronor, när driften är i full gång och intrimning har skett under hösten. Den första etappen, när det handlade om att åtgärda akuta problem i det gamla verket så att utsläppskraven kunde hållas, har kostat 31,5 miljoner. Arbetet som vidtog därefter, och som förberett för den stora slutetappen och slutmålet, gick på nära 26 miljoner.

Den nu pågående och snart slutförda stora etappbyggnationen beräknas landa på 125 miljoner. I det ingår inte bara ny teknik, utan också att alla nya reningssteg, nedsänkta och nästan osynliga bassänger och en stor, fin överbyggnad som täcker allt.

När beslut togs om det valda alternativet var den beräknade löpande årskostnaden, inklusive investeringen, den mest fördelaktiga av de tre möjligheterna. Förseningen och en del förändringar gör att det i dagsläget inte finns någon aktuell siffra på just årskostnaden.

Fiskindustrin bidrar också till driften. Dels genom att de förbehandlar vattnet och dels genom en avgift.

– Fiskindustrin betalar per utsläppt kilo föroreningsmängd mätt i organiska ämnen, kväve, fosfor och fett. Om gränsvärdena överskrids utfaller vite. Men det blir avdrag på avgiften för de lösta organiska ämnena eftersom de har ett värde som kolkälla för denitrifikationsprocessen i kommunens avloppsreningsverk, säger Mark de Blois.

Man kan säga att fiskindustrin bidrar indirekt till investeringskostnaderna, eftersom avgiften är framtagen med en omfattande beräkning som baserar sig både på kapital- och driftkostnader.

– Både hushållen och industrin betalar proportionellt för sina respektive utsläpp, avslutar Mark de Blois.