Åland Vatten AB har använt en ny renoveringsmetod för vattenreservoarer när det lilla vattentornet i Mariehamn skulle renoveras. De är nöjda med resultatet.
Gottfrid Öhberg är planeringsingenjör på Ålands Vatten dit åtta av Ålands 16 kommuner är anslutna. Totalt försörjer man cirka 25 000 av Ålands cirka 30 000 invånare via vattenverket i Dalkarby utanför Mariehamn. För ett år sedan renoverade Åland Vatten AB reservoaren i det cylinderformade vattentornet på Badhusberget, med en ny lösning.
Berätta om vattentornet och arbetet.
– Vi har ett förhållandevis litet vattentorn inne i Mariehamn som rymmer 500 kubikmeter vatten. Det funkar mera som en utjämnare idag. De stora magasinen har vi vid vattenverket. Tornet byggdes 1956 så det är över 60 år gammalt. När vi varit inne och rengjort det har vi sett att det blivit en del skador med frilagda armeringsjärn och rostangrepp och konstaterade att vi behövde göra något åt tornet även om det aldrig läckt eller något sådant. Det började se lite besvärligt ut.
– Vår driftchef Thomas Eriksson och jag började att spåna över hur vad vi kunde behandla tornet med. När jag redde ut vad som fanns för metoder så kom jag då fram till fem olika metoder som man skulle kunna tänka sig: livsmedelsgodkänd epoxibehandling, vanlig relining med betonputsning, syrafasta plåtar, pe-plastskivorna Hydroclick och sedan hittade vi en metod som heter Masterseal 588.
Hur ser det regelverk ut som ni har att förhålla er till?
– Det enda regelverk som finns är att det som sätts in i ett vattentorn måste vara livsmedelsgodkänt. Vi följde upp detta med de regelverk och EU-förordningar som finns och kontrollerade att det inte skulle finnas några ämnen i detta som inte fick användas i kontakt med livsmedel.
Har det finska livmedelssäkerhetsverket eller de åländska myndigheterna någon godkännandelista eller liknande?
– Nej, inte annat att det ska vara livsmedelsgodkända ämnen som används.
Ett problem för svenska VA-verk har varit bristen på typgodkännanden, finns det något sådant?
– Nej, det är på ett liknande sätt här. Det är jättesvårt. Vi får studera faktabladen över de ämnen som finns med och att det är godkänt för livsmedelsindustri och se på olika institut från Norge, Danmark, Tyskland och så vidare.
– Vi tog kontakt med olika svenska och danska VA-verk som renoverat reservoarer och fick höra om en del problem som förekommit med bland annat epoxi. Ett annat alternativ var ju vanlig betongputs men vi upplevde det som lite vanskligt på gammal betong. Sedan var det syrafasta plåtar där en del fått problem med läckage i luftspalten mellan plåtarna och tornet. Där förekom ju också temperaturväxlingsproblem. Det finns för- och nackdelar med alla metoder.
– Det slutade med att vi valde mellan Hydroclick och Masterseal. Vi tittade på ett torn i Sverige där de använt Hydroclick. Det såg jättebra ut men som vi såg det finns en del problem där också. En sak är att plastskivorna måste monteras vid en väldigt jämn temperatur.
– Vi bestämde oss till sist för Masterseal som tillverkas av BASF. Jobbet utfördes av danska Christiansen och Essenbæk som underentreprenör till Rensman AB. Det är en betongbaserad puts med hög elasticitet.
Hur utfördes arbetet?
– Man rentvättar väggarna och inspekterar sprickor. Sedan injekterar man alla synliga sprickor med någonting som heter Dry Pech, det är två medel som reagerar med varandra och bildar en livsmedelsgodkänd gelé. Korroderad armering tog vi fram och spacklade med ett spackel som heter Nanocrete, som samverkar med betongen. Efter det bredspacklar man eller sprutar på Masterseal. Det blir en 3 – 4 millimeter tjock beklädnad.
Masterseal-behandlingen kostade motsvarande fyra miljoner kronor.
