20 strålkastare på ledningsnät

Nu är det ledningsnätens tur att få uppmärksamhet. Mistra Inframaint heter det stora forskningsprogram som ska ge effektivare underhåll och förvaltning av VA-organisationernas nät.

Text/Tomas Carlsson

Flera av akvedukterna i Rom som är mer än 2 000 år gamla är fortfarande i bruk och en av dem har som slutstation den makalösa fontänen Fontana di Trevi. När nu hela VA-Sverige behöver se över sina ofta eftersatta ledningsnät, finns det massor att spara genom att inte bara byta ut ledningar för att de är gamla. Istället är det centralt att med högre exakthet veta i vilket skick de befinner sig och vad som är rätt nivå på underhåll. Med nya tekniska lösningar ska också arbetet med att sköta ledningsnätet ske smartare, effektivare och billigare.

– Det är ju stora kapitalmängder nedgrävda som förstörs om underhållet inte sker fokuserat och med rätt verktyg, säger professor Kenneth M. Persson, en av initiativtagarna som nappade på den miljöstrategiska forskningsstiftelsen Mistras forskningsutlysning.

Projektet löper i första hand över fyra år och fram till 2022 och omspänner 80 miljoner kronor. Under den tiden ska det alstra bland annat tio doktorander. Men redan nu är det tänkt längre och en förlängning på ytterligare fyra år kan bli aktuell.

– Mycket av arbetet är tänkt att ske ute i kommunerna, nära verkligheten. Målet är också att det ska komma fram helt nya företag inom de olika delområdena i projektet, säger Kenneth M. Persson, när vi träffar honom i Malmös nybyggda stadsdel runt kvarteren där Kockumsvarvet låg tidigare.

Det lite speciella med projektet är att det ska finnas inbyggd erfarenhetsöverföring mellan infrastrukturområdena:

– I projektet ska vi befrukta kunskap från ett område till ett annat. Det är unikt att VA och gata finns i samma projekt, säger Kenneth.

Han berättar det goda exemplet om Tokyo som genom att börja strukturera och organisera underhållet gick från 60 000 vattenläckor per år, till bara 2 000.

– De som tidigare jobbade med att åtgärda akuta brister, oftast på nätterna, jobbar nu systematiskt med att förebygga, säger Kenneth och berättar att de fått ned vattenläckaget till under två procent.

– Vi har 12 – 14 procent, men allt över två procent är slöseri.

Det exemplet visar att ett av projektets mål, att halvera kompetensbristen, inte bara behöver täckas in av att det kommer fler utbildade till branschen, utan med rätt struktur på arbete frigörs det också resurser i organisationerna som förvaltar infrastrukturerna. Dessa kan istället förebygga och planera smart underhåll.

Just frågan om vattenläckage är en sådan som man hoppas att projektet ska besvara: hur mycket ska det få läcka i ett smart ledningsnät?

Det är Rise, Research Institutes of Sweden, som har huvudansvaret, men därunder finns i projektkonsortiet en hel rad partners, bland annat två ytterligare forskningsinstitut och fem universitet/ högskolor. I nuläget finns det totalt 20 delprojekt, varav många riktar strålkastarna specifikt mot VA och ledningsnäten, medan andra kan appliceras på vilka som helst av infrastrukturområdena. Några enstaka projekt har väg och gata i fokus. Ett delprojekt har direkt anknytning till järnvägsunderhåll. Här är det meningen att man vill plocka russinen ur kakan från sådan forskning om underhåll som redan gjorts i Sverige och Europa..

Hos Rise är det Annika Malm som är programchef för hela projektet. Hon är tidigare strategisk chef för Kretslopp och vatten i Göteborg och har doktorerat på förnyelse av vattenledningar.  Biträdande programchef är Gunn-Mari Löfdahl med en bakgrund på SP Mätteknik och specialiserad på smart underhåll och fortbildning.

Mistra Inframaint är både komplext i flera dimensioner och har en hög abstraktionsnivå på ett sådant sätt att det är svårt att få överblick på omfattningen och förståelse för vilket praktiskt slutresultatet delprojekteten strävar mot. Målbilderna och projekttitlarna är så öppet skrivna att de medger många olika innehåll utan att styra vare sig slutresultatet eller vägen fram dit. Projektledarna och doktoranderna ska nu ta fram detaljplaner för respektive delprojekt.
Inframaints tre huvudinriktningar är:

Man vill hitta de bästa tekniska lösningarna för att analysera, diagnostisera och reparera. Managementdelen syftar till att fördjupa förståelsen för vad som händer i ledningsnäten med hjälp av big data, nya analysverktyg och nya kombinationer av samkörningar, exempelvis att jämföra trafikintensitet på gator och vägar med läckstatistik i rörnäten därunder. Här kommer även affärsmodeller och organisationsfrågor in. Förhoppningen är att även få in internationella erfarenheter.

