Reningseffekten mellan två biodammar jämfördes efter ett anaerobt filmsteg. Den ena dammen var till 40 % fylld med slam efter 11 års drift; den andra var nyligen tömd. Inga skillnader noterades bortsett från nitrifikationen som var något större i den slamtömda dammen.
Av: Jörgen Hanaeus
Slam ackumuleras med tiden i biodammar varvid dammens våtvolym krymper. För att se om denna reduktion minskar reningseffekten kördes två lika biodammar, bortsett från 40 % lagrat slam i den ena, parallellt efter en föregående anaerob upflow slamfilm. Systemet utgjorde del av en försöksanläggning i Brasilien med avloppsvattentemperatur ca 22 °C. Det visade sig att några signifikanta skillnader i parametrarna BOD, COD, SS, totala koliformer och E. coli inte uppstod; endast beträffande organiskt och ammoniumkväve erhölls en något bättre reduktion i den slamtömda dammen.
Bakgrund
I många av världens länder är biodammen den vanligaste metoden för avloppsrening. En vanlig kombination i varmt klimat är en förstadamm med anaerobi följd av dammar med successivt ökande syrehalt.
Ett alternativ till anaerob förstadamm är uppströmsdrift med en anaerob slamfilm (sludge blanket). I föreliggande försöksanläggning i Brasilien består systemet av ett sådant anaerobisteg, följt av två parallella biodammar med god syrehalt. Dammarna har arbetat i 11 år. Nyligen har en damm slamtömts medan den andra är till ca 40 % fylld av slam från döda alger, bakterier och partiklar från inkommande avloppsvatten.
Försök
Försöken genomfördes vid ett forskningscentrum i Belo Horizonte, Brasilien. Kommunalt avloppsvatten tillfördes dammsystemet och de två dammarna hade ytmåtten 25*5,3 m2 vardera. Avloppsvattnet fördelades lika(18,9 m3/d, damm) till dammarna efter det anaeroba steget och vattenkvaliteten var alltså lika för dem. Vattennivån exkl slam var 0,7 m och den teoretiska hydrauliska uppehållstiden exkl slam var drygt 6 dygn. I den slamrika dammen blev den hydrauliska uppehållstiden drygt 3 dygn.
Mätningarna startade i maj 2013 och pågick i 7 månader med veckovis provtagning av in- och utgående vatten från dammarna. Analyser gjordes för pH, temperatur, redoxpotential, konduktivitet, löst syre, COD F/OF, BOD F/OF, SS, kväveparametrarna, totala koliformer, E. coli, alkalinitet samt flöde.
Dammarna belastades med 119 kg BOD/ha,d; en vanlig siffra för lågbelastade fakultativa dammar. Det kvarvarande slammet i den ena dammen hade TS-halter mellan 3-9 %; högst i inloppsdelen, med ca 40 % glödförlust. Temperaturen låg vid 22° C och syrehalten vid 6 mg/L. pH nära 7.
Resultat
Det anaeroba steget var effektivt i reduktionen av organiskt material; inkommande 168 mg BOD/L minskade till 70 mg/L, vilket efterföljande dammar endast kunde sänka till ca 60 mg/L. Halten suspenderat material gick från 203 mg/L in till 49 mg/L efter det anaeroba steget och ökade igen till drygt 70 mg/L i dammutloppen, säkert pga algbildning.
Halterna av organiskt material samt indikatorbakterier skilde sig inte signifikant åt mellan de två dammarna. COD 230/70 F/OF. Alkaliniteten och ammoniumhalten var lägre i den slamtömda dammen, indikerande att nitrifikationen gått längre där.
Slutsatser
Reningsresultaten mellan de två dammarna skilde sig inte nämnvärt trots att den ena dammen var slamfylld till 40 %. Skälet kan vara att ytan är viktigare än volymen för solstrålning/algproduktion och för sedimentering.
Källa: Rodrigues, V.1), Possmoser-Nascimento, T.1), Dias, D.1), Passos, R1).,von Sperling, M.1) & Vasel, J.2)
Författarna från:
1) Department of Sanitary and Environmental Engineering, Federal University of Minas Gerais, Belo Horisonte, Brazil.
2) Departament of Science and Environmental Management Unit of Environment and Sanitation; University of Liege, Campus Arlon, Belgium.
Kontakt: valeriasaneamento@gmail.com