– Det handlar om att krama ut så mycket kunskap som möjligt ur den data vi har eller kan få in, via olika mätningar och dokumentation, så att man kan prissätta underhållet för minst tio år framåt, förklarar Kenneth.

Kunskapsspridning finns med för att säkerställa att så många infrastrukturförvaltare som möjligt att använda de nya och smartare metoderna för underhåll som kommer fram via Inframaint.

Annika Malm och Gunn-Mari Löfdahl berättar för Cirkulation om de olika delprojekten vid vårt besökt hos Rise i Göteborg. Det första vi talar om handlar om beslutsstödsstrategier.

– Det är en doktorand på KTH som ska jobba med data hos Stockholm Vatten för att se hur man kan använda det för smarta beslut. En lek med data kan ge bättre beslutsunderlag, berättar Annika Malm.

Ett exempel som nämns är att man genom att lägga ihop ledningsinspektion med data om ålder, material och dimensioner skulle kunna få automatiska betyg på ledningarnas skick.

Smart underhåll med augmented och virtual reality, AR och VR, är titeln på ett annat projekt. I det ska en doktorand på Vakin i Umeå bland annat titta närmare hur man med interaktiva 3D-modeller kan fjärrstyra supportpersonal som bär smarta glasögon.

– Med AR i glasögonen kan man varna för var det kan finnas en fara under arbetet och med VR kan man visualisera hur det ska se ut när läckan är lagad, nämner Annika Malm som exempel.

NSVA är i full gång med projektet om att förbättra underhållet av dricksvattennät där utmaningarna är oplanerade avbrott, högt läckage eller risk för avloppsinträngning.

Ett stort projekt, som därför delats upp i två, heter »Från gömda avloppsnät till full åtkomlighet för smarta beslut«. Här handlar det om teknik för mätningar med sensorer, vad som är rätt data för smarta beslut och hur man ska bedöma rätt nivå på tillskottsvatten, eller ovidkommande vatten som det också kallas, sett rent samhällsekonomiskt. Två doktorander kommer att vara involverade här, varav en blir industridoktorand på VA Syd. Ur det här projektet finns förhoppningen att flera nya företag kommer att startas.

I Skellefteå kommun ska det sitta en doktorand under ledning av Chalmers och jobba i projektet »Förbättrat beslutsstöd för befintliga VA-nätverk«. Här handlar det om att utforska vilka data som är viktigast och då även väga in samhällsekonomiska faktorer.

Många projekt överlappar varandra och det finns ytterligare ett projekt som tittar på det socioekonomiska perspektivet, exempelvis hur mycket ett avbrott kostar samhället. I förlängningen visar det hur mycket samhället sparar på bra och rätt underhåll.

Något som visar projektets bredd är delprojektet »Upphandlingsarena«. Här är det meningen att många aktörer ska kunna handla upp tillsammans för att sätta fokus på rätt krav och driva på innovationer.

– Om man inte ställer tillräckligt bra krav måste det offentliga gå på lägsta pris. Genom att träffas kan aktörerna samarbeta och göra gemensamma upphandlingar, säger Annika Malm.

Ett särskilt projekt är menat att sammanfatta de olika delprojekten till ett ramverk med kunskap om alla nya verktyg, modeller och dataanalyser. Kommuner och andra myndigheter ska därigenom få bättre tillgång och nytta av resultaten i sin förvaltning av infrastrukturerna.

– Det är viktigt att vi får alla projekten att gå i samma riktning, så alla måste prata med alla. Vi får inte utveckla modeller som inte kan synkas ihop, säger Annika Malm.

– Vi ska alltså inte bygga silos, utan istället kommunicerande kärl, förtydlingar hennes kollega Gunn-Mari Löfdahl.

Hon är med sin specialinriktning inom fortbildning också involverad i projektet som ska ta fram utbildningsmaterial. Det sker utifrån en plan som ska tas fram i ett särskilt delprojekt som studerar vilket kompetensbehov och rekryteringsbehov som finns.

– Det kommer bland annat att bli projektbaserat lärande där man bygger praktisk erfarenhet, men även metoder som »next generation E-learning« eller mera traditionella utbildningar, säger Gunn-Mari Löfdahl.

Några andra underhållsprojekt handlar om:

Projektbudgeten på 80 miljoner består av finansiering från Mistra på 49 miljoner, tre miljoner från Svenskt Vatten och resten är en beräkning av egentid hos deltagande kommuner, entreprenörer och konsulter. Den finns med som ett krav från Mistra på motfinansiering.

Det finns en styrelse för hela projektet med sex personer från olika samhällsbyggnadssektorer. I programledningen ingår bland annat ett flertal koordinatorer från de större deltagande organisationerna.

–––

Mistra Inframaint vill nå dessa mål:

Exempel på frågor som ska få svar: